Hur blev kung David den största alfahannen - medan vi andra knegar alt. inte lyckas?

Han var en enkel fåraherde tills dess att han dräpte Goliat. Han lägrade (och hade som fru) Achinoam, Avigajil och Mikal. Och han var kung över Israel i 35 år.
Jag kan inte undgå att känna en viss beundran blandad med avundsjuka över hur lite som egentligen sammanfaller mellan mitt eget liv och kung Davids. Det är väldigt patetiskt när man jämför. Han fick precis allt som en riktig man vill ha i sitt liv. Visst, han syndade med Batsheba men i det stora hela var han "en man efter Guds hjärta". Han hade dessutom ett långt liv.
Sen kan man gå in på hans avkomma Salomo och hur bra han hade det, den lärde kan förvissa sig om hans liv och bragder.
Varför favoriserade Gud David över oss andra?
Bibliska betraktelser.

Med en projektil, på distans. Inte så imponerade, det hade varit tuffare om han hade besegrat Goliat i närstrid istället.

Må vara, men jag tror att det krävs en hel del hjältemod även för en sån bragd.

Ibland krävs en hjärna för att besegra en fiende. Hjärnan vann där över muskler (om man skall tro legenden)

Inte direkt påläst om David eller judisk historia, men det där kommer jag ihåg från skolan.

Vad ger du för belägg för att det är en sagobok när många historiker anser Bibeln vara historiskt tillförlitlig? Bara för att Jesus gjorde mirakel i boken gör det inte till en sagobok...

Vilka historiker då? Var god länka. Menar du det där med att Moses delade Röda Havet med sin käpp som vetenskapligt tillförlitlig?

Jag vet inte. Låt oss återgå till huvudämnet alternativt kan du söka på Google.

Så, inga historiker alls, menar du?

Idiot. Läs på internet, din ödla. Ska jag tjafsa med dig om detta går poängen med trådstarten förlorad.

Hans storhet låg inte främst i hans framgångar eller motgångar utan i hans relation till G-d. Det är aldrig för sent att återvända till G-d eftersom varje människa har en god punkt. En nekudah tovah dvs en godhet som alltid finns kvar.

David gick igenom många prövningar och föll ibland i synd. Men han återvände alltid helhjärtat till G-d. Han bad inte bara formella böner utan öppnade sitt hjärta helt och talade med G-d lika naturligt som med en nära vän som hitbodedut.

Trots sin svaghet och sina många brister gav David aldrig upp. Just i hans vilja att ständigt återvända till G-d, resa sig efter sina fall och fortsätta söka Honom låg hans verkliga storhet.

Samtidigt fick han inte bygga templet i Jerusalem, hans dotter Tamar blev våldtagen av hans son Amnon, Amnon dödades av hans andra son Absalom som efter sitt uppror också dödades. Mycket av det han gjorde blev smärtsamma konsekvenser för honom.

Grovt förenklat kan man väl säga att han stärktes av Gud och lärde sig att under alla omständigheter lita på Guds plan. David är väl dessutom den av bröderna som tycks ha tänkt med hjärtat framför muskler. Hans släkttavla är väl inte helt fel den heller.

Jag tror inte att Gud belönar människor med världsliga framgångar. Det är Satan som är vår världs furste och Davidsmyten förvrängde israelernas förväntan på "han som skulle komma".

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom. — 5:e Moseboken 18:18-19

Istället förväntade de sig en krigare som skulle besegra deras fiender.