Emilia har haft feber i 6 år

Tycker det är hemskt att man behandlar småtjejer så (eller småkillar om det varit en grabb). De vet inte mycket om människans ondska och kastas in i ett system som redan från början har "lösningen", det är PSYKISKT. Försök vara lite frisk va. Var inte så neggig.

Jag vill inte tala om vad jag vill göra med läkare som behandlar småtjejer och småkillar så.

Kvinnor har två saker som sticker ut. De ska kunna ha ett foster i sig som har en annan genuppsättning, en slags parasit. De har 2 av X-kromosomen vilket beroende på geners fördelning kan bli negativt.

Nähe, så du tror att alla vårdpersonaler är änglar.

Men ta av dig de rosa glasögonen fege jävel.

Det var ändå ganska milt mot vad vissa sagt till sjuka barn.

Läkare har länge avfärdat kostråd som för svaga och långsiktiga. Nu visar svenska forskare att rätt mat eller kosttillskott kan dämpa sjukdomar – och förändra livet för patienter som Sara Lagerholm.

– Det känns som att jag är sjuk på pappret men inte i verkligheten.

https://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/svensk-forskning-sa-kan-ratt-kost-eller-bakterier-gora-dig-friskare/

Alla amatörer i tråden är duktiga på att klanka ner på läkare som vågar nämna att psykologiska faktorer spelar stor roll för ME och liknande tillstånd... Samtidigt vet varenda läkare att alla med ME, post-covid, utmattning, etc. har psykiatriska diagnoser vid sidan av och ser den tydliga kopplingen mellan ett stressystem och en kropp i obalans och dessa symtom där man inte hittar några uppenbara organiska bakomliggande orsaker.

ME är ett funktionellt tillstånd, 86% av neurologer i Storbritannien anser att tillståndet inte är neurologiskt, men så fort nån gråter ut i Sverige så hoppar alla på gnälla-på-vården-tåget. Spelar ingen roll hur mycket jag stressar, hur lite jag rör mig, hur dåligt jag sover, hur skit jag äter, hur mycket jag super eller hur mycket jag tänker på mina symtom och känner efter i kroppen hela tiden: det ska finnas en tablett som botar mig!

Jag kunde inte ha sagt det bättre. Jag skulle vilja hävda att psykologiska och emotionella faktorer spelar en mycket större roll än vad man tror. Men så fort jag frågar mina patienter hur de mår psykiskt och emotionellt och ställer frågar om deras liv, så blir många av dem kränkta.

Då borde du tänka på i vilket läge du ställer den frågan. Är det i början av samtalet? Är det för att skicka hem patienten som kämpat i månader för att komma till läkare med rådet att "stressa mindre"? Är det inte självklart för dig att sjukdom skapar psykiska besvär? Vem är inte orolig och stressad när man är sjuk och inte vet varför?

Många kvinnor upplever att det är svårt att få igenom ordentliga undersökningar eftersom läkare gärna drar slutsatsen att allt beror på att man är "stressad". Det är extremt provocerande.

37.1 är inte feber, inte ens om normaltempen vanligtvis ligger lågt.

Jag sa inte feber, kära du. Jag sa förhöjd kroppstemp. Har man gått hela livet på 36,4 C är hoppet till 37,1 samma som när du får +0,7 på din kroppstemp. Mår du bra när du normalt har 36,8 men vaknar med 37,5?

Emilia är en känslig och klen snöflinga. Alla har vi feber men vi klagar inte

Just därför jag aldrig sätter min fot i Sydostasien/Afrika eller Sydamerika.

Går du tebax lite i historien så var det många sjukdomar som först inte kunde detekteras alls med dåv mätmetoder. När man väl kunnat detektera och identifiera dessa så var nästa steg att förstår hur dom eg fungerar. Efter det så följer givetvis en potentiell kur/medicinering mot dessa.

För Min del. Det spelar ingen som helst roll hur jag egentligen mår psykiskt, vad jag egentligen äter, osv. Mina åkommor går i sin helt egna takt ändå - oavsett vad (å det finns snarare ett orsakssamband mellan hur svåra dom är och hur jag mår psykiskt av det - inte tvärtom). Jag har på 2+ decennier aldrig kommit ens i närheten utav att kunna påverka dom i grunden. Jag har dock träffat människor som själva säger att dom starkt vet/misstänker psykologiska orsaker från deras förflutna - kan mycket väl vara så i deras fall. Det kan t om finnas minst två kategorier av dessa. En sak är säker - kollar du på psykisk ohälsa generellt så upptäcker du en sak - relativt få utvecklar såhär komplexa somatiska tillstånd. Dvs - hade grundorsaken varit psykosomatisk skulle just denna grupp utveckla dessa tillstånd rejält mkt oftare - det gör dom inte - inte på det sättet i alla fall. En läkare med sunt förnuft kommer först misstänka psykosomatisk problematik NÄR sådana indikationer finns - finns det inte några sådana (eller t om faktorer som pekar mot detta) så konstaterar denne helt enkelt att problematiken är "av okänd natur".

Jag länkar inte just nu pga hittar inte korrekt länkar men i kölvattnet utav stora infektionsutbrott så uppkommer alltid efter-problematik för vissa. Det kan handla om förorenat vatten pga en simpel välkänd bakterie. Kan handla om senaste Covid-utbrottet med mera. Historiskt hittar du alltså en klart identifierbar åkomma i form av någon hittills inte förstådd/utforskad åkomma som ständigt är där efter stora samt små utbrott av div saker (det är många högt ansedda mikrobiologer som ständigt påminner om denna faktor - tyvärr uppmärksammas dessa sällan av media på det sätt dom borde). Fullt möjligt är oxå att det nånstans i vårat DNA kan dölja sig hittills okända åkommor som "tar en chans att attackera" iomed att kroppen är försvagad i samb med infektion av något slag.