C blir väl inte bara dekor i en S-ledd vänstersväng 2026?

Det stora hotet med vänstersvängen är inte C, problemet är ett annat.

Tänk om USA hade röstat fram en indianhövding i fjäderdräkt som näste president? Eller Grönlands nye statschef är en eskimå iklädd klassisk dräkt i fiskskinn. Tilliten från andra nationer hade såklart rasat fullständigt, då de inte skulle uppfattas som trovärdiga utan som ett utanpåverk man inte kan lita på.

Med MP i regeringen är vi på väg att göra just detta. Ingen uppfattar en rastafari som seriös och tilliten skulle bli på sådant sätt att det skadade Sverige. Även om vi lämnar bra förslag så kommer ingen ta dem på allvar. Lösningen vore att endast allokera poster som t ex Biblioteksminister och liknande, det hade begränsat skadan. Men när det som detta fallet rör partiledaren, så blir det svårt för Magdalena att inte ger något mer betydande.

Det där är en bättre invändning. C har absolut ett förtroendeproblem. Partiet har för ofta låtit som en woke-moralisk hållning snarare än en tydlig maktfaktor. Men det var ett tag sedan, med Annie Lööf.

Men ditt fulknep återigen är att göra din gamla känslomässiga besvikelse till facit 2026-2030. “C går aldrig att lita på” låter hårt, men det slipper den verkliga frågan, vad är alternativet när nu Tidö faller hårt? S pressat av V – eller S bromsat av C?

Att V verkar ärligare hjälper ju inte högern. Ärligt högre skatter, mer stat, svagare företagande och sämre äganderätt är fortfarande dålig politik.

Din starka poäng är att C måste bevisa bromsrollen före valet, vilka skatter stoppas, vilken arbetslinje försvaras, vilken energipolitik accepteras inte, hur skyddas företag, landsbygd och äganderätt?

Politik handlar inte om blind tillit, utan om incitament. Om C checkar ut igen är partiet dekor. Men att avfärda C i förväg avslöjar mest att du hellre vill få rätt i din besvikelse än påverka utfallet.

Är det så att du egentligen är V? Låtsas vara höger? Det låter så…😉

C lovar dyrt och heligt att inte rösta fram en regering där V ingår. Jag har laddat upp med skor.

Jag är inte besviken på C, har aldrig röstat på dem och kommer aldrig göra. Bägge "mittenpartierna" har visat sig vara de värsta kappvändarna någonsin. Att "min" sida kommer att förlora är vad det är, jag kommer aldrig rösta på ett parti som är såpass svekfullt (alla partier är såklart svekfulla i varierande grad, men C och L är något alldeles extra när det kommer till att lura sina väljare).

Nu blir det nästan komiskt. Du säger att du är höger, men din praktiska slutsats gynnar V: avfärda C, försvaga mittenbromsen och låt S pressas vänsterut utan motvikt.

Det låter mindre som högerstrategi och mer som V i kamouflagejacka…

C har förtjänat misstro, ja. Men “jag hatar C så mycket att V gärna får större budgetmakt” är inte analys. Det är hämndkänsla med blå slips.

Om Tidö faller är frågan enkel: vill du att S ska förhandla med V utan broms – eller att skatter, företagande, energi, arbetslinje och äganderätt blir dyrare att offra?

Du behöver inte gilla C. Men om din ilska hjälper V mer än högern, då röstar den rödare än du själv gör. Jag tror du faktiskt röstar V… 😉

Efter att L tappat ännu mer i OU och nu befinner sig på ca 1% har jag börjat omvärdera vad jag kommer att rösta på.

- Först tänkte jag M men M kommer inte att få särskilt mycket inflytande om/när Tidö faller.
- KD samma och SD får gärna backa.

- Kan fortfarande bli M men börjar luta mot att min röst går till C.

Massinvandringen är inget som bekymrar mig längre, träffar många trevliga nysvenskar i Sverige och att Europa är en mångkultur är ett faktum, det ser man klart och tydligt här i Köpenhamn (som jag befinner mig i nu) om inte annat. Riktigt härlig internationell känsla må jag säga.

- Tycker inte om lata obildade svenskar som klagar på hårt arbetande nysvenskar. När jag en gång röstade på SD några ggr så handlade det om att taktikrösta, aldrig om att jag egentligen sympatiserade med partiet och nu spelar detta ingen roll längre, SD har nått vägs ände för min del efter upprepat NATO- och EU-motstånd.

- Apropå arbetslösa och bidrag (som diskuteras i andra trådar) så kommer arbetslösa akademiker alltid att han en plats i mitt hjärta, men outbildad arbetarklass har jag inte mycket till övers för, och inte heller deras parti = SD. Skilj gärna dessa grupper åt och kör iväg de outbildade på låglönejobb.

Med detta ur vägen kokar det ned till vad som är viktigast och då blir högerbudget viktigast - och det får man säkrast via en röst på C (rätta mig om jag har fel).

/I hast

Tack, det är faktiskt ett ovanligt intressant högerväljare-resonemang, även om klassföraktet mot “outbildad arbetarklass” völ är onödigt. Den sortens ton hjälper bara SD att behålla sin jättegamla offerposition.

Men din spelteori är rimlig. Om L ligger runt 1–2 procent blir en L-röst extremt riskabel. När/om Tidö faller blir en M- eller KD-röst främst en oppositionsröst. Och om SD backar men högern ändå förlorar kommer SD ju knappast vara vägen till praktiskt inflytande.

Då återstår frågan om vem kan bromsa nästa S-ledda regering? Där är C, med alla sina brister, mer relevant än M på läktaren. Inte för att C alls är perfekt, och absolut inte för att migrationen är oviktig. C måste bli tydligare om krav, språk, arbete, trygghet och missbruk av arbetskraftsinvandring. Jag tror de numera ör det.

Men om huvudfrågan är högerbudget, företagande, skatter, energi, äganderätt, landsbygd, rättsstat och arbetslinje är C sannolikt den borgerliga röst som kan göra mest faktisk nytta efter en Tidöförlust.

Den smarta slutsatsen är alltså inte “C är bäst”. Den är, att om Tidö är kört, rösta inte bara på den opposition du gillar bäst. Rösta på den aktör som kan påverka vinnaren.

Därför kan C bli det minst romantiska men mest rationella valet för en borgerlig väljare 2026.

Centerpartiet kan helt klart kohandla med Socialdemokraterna rörande många frågor men den stora elefanten i rummet är Vänsterpartiet eftersom att det är en stor risk att det är där vågmästarrollen kommer att landa vid ett maktskifte. Vänsterpartiet brukar ha en viss tendens att vika ned sig när det bara var Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid rodret men jag vet inte om de har råd att ignorera en budget som involverar ett inflytande ifrån Centerpartiet.

Både Centerpartiet och Vänsterpartiet utmålar sig gärna till Sverigedemokraternas huvudmotståndare men med undantag för migrationsfrågor så är Vänsterpartiet och Centerpartiet snarare huvudmotståndare.

Maggan kommer att bli gråhårig snabbt om hon måste blidka båda parterna.

Alla partier som vägrar ha med SD att göra drivs ytterst av klassförakt. Alla väljare som röstar på partier som är uttalat anti-SD drivs ytterst av klassförakt. Man vill ha mångfald och internationell flärd medan statarna på landsbygden vill isolera sig i svinstior och drängstugor med hembränt och dansband.

Det är också ytterst detta som driver mig till att rösta på L om de ökar i mätningarna, eller C om de inte gör det. Ironiskt må jag säga att C blivit partiet man röstar på för att rida spärr mot landsbygdens slödder. C kommer att topprida de rödgröna såsom aldrig förr, någon dekor blir de då rakt inte.

Det är just nu ganska troligt att V kommer att vara vågmästare. Om de kommer att vara lika skickliga som MP har varit återstår att se. S kommer att få det svettigt då det kan bli så att alla tre V-MP-C blir vågmästare. Lite lättare för C då det i alla fall i teorin skulle kunna acceptera en M regering. Det kommer inte att gå att bilda en regering med både C och V så även om S ser ut som stor segrare så kommer de få svårt att bedriva någon form av politik i sin egen riktning. De kommer att behöva ge alla tre stort inflytande. Och några få punkter har de gemensamt och där kommer S att vika sig direkt. Det blir besvärligare där C och V behövs mötas. 4 år av regeringskriser är att vänta...

Ja, rimligt, men kanske för dramatisk. Ja, S får ett svettigt läge om V, MP och C alla behövs. V och C är i praktiken huvudmotståndare i ekonomi, företagande, skatter, arbetslinje, äganderätt och valfrihet. MP vill dessutom ha dyrt betalt i klimat, energi och transportpolitik. Det blir ingen harmonisk kafferepstrio.

Men spelteoretiskt betyder inte detta automatiskt fyra år av regeringskriser. Alla parter har också kostnader för kaos. V kan fälla, men riskerar att få skulden för att släppa tillbaka högern. C kan vägra, men riskerar att framstå som ett litet parti med stora poser. MP kan pressa, men vill sitta nära makten. Och S vill framför allt framstå som statsbärande.

Därför blir sannolikheten större för smala uppgörelser än total låsning: V får välfärd och arbetsrätt, MP får klimat och miljö, C får företagande, landsbygd, skatter, energi eller rättsstat. Alla får något, ingen får allt, alla låtsas vara missnöjda inför sina väljare.

Det intressanta är alltså inte om S får det lätt. Det får de inte. Det intressanta är vem som gör vänstersvängen dyrast.

C kan inte runda V. Men C kan tvinga S att betala ett mittenpris. Utan C blir priset mer V och MP. Med C blir budgeten fulare för vänstern och mindre farlig för företagande, arbetslinje och äganderätt.

Så ja, Maggan kan bli gråhårig. Men det är också själva poängen med C:s möjliga roll: inte att skapa perfekt politik, utan att göra dålig vänsterpolitik svårare.

Bra. Din spelteori om C är rimlig: om L ligger under spärren och Tidö faller kan C bli den borgerliga röst som bäst bromsar S från vänster.

Men klassföraktet förstör analysen. När du beskriver landsbygdens och arbetarklassens väljare som slödder med hembränt och dansband gör du SD:s kampanjaffisch gratis.

SD växte inte för att deras väljare är sämre människor, utan för att andra partier för länge misslyckades med migration, trygghet, lokal service, skola, arbete och respekt.

C:s chans är därför inte att bli partiet för dem som föraktar arbetarklassen. C:s chans är att samla företagare, landsbygd, frihetliga mittenväljare, hårt arbetande invandrare och människor som vill ha ordning utan kulturkrig.

Rösta C av spelteori, absolut. Men inte av klassförakt. Den starka C-linjen är krav, arbete, företagande, landsbygd, rättsstat och respekt för människor som bär landet.

Klassföraktet finns även inom MP och V. Bibliotekarier som föraktar SD-karaktärer som inte läst en bok, dricker hembränt och lyssnar på dansband, klasskillnaden kan inte vara större. Likaså inom C som blivit Stureplans-center. Där ser man inte på blida ögon på SD som hatar HBTQ och dricker hembränt på dunk medan dansband dunkar smöriga "kanske, kanske inte, varför, varför inte" i EPA-traktorn på landsbygden. Jag tror att C kommer att få mycket att säga till om i en rödgrön regering som kommer att maxa på klassförakt mot SD. Alla delar samma klassförakt mot SD förutom möjligtvis (S) men (S) är ett maktparti och anpassar sig till rådande trender när det är lämpligt. Därför kommer jag rösta C, pga klassföraktet som jag tror C kommer att driva inom den rödgröna regeringen, så någon dekor tror jag då rakt inte C kommer att bli i nästa regering.