Citat:
Det absolut första du ska göra är en psykologisk krigshandling: Sluta skämmas.
När du känner panik över boendet, ekonomin eller att tiden rinner iväg för att skaffa familj, tryck inte ner det med skuldkänslor. Säg det högt. Prata med dina vänner, dina kollegor och din partner om den ekonomiska utpressningen.
När vi slutar maskera vår strukturella stress som "personliga problem" spricker rökridån. Det är så här klassmedvetande och kollektiv vilja föds, genom att inse att vi alla sitter i samma sjunkande skepp.
Stryp kapitalets möjligheter att hjärntvätta dig.
Marknaden överlever på att du är konstant stimulerad, missnöjd och redo att konsumera för att dämpa din ångest.
Gör din fritid helt värdelös för aktieägarna. Stäng av plattformarna som vill sälja en livsstil du inte har råd med.
Använd ad-block, torrenter och fulstream etc.
Investera din tid i det som är helt gratis och djupt mänskligt: relationer, analog samvaro, natur och lokala nätverk. Att bygga en trygg relation och freda den från marknadens prestationskrav är det mest radikala sabotage du kan utföra mot ett system som vill äga din uppmärksamhet dygnet runt.
Organisera basbehoven lokalt
Gå med i facket och Hyresgästföreningen: Ja, de kan kännas trötta och byråkratiska, men det är de enda lagliga verktyg vi har som faktiskt kan sätta press på kapitalet och hyresvärdarna. Engagera dig och kräv att de spetsar sina argument.
Bygg lokala nätverk: Starta eller gå med i kooperativ, samåkning, lokala byteshandelsgrupper eller odlingskollektiv. Ju mindre beroende du och dina grannar är av de stora kommersiella kedjorna för era basbehov, desto mer makt tar ni tillbaka.
Rösta och kräv systemskifte. Kompromissa inte
När det är val, eller när du diskuterar politik så sluta rösta på plåster.
Siffror på barnbidraget eller små skattesänkningar är irrelevanta. Kräv politiker och partier som vågar prata om de tre grundpelarna: att ta bort vinsten från välfärden, att reglera bostadsmarknaden stenhårt och att skydda medborgarna från den globala marknadens flexibilitetskrav (kravet på att du ständigt ska vara flyttbar, tillgänglig dygnet runt och redo att byta jobb med kort varsel). Om inget parti gör det, skriv debattexten, ställ frågan på möten, tvinga fram samtalet.
Det handlar om att skifta fokus från uppgivenhet till envis, organiserad vägran. Varje gång du prioriterar mänsklig trygghet, gemenskap och reproduktion framför karriärhets och konsumtionsstatus, så vinner du en terrängseger över systemet. Vi bygger det nya folkhemmet i handling, en människa och ett beslut i taget, tills strukturen blir stark nog att skaka av sig parasiterna.
Citat:
En mer verklighetsfrånvänd trådstart får man nog leta efter. Men jag tar några saker.
Därför att det är en enorm skillnad i standard och uppoffringar, och lönekostnader.
Sedan var det få LO-löntagare som skaffade villa.
Och det var förenat med enorm skuldsättning. OCH mycket eget arbete. Och släktingars gratis-arbete.
Mina föräldrar hörde dit. Min farfar och morfar fick ställa upp med borgen.
Vi första semestern för min pappa hade dom bara pengar så dom kunde åka till sina föräldrar och parasitera på dom under semestern. Dom kunde inte ens bo i huset för dom hade inte råd med mat.
Sedan var det ett enormt fattig liv. Och husen var små. Inte så mycket möbler. Ungefär inga leksaker till barnen. (Föräldrar brydde sig inte speciellt om barnen på den tiden). Frun fick arbeta med matlagning från råvaror. Mannen fick matback med sig. Frun fick sy och lappa kläder. Inköp minimerades för det räckte inte lönen till.
Hur många ungdomar idag skulle acceptera detta? Ca 0.
Annars går ju det. Man har far och morföräldrar som medlåntagare och lånar max. Och så lever man extremt spartanskt med låg standard med dagens mått mätt.
Och köper man ett sådant här (som det handlade om förr) så blir det inte så mycket man måste låna.
https://www.booli.se/bostad/3109321
https://www.booli.se/annons/5919650
https://www.booli.se/bostad/2839469
Dom tvingas inte det minsta. Det är något du försöker lura i folk.
Finns inget tvång.
Det är självvalt.
Och där kan vi se hur vänsterekonomierna INTE gör det. Men ingen som kan räkna säger väl heller att vänsterekonomierna är fungerande.
Nordkorea t ex som håller folket i misär. Dom står ungefär där Sverige var 1870. Och så är det permanent stagnation. Inga förbättringar kan förväntas. Och bortsett från misären gäller undernäring. Och så svält emellanåt.
Och så blir det när överheten tar in all BNP. Vilka incitamen har överheten i att investera i förbättringar och förbilligande. Och utan sådan incitament blir det stagnation.
Stor skillnad mot det kapitalistiska Sydkorea som under samma period som NK stått still har haft en tillväxt på 3300%. Och där befolkningen badar i lyx (jämförelsevis).
Samma visa var det i Sovjet och öststaterna. Skillnaden var att Sovjet kunde utvinna råvaror. (Det klarar vänsterekonomierna även om det är knappt). Och genom att exportera råvaror så fick man utländsk valuta att importera bättre produktionsmedel från kapitalisterna. Och då kunde man höja BNP/Capita lite.
I Kina så valde ordf Mao att ta ihjäl stora delar av befolkningen. Det lär ju en del vända till att man investerade i folket. Ja så förljugen är vänstern.
(FB) Vad som gjorde Sverige rikt, och sedan tvärtom
Den som är intresserad av just den nämnda perioden kan med fördel läsa den länkade rapporten i trådstarten. En professor emeritus går där igenom hur Sverige degenererade då. Man tappade gentemot andra länder med likartad levnadsstandard.
Och för oss som varit med om detta, iaf delvis, är det inte förvånande. Fram till Bildt-Regeringen så körde (S)med full fart mot att göra Sverige till en öststat.
Därför att det är en enorm skillnad i standard och uppoffringar, och lönekostnader.
Sedan var det få LO-löntagare som skaffade villa.
Och det var förenat med enorm skuldsättning. OCH mycket eget arbete. Och släktingars gratis-arbete.
Mina föräldrar hörde dit. Min farfar och morfar fick ställa upp med borgen.
Vi första semestern för min pappa hade dom bara pengar så dom kunde åka till sina föräldrar och parasitera på dom under semestern. Dom kunde inte ens bo i huset för dom hade inte råd med mat.
Sedan var det ett enormt fattig liv. Och husen var små. Inte så mycket möbler. Ungefär inga leksaker till barnen. (Föräldrar brydde sig inte speciellt om barnen på den tiden). Frun fick arbeta med matlagning från råvaror. Mannen fick matback med sig. Frun fick sy och lappa kläder. Inköp minimerades för det räckte inte lönen till.
Hur många ungdomar idag skulle acceptera detta? Ca 0.
Annars går ju det. Man har far och morföräldrar som medlåntagare och lånar max. Och så lever man extremt spartanskt med låg standard med dagens mått mätt.
Och köper man ett sådant här (som det handlade om förr) så blir det inte så mycket man måste låna.
https://www.booli.se/bostad/3109321
https://www.booli.se/annons/5919650
https://www.booli.se/bostad/2839469
Dom tvingas inte det minsta. Det är något du försöker lura i folk.
Finns inget tvång.
Det är självvalt.
Och där kan vi se hur vänsterekonomierna INTE gör det. Men ingen som kan räkna säger väl heller att vänsterekonomierna är fungerande.
Nordkorea t ex som håller folket i misär. Dom står ungefär där Sverige var 1870. Och så är det permanent stagnation. Inga förbättringar kan förväntas. Och bortsett från misären gäller undernäring. Och så svält emellanåt.
Och så blir det när överheten tar in all BNP. Vilka incitamen har överheten i att investera i förbättringar och förbilligande. Och utan sådan incitament blir det stagnation.
Stor skillnad mot det kapitalistiska Sydkorea som under samma period som NK stått still har haft en tillväxt på 3300%. Och där befolkningen badar i lyx (jämförelsevis).
Samma visa var det i Sovjet och öststaterna. Skillnaden var att Sovjet kunde utvinna råvaror. (Det klarar vänsterekonomierna även om det är knappt). Och genom att exportera råvaror så fick man utländsk valuta att importera bättre produktionsmedel från kapitalisterna. Och då kunde man höja BNP/Capita lite.
I Kina så valde ordf Mao att ta ihjäl stora delar av befolkningen. Det lär ju en del vända till att man investerade i folket. Ja så förljugen är vänstern.
(FB) Vad som gjorde Sverige rikt, och sedan tvärtom
Den som är intresserad av just den nämnda perioden kan med fördel läsa den länkade rapporten i trådstarten. En professor emeritus går där igenom hur Sverige degenererade då. Man tappade gentemot andra länder med likartad levnadsstandard.
Och för oss som varit med om detta, iaf delvis, är det inte förvånande. Fram till Bildt-Regeringen så körde (S)med full fart mot att göra Sverige till en öststat.
Det klassiska nyliberala standardförsvaret, att reducera en strukturell samhällskollaps till en fråga om "bortskämda ungdomar" som bara vill ha lyx, samtidigt som man drar fram Nordkorea-kortet så fort någon föreslår att marknaden inte ska styra förlossningsvården.
Under folkhemsepoken 50-70-talet byggdes hundratusentals egnahem och miljonprogramsbostäder. En helt vanlig LO-arbetare kunde med en enda lön försörja en familj, betala avgiften på radhuset eller trean, och ha råd med en begagnad Volvo.
År 1970 kostade en genomsnittlig villa ungefär 1–2 årsarbetslöner för en vanlig arbetare. Idag, efter decennier av centralbanksdriven tillgångsinflation, kostar samma villa i tillväxtregioner 5–10 årsarbetslöner. De har blivit rånade på sin köpkraft.
https://cornucopia.se/2014/10/bostadsrattspriserna-utveckling-1970/
Om du vill ha tak över huvudet idag måste du antingen ställa dig i en 20-årig bostadskö eller gå till storbanken och skriva på ett livslångt skuldebrev på miljonbelopp. Det är marknadsekonomisk utpressning.
När boendekostnaderna har skjutit i höjden så extremt, har det blivit en absolut nödvändighet att båda föräldrarna jobbar heltid och maxar sin flexibilitet. Det är just detta ekonomiska tvång som gör att folk tvingas skjuta upp, eller helt avstå ifrån, att skaffa barn.
Det var just under efterkrigstiden, när Sverige hade världens hårdaste regleringar av kapitalet, progressiva skatter och en stenhårt reglerad bostadsmarknad, som vi hade vår högsta reella tillväxt, lägsta ojämlikhet och starkaste framtidstro. Det var då Sverige blev ett av världens rikaste och tryggaste länder. Det var inte kapitalismen som byggde den tryggheten, det var den demokratiska kontrollen över kapitalet.
Det var efter avregleringarna under 80- och 90-talen (som Bildt-regeringens chockterapi och den efterföljande nyliberala slakten av välfärden) som klyftorna i Sverige ökade snabbast i hela OECD.
Det var då skolan privatiserades till riskkapitalister, allmännyttan såldes ut till vrakpris, och förlossningsvården slimmades till bristningsgränsen. Det vi ser idag, den demografiska kraschen, den psykiska ohälsan och den existentiella tomheten. Det är det bittra slutresultatet av det nyliberala marknadsexperimentet.
Du vill att vi ska acceptera att ett fungerande samhälle innebär att unga par ska tvingas flytta till ett isolerat ruckel utan värme och leva på existensminimum för att överhuvudtaget ha råd att föda nästa generation arbetare åt kapitalet. Det är den nyliberala visionen: maximal vinst till toppen, total misär och uppoffring för botten. Vi vägrar acceptera de villkoren. Vi ska inte backa till 1870, vi ska gå framåt.