Coverartister som ändrar pronomen i texten – PINSAMT?

Kommer ihåg Brandeby som Kurt Olsson. Han sjöng ju Siv Malmkvists låtar i orginal med damorkestern. Tex "Flickor bak i bilen". Då tyckte folk det var skoj att han var så dum att han sjöng som om han var en kvinna.

Det är en kanonskiva! Slit och släng din toppenbungalow. Inte så många känner till att Kurt Olsson skickade in slagdängan Livet är som en triangel till Melodifestivalen varje år mellan typ 2006 till 2010. Skönt 50-talsstuk. Synd att urvalsjuryn till tävlingen kom på andra tankar.

Nu är jag äntligen tillbaka på forumet. Nedan följer exempel på fenomenet jag tänkt på under den gångna månades avstängning:

1. När Calum Scott sjöng den svenska Sportspegeln-stjärnan Robyns brottarhit Dancing on my own i brittiska Talangjakten på tv ändrade han i texten från:

I’m not the girl you’re taking home

Till:

I’m not the guy you’re taking home

2. Olika manliga artister har spelat in Aretha Franklins You make me feel like a natural woman med titeln You make me feel like a natural man. Patetiskt...

3. När Sven-Bertil Taube tolkade Lisa Nilssons gamla örhänge Himlen runt hörnet ändrade han om i texten för att passa hans manskön.

Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hans tur.

Hela flytet i låten sabbas när han ändrar från tvåstaviga ordet hennes till enstaviga hans. Det blir hattigt. Uppenbarligen lider Sven-Bertil Taube av en sådan hbt-skräck att han hellre sabbar låten än kallar sig själv för henne i en låtcover. Löjeväckande och taskigt mot låtskrivaren att misshandla texten.

4. I samma program Så mycket bättre, tolkade Magdalena Anderssons favoritartist drogoffret Albin Lee Meldau Visa från Utanmyra. Han skrev helt om Monica Zetterlunds version:

Endast en gång såg jag den man
Mina ögon blev som förvända
Såsom vinden gångade han

Ändrade han om till:

Endast en gång såg jag kvinnannn
Mina ögon blev som förvända
Såsom vinden gångade hon

Den man blev kvinannn, med en väldigt skev betoning på annn för att få ihop rimmet på han, som sen Albin Lee Mello ändrar till hon, så rimförsöket är förgäves ändå. Det hela framstår som krystat. Han anstränger sig för att inte misstas för en homosexuell. No homo, säger han och offrar textens konstnärliga kvalitet, rytm och rim, på kuppen.

5. Det går att ändringen i texten snyggt. När vischarmören från brittiska övärlden Engelbert Humperdinck spelade in The power of love stuvade han om refrängen så att You’re kom före I’m, med oförändrad rytm och rim. Bra jobbat! Ändå kan det inte hjälpas att det känns lite tillgjort.

Kvinnliga artister lider inte av samma sjuka. Kikki Danielsson trotsar trenden i hennes cover på David Hasselhoffs Looking for Freedom.
Trots att Kikki föddes i maj, för 74 år sedan i fattiga förhållanden sjunger hon:

One morning in June some twenty years ago I was born a rich man's son

Det är för att låten inte handlar om just henne, den skildrar David Hasselhoffs liv. Försök inte låtsas att du levt hans liv.

Jag trodde i min enfald att showbiz var hbt-vänligt men mina exempel, särskilt när textens flyt och rim sabbas, tyder på svårartad bögskräck. Tyder det på trygghet i den egna sexualiteten hos Albin och gänget? Behåll originalet.

Håller ni med om att tilltaget att ändra pronomen i texten är löjeväckande? Nu kan ni diskutera mitt inlägg nedan? Vilka andra låttolkningar gör likadant?

Monica Zetterlund I sin tur ändrade Olle Adolphsons Trubbel till att den sjungs ur en kvinnas synvinkel.

En bekant till mig berättade att Olle var förbannad på tilltaget, han fick nåt svart i blicken. Han slet sitt hår när hon ändrade om allt till tjejgrejer: kavajen blev min kappan och cognac blev likör.

Nog har jag lyssnat mest på Monica Zetterlunds inspelning, den hörde jag först, så den är egentligen originalet när jag bestämmer. Jag behöver inte följa andras regler och du ska fan inte ge mig några pikar om sekiner...

Nu är jag äntligen tillbaka på forumet. Nedan följer exempel på fenomenet jag tänkt på under den gångna månades avstängning:

1. När Calum Scott sjöng den svenska Sportspegeln-stjärnan Robyns brottarhit Dancing on my own i brittiska Talangjakten på tv ändrade han i texten från:

I’m not the girl you’re taking home

Till:

I’m not the guy you’re taking home

2. Olika manliga artister har spelat in Aretha Franklins You make me feel like a natural woman med titeln You make me feel like a natural man. Patetiskt...

3. När Sven-Bertil Taube tolkade Lisa Nilssons gamla örhänge Himlen runt hörnet ändrade han om i texten för att passa hans manskön.

Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hans tur.

Hela flytet i låten sabbas när han ändrar från tvåstaviga ordet hennes till enstaviga hans. Det blir hattigt. Uppenbarligen lider Sven-Bertil Taube av en sådan hbt-skräck att han hellre sabbar låten än kallar sig själv för henne i en låtcover. Löjeväckande och taskigt mot låtskrivaren att misshandla texten.

4. I samma program Så mycket bättre, tolkade Magdalena Anderssons favoritartist drogoffret Albin Lee Meldau Visa från Utanmyra. Han skrev helt om Monica Zetterlunds version:

Endast en gång såg jag den man
Mina ögon blev som förvända
Såsom vinden gångade han

Ändrade han om till:

Endast en gång såg jag kvinnannn
Mina ögon blev som förvända
Såsom vinden gångade hon

Den man blev kvinannn, med en väldigt skev betoning på annn för att få ihop rimmet på han, som sen Albin Lee Mello ändrar till hon, så rimförsöket är förgäves ändå. Det hela framstår som krystat. Han anstränger sig för att inte misstas för en homosexuell. No homo, säger han och offrar textens konstnärliga kvalitet, rytm och rim, på kuppen.

5. Det går att ändringen i texten snyggt. När vischarmören från brittiska övärlden Engelbert Humperdinck spelade in The power of love stuvade han om refrängen så att You’re kom före I’m, med oförändrad rytm och rim. Bra jobbat! Ändå kan det inte hjälpas att det känns lite tillgjort.

Kvinnliga artister lider inte av samma sjuka. Kikki Danielsson trotsar trenden i hennes cover på David Hasselhoffs Looking for Freedom.
Trots att Kikki föddes i maj, för 74 år sedan i fattiga förhållanden sjunger hon:

One morning in June some twenty years ago I was born a rich man's son

Det är för att låten inte handlar om just henne, den skildrar David Hasselhoffs liv. Försök inte låtsas att du levt hans liv.

Jag trodde i min enfald att showbiz var hbt-vänligt men mina exempel, särskilt när textens flyt och rim sabbas, tyder på svårartad bögskräck. Tyder det på trygghet i den egna sexualiteten hos Albin och gänget? Behåll originalet.

Håller ni med om att tilltaget att ändra pronomen i texten är löjeväckande? Nu kan ni diskutera mitt inlägg nedan? Vilka andra låttolkningar gör likadant?