Är man ”judehatare” om man är emot Israels agerande?

Jag hatar judar, muslimer, judeälskare, palestinakramare, Ryssar och Ukrainare.
Utan de 6 avskummen till folk hade världen varit fredligare

Nej, för min kritik har aldrig någonsin riktats mot judar. Det är du som blandar in judar. Min Israelkritik riktar sig uteslutande mot israeliska etnonationalister och dess företrädare.

Tyskarnas och östeuropeernas judehat har ingenting med min Israelkritik att göra. Att försöka koppla ihop dessa två, och gömma nuvarande beteenden bakom historiska judeförföljelser, är var ni tar er vatten över huvudet.

Alla nationalister gömmer sig bakom historiska oförätter, alla. Spelar ingen roll om det är kongoleser, svenskar eller rumäner. Codreanu snackade på precis samma sätt nere i Bukarest för 100 år sen. Det var olika förutbestämda, koordinerade attacker mot det rumänska folket och den ortodoxa kristedomen.

Den nationalistiska ingruppsmentalitetens hjärnspöken hamnar gärna där.

Och judehatarnas hjärnspöken har du noggrant redovisat.

Om det du skriver är sant - att Israels extremt grova brott följer ett typiskt mönster av saker som judar har anklagats för i alla tider - så gör man inte fel om man kopplar det till judar. När du kallar antisionism för antisemitism så likställer du själv Israel med judar, och då skulle en konsekvent logik kräva att andra får göra samma koppling.

Det är samma dubbelhet återigen, som även IHRA kör med. Ibland måste man strikt separera Israel och judar, och ibland är det strikt förbjudet att göra det. Vilketdera som är antisemitism för stunden avgörs bara av vad som gynnar Israel.

"Postmodern identitetspolitik" var det ett tag på modet bland liberala sionister att kalla detta hattande mellan motsägelser, när det var israelkritiska antikolonialister som sysslade med det. Sedan slutade de tvärt att tala om det, eftersom det inte gick att undkomma följdfrågor om judisk identitetspolitik.

Det är upp till betraktarna att bedöma. Jag tror mitt, du tror ditt. Vi framför detta inför öppen ridå, och sen får övriga dra sina slutsatser kring vilket argument som verkar mest rimligt.

Så är det.

Det är typ högerextrema nazister (som har historik med riktig antisemitism) som stämplar kritik mot Israel såsom antisemitism, för att rikta bort strålkastarljuset och projicering. Alla som inte är förståndshandikappade fattar att vänstern inte är "antisemiter", men givetvis så kommer falska högerextrema med sina fulspel och lögner påstå det.

Om du inte gillar att se småbarn slaktas så är du antisemit numera 😂😂😂


Högerextrema som dillar om att vänstern är antisemiter har nog bra mer allvarliga hjärnspöken än folk som är kritiskt ställda mot krigsbrott.

Eh va? Är ju främst högerextrema som hejar på slakt, mord och våldtäkt av palestinierna. Ser knappast vänstern hata på judar, folk som stöttade Hamas (väldigt få om man kollar upp) attacker blev snabbt uteslutna ur politiken, medan det tvärtom ger status inom extremhögern att hata palestinier och önska att dom blev utrotade om man utgår från vad högerfolk skriver här. Att kritisera krigsbrott är inte att "hata på judar" som ni ormar försöker påstå. Inte heller att kritisera Israels extremistiska krafter.
Högern är hycklare som kritiserar ena sidans krigsbrott/extremism men hejar på den andra sidans krigsbrott/extremism.
Vi som inte är hjärntvättade kan kritisera bägge, Israel med.

Vad är det som gör att just israel får destabilisera hela MÖ och därmed hela världen med metoder värre än nazismen utan att räkna med kritik? Nu senast när de sprängde en av de största atombomber vi sett över Libanon.
Det är bortom tröttsamt att orden antisemitism och judehatare dyker upp direkt vid kritik av israel. Det betyder ju att ni inte har några argument, det här är det enda ni försvarare har att komma med. Ingen tar åt sig längre. Att idag efter allt som kommit fram fortfarande stå på israels sida säger väldigt mycket om den egna personligheten.

Självklart ser sig IHRA som experter, enligt dem är all form av kritik antisemitism och judehat. De flesta skiter fullständigt i om någon är jude. Många judar får ju lida pga såna som dig och alla andra som rycker ut till sionismens försvar.

Bara att se hur bosättarna svinar ner får en att bli övertygad om mänsklighetens avskum. Om ni likställer antisionism med antisemitism gör ni självmål. Räcker med att se Ben Gvirs och de vidriga ministrarnas uttalande för att få hela bilden.

1. Det är inte Israel som destabiliserar Mellanöstern utan deras arabiska grannar som hela tiden anfaller Israel.
2. Att jämföra Israel med nazism är antisemtism enligt IHRA:s definition.
3. Israel har inte sprängt en atombomb i Libanon, det är en lögn som tyder på att du inte har alla hästar hemma sas.
4. Om du inte vill omfattas av IHRA:s definition av antisemitism, vänligen lämna Sverige och sök tillflykt i land där antisemitism är acceptabelt. Det finns många länder du kan bo i om du fritt vill hata på judar, t ex Gaza eller område A och B i västbanken som är judenfrei och där det är förbjudet för judar att bo.

Definitionen är från 2015, dvs före folkmordet och raslagarna. Den biten bör nog ses över för det är extremt märkligt att man inte ska kunna påpeka de uppenbara nazistråken i israelisk politik utan att vara anti judar som folk.

Det är ju inte Yngve med kippan, tre trappor ner, som är ansvarig för all jävulskap som israeliska staten håller på med. Alltså är det inte han man kritiserarnär man påpekar att Israel sysslar med folkmord och etnisk rensning, precis som nazisterna.

Frågan kan delas upp i två olika mänskliga identiteter: etnicitet och nationalitet.

I förlängningen leder det till frågan: är det samma sak att ifrågasätta judar som att ifrågasätta israeler, eller är det två skilda saker, eller stämmer inget av alternativen?

Problemet blir mer komplext eftersom det finns judar som inte identifierar sig som israeler och israeler som inte är judar.

Det innebär att man inte kan utgå från en gemensam kategori. I stället måste man se och lyssna till individer snarare än att dra generella slutsatser om hela grupper.

Samtidigt kan man också argumentera för att just i detta ifrågasättande, och i skillnaden mellan jude och israel, kan det i vissa situationer uppstå en prövning där individens relation till sin identitet och sin nation blir tydligare.

Det är möjligt att många judar och israeler skulle ge samma svar på frågan om Israel bör existera som stat, men det är en empirisk fråga och inte något som kan tas för givet.

Svaren kan däremot säga något om individens relation till staten Israel.

En persons etniska eller nationella identitet avgör inte nödvändigtvis dennes politiska uppfattning. En jude behöver inte identifiera sig med staten Israel, och en israel behöver inte motivera sin uppfattning utifrån judisk identitet.

Det man däremot kan konstatera är att om en jude och en israel, eller en judisk israel och en israelisk jude, båda förespråkar Israels existens som stat, så delar de åtminstone en gemensam politisk ståndpunkt i frågan om Israels existens.

Det leder i sin tur till frågan hur individen prioriterar sin nationella tillhörighet i relation till den stat där personen är medborgare, utöver sin relation till Israel.

Att vara medborgare i en stat och samtidigt ha medborgarskap i en annan, eller förespråka en annan stat, kan innebära politiska, statliga och kulturella utmaningar, särskilt om de berörda staterna har motstridiga intressen eller väsentligt skilda värderingar.

Vissa skulle argumentera för att man i Sverige kan vara jude, israel och svensk samtidigt. Om så är fallet aktualiseras frågan hur etnisk identitet och nationell identitet förhåller sig till varandra.

Om båda identiteterna samtidigt kan upprätthållas utan konflikt, blir nästa fråga om den svenska etniska och nationella identiteten därmed skiljer sig från, eller sammanfaller med, hur andra nationella och etniska identiteter förstås.

Om en israel och/eller en jude kan vara svensk, följer också att en svensk kan vara israel och jude i så fall.

Jag är tämligen säker på att många judar och israeler inte skulle acceptera ett sådant resonemang.

Om så är fallet skulle samma princip gälla i motsatt riktning, nämligen att en jude eller en israel inte kan vara svensk.

I slutändan är det en fråga om lojalitet, sann lojalitet, var ligger den?