Någon mening att berätta för chefen att man inte trivs med jobbet?

Det finns det inga klara svar på, har varit med om hela spektrat där ett missnöjesdeklarerande förminskats och hånats till den grad att den anställda tappade det och gick till personangrepp, blev förflyttad till en mycket sämre tjänst med krashat äktenskap som följd av den vikande ekonomin.

Sen med samma chef har en kille lämnat in sin uppsägning och lämnat byggnaden, blivit ikappsprungen och inlockad i bygget igen, övertalats att ta tillbaka uppsägningen och blivit befordrad.

Ibland kan det vara värt att markera missnöje men det är bäst att du vet vad chefen tycker du är värd först och vara beredd på att ta den eventuella smällen.

Kan du hålla käft och hålla ut medan du letar annat så är det klart smärtfriast.

Har du faktiskt några konkreta förslag på hur saker ska göras i stället utan att det har någon större påverkan på verksamheten?

Om svaret är nej så ska du tänkta efter vad du vill få ut av det. Stor risk att du uppfattas som gnällig.

Jag tror att en del av sin egen trivsel hänger ihop med hur väl man är utbildad/kompetensnivå på de uppgifter man skall utföra. Lite inverkan har även chefen på detta genom att se till att man har rätt verktyg och möjligheter att utföra jobbet.

En dålig chef lägger sig i, då är det bara att se sig om efter nytt gigg.

om du tror det kan få dig att vilja stanna, annars inte.
men om du har en plan b för om du får sparken (tex inkomstförsäkring, eller annat) påverkar med..

jag är själv på ett företag nu där kommunikationen är kass så det finns ingen mening att prata med någon om mitt missnöje å få en annan roll i en annan avdelning, och chefen är missnöjd med mig för att han förväntade sig en med 2x så mycket erfarenhet (dålig kommunikation som sagt), och även efter han insåg sitt misstag vägrar han justera upp min löneförhöjning, för då måste han ju erkänna uppåt att han gjorde ett misstag.
det accepterar jag inte, för man vet också inte vad han kommer utsätta mig för nästa gång.
så nu är jag trygg med nuvarande jobb, men gör inte ett skit mer än jag måste och letar nytt jobb på arbetstid varje tisdag förmiddag.

Det kan vara en bra idé att klaga om det handlar om mer allvarliga brister. I mitt fall försökte arbetsledaren, som även är schemaläggare, systematiskt få mig och en annan kollega att arbeta gratis när vi arbetade utomlands. Sedan vägrade han schemalägga mig på timmar jag hade arbetat och tog istället dessa timmar själv. Jag skrev ett långt mejl till vår chef där jag framförde mina klagomål och sa att jag vägrade skriva på tidrapporten om jag inte fick betalt för de timmar jag arbetat. Fick ca tredubbel ersättning via bonus, men han orkade inte tjafsa med arbetsledaren.

Två år senare skulle vi arbeta utomlands igen och då klagade arbetsledaren på att jag inte skötte mitt jobb senast vi arbetade utomlands. Han visste inte att jag klagade till vår chef, men då var det ganska uppenbart för vår chef att arbetsledaren bara var lack för att jag inte ville arbeta gratis. Jag och en annan kollega påpekade då att vi måste ha ett fungerande schema för att arbetsledaren inte ska försöka stjäla timmar av oss och då blev det mycket bra i slutändan.

Tyvärr kan vi inte bli av med arbetsledaren, men det funkar betydligt bättre efter att jag klagade till chefen. Tidigare hade vi veckoschema trots att ingen blir sjuk, men nu får vi be tydligt mer långsiktig schemaläggning vilket även gör det lättare att jobba extra vid sidan av.

Och ditt coola svar skulle vara? "Jag är en skrämd apa som flytt från mitt hemland. Ni släppte in mig och nu är jag kaxig."