2026-06-29, 04:53
  #13
Avstängd
Adolf.Shitlers avatar
Jag hade i ungdomen en massa vänner men sen hände livet, en del strök med längs vägen och några träffade sitt livs kärlek och skaffade barn och lever Svenssonliv och har inte tid för nått annat än partner och barn på fritiden , några flyttade utomlands och har inte varit tillbaka i Sverige på 15-20 år och vissa växte man isär med och någon blev man ovän med och slutade höra av sig till.

Detta är dock inget konstigt då vänskap inte är statisk och allt går i cykler.

Jag har i dagsläget några få vänner+brorsan+morsan+ min fruga som jag ungås med och är ganska nöjd med det då jag i dagsläget inte har samma sociala behov och inte blir helt osalig om det inte händer nått socialt evanemang minst 3 dagar i veckan så som man blev i ungdomen.

Jag träffar vänner och familj nån gång i månaden och utöver det så umgås jag med frugan dagligen och jag är rätt nöjd med det upplägget då det räcker för min del.
Citera
2026-06-29, 04:58
  #14
Medlem
particulum1s avatar
Med sociala medier har innebörden av ”vän” i praktiken tappat sin konkreta och faktiska betydelse.

Vad som är normalt får i stället definiera begreppet.

Men jag skulle säga att en vän, en sann vän, är någon som finns kvar både i ljusa och mörka tider, någon som inte bara säger det du vill höra, utan också det du behöver höra.

Någon som, trots konflikter mellan er, ändå står kvar vid din sida av relationen och inte försvinner vid motstånd.

Det är en sann vän... och har du mer än en sådan, är du rik.
Citera
2026-06-29, 14:13
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MissAjDiHiDi
Livet hände. Många har avlidit. Några flyttade, även jag. En hel del svek å besvikelser. Samt ömsesidigt tappat kontakten men hejar å pratar med varandra när vi stöter på varandra.

Tror det är som du beskriver för många. Kvar har jag några få riktigt äkta vänner å en del bekanta/kompisar. Har inget behov att ha så överdrivet många vänner nu heller.

Tråkigt att höra vad du gått igenom.

Citat:
Ursprungligen postat av Adolf.Shitler
Jag har i dagsläget några få vänner+brorsan+morsan+ min fruga som jag ungås med och är ganska nöjd med det då jag i dagsläget inte har samma sociala behov och inte blir helt osalig om det inte händer nått socialt evanemang minst 3 dagar i veckan så som man blev i ungdomen.

Jag träffar vänner och familj nån gång i månaden och utöver det så umgås jag med frugan dagligen och jag är rätt nöjd med det upplägget då det räcker för min del.

Lite så är det egentligen för mig också. Har inget behov egentligen, men mår ändå lite dåligt av att inte vara "en av dem".

Citat:
Ursprungligen postat av particulum1
Med sociala medier har innebörden av ”vän” i praktiken tappat sin konkreta och faktiska betydelse.

Så är det nog, men som sagt, de som alltid är med vid olika tillställningar har ju också sociala medier.
Vad är det som gör att vissa bara hänger med överallt?!
Citera
2026-06-29, 14:19
  #16
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Gioacchino
Så är det nog, men som sagt, de som alltid är med vid olika tillställningar har ju också sociala medier.
Vad är det som gör att vissa bara hänger med överallt?!
Det är ett uttryck av det utåtriktade psyket, som söker bekräftelse och sammanhang utanför sig självt i sociala sammanhang för att bekräfta och säkra sitt eget värde.

Genom denna benägenhet blir det också erfaret och kunnigt inom detta område.
Citera
2026-06-29, 14:26
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gioacchino
När jag var yngre var jag ganska öppen och "utåt" med lätt för människor.
Efter hand som jag blivit äldre har jag allt svårare för folk i allmänhet.
Jag tycker inte om när det ringer och ringer helst inte själv (men SMS däremot).
Detta har landat i att jag är ganska introvert men den senaste tiden har allt blivit värre.

Tappat kontakten med vänner och tänkte idag att jag inte tror att jag har någon där jag är första/bästa vännen om man säger så.
Hos många ser man att de gör det mesta med samma gäng, men det finns inte här. Lite blandat runtom, men som sagt lite mer ytligt då de har andra de gör mest med.

Jag tycker om att vara ensam, men bara om jag väljer det själv. Detta får mig att må dåligt.
Under ena grabbens uppväxt har han haft det lite likadant. Social och trevlig på alla vis, men inte den som blir bjuden på fester och så. Tror jag mår sämre än honom av det.

Varför är en del väldigt populära på det sättet att de alltid är med överallt (utan att de egentligen själva drar i så mycket)?
Beror på många faktorer.
Själv har jag väl varit lite mer ensamvarg, men under en period mellan 16-23 var jag ute jämt hade många "vänner" och blev bjuden på fler fester en jag hann med. Innan dess så hade jag några få vänner jag umgicks med.
Sen flyttade jag, träffade frugan och vännskaran gick ner, flyttade igen och umgicks med några kollegor förutom frugan.
Sen flyttat tillbaka till min hemstad igen, så har en handfull vänner som jag haft kontakten med sen barnsben, sen närmaste familjen(Far/mor, syskon, barn syskonbarn, och nu barnbarn. samt frugan.
Så förutom familjen kanske 5 vänner som jag träffar ett par ggr om året.
Ser jag till mina föräldrar så har de konstant umgåtts med fler människor, när de var runt 50-60 så säkert ett hundratal människor de träffade som vänner utanför familjen. nu har det minskat då många avlidit, inte orkar etc. men fortfarande är det nog ett 30tal personer de träffar regelbundet. Utanför familjen.
Så vad är normalt?? Omöjligt att svara på men är man i övre tonåren bör man nog träffa ganska många.
Senare i livet beror det nog på vem man är, men kan man ha kontakt med ett par vänner hela livet är det nog en fördel.
Citera
2026-06-29, 14:26
  #18
Medlem
liten.igelkotts avatar
Har några få vänner. Några bor väldigt långt borta så vi träffas max en gång per år. Har några som bor närmare men vi träffas mest under hockeysäsongen.

Vanligtvis umgås jag mest med min fru och jag trivs väldigt bra med det. Behöver inte ha folk runtomkring mig hela tiden.
Citera
2026-06-29, 14:39
  #19
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Gioacchino
Tråkigt att höra vad du gått igenom.
Tack för omtanken 😊
Citera
2026-06-29, 14:49
  #20
Medlem
Känns som gemensam nämnare här ofta är med åldern kommer familj och då blir det ofta så här.
Inte för alla givetvis, men prioriteringarna blir annorlunda.
Citera
2026-06-29, 15:00
  #21
Medlem
East.Clintfoods avatar
Vem behöver vänner när man har sig själv? Number one!

https://www.youtube.com/watch?v=ODpveXII-v8&list=RDODpveXII-v8&start_radio=1
Citera
2026-07-05, 17:02
  #22
Medlem
Sunrise01s avatar
Man ska ha vanner overdriven ensamhet leder till bitterhet det ar kant sen gamla grekerna. Det som gor det svart for vissa att ha vanner ar oftast orationell avundsjuka. Kompisen far lite battre jobb elr aker pa battre semester och vissa orkar inte se det sa man rakar tappa kontakten trots att kompisen inte gjort ngt fel
For vissa vanliga knegare racker det att nagon har en godare lunchlada for att de ska borja hata hitta pa historier och baktala personen for helsike.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in