Citat:
Ursprungligen postat av
Gioacchino
När jag var yngre var jag ganska öppen och "utåt" med lätt för människor.
Efter hand som jag blivit äldre har jag allt svårare för folk i allmänhet.
Jag tycker inte om när det ringer och ringer helst inte själv (men SMS däremot).
Detta har landat i att jag är ganska introvert men den senaste tiden har allt blivit värre.
Tappat kontakten med vänner och tänkte idag att jag inte tror att jag har någon där jag är första/bästa vännen om man säger så.
Hos många ser man att de gör det mesta med samma gäng, men det finns inte här. Lite blandat runtom, men som sagt lite mer ytligt då de har andra de gör mest med.
Jag tycker om att vara ensam, men bara om jag väljer det själv. Detta får mig att må dåligt.
Under ena grabbens uppväxt har han haft det lite likadant. Social och trevlig på alla vis, men inte den som blir bjuden på fester och så. Tror jag mår sämre än honom av det.
Varför är en del väldigt populära på det sättet att de alltid är med överallt (utan att de egentligen själva drar i så mycket)?
Beror på många faktorer.
Själv har jag väl varit lite mer ensamvarg, men under en period mellan 16-23 var jag ute jämt hade många "vänner" och blev bjuden på fler fester en jag hann med. Innan dess så hade jag några få vänner jag umgicks med.
Sen flyttade jag, träffade frugan och vännskaran gick ner, flyttade igen och umgicks med några kollegor förutom frugan.
Sen flyttat tillbaka till min hemstad igen, så har en handfull vänner som jag haft kontakten med sen barnsben, sen närmaste familjen(Far/mor, syskon, barn syskonbarn, och nu barnbarn. samt frugan.
Så förutom familjen kanske 5 vänner som jag träffar ett par ggr om året.
Ser jag till mina föräldrar så har de konstant umgåtts med fler människor, när de var runt 50-60 så säkert ett hundratal människor de träffade som vänner utanför familjen. nu har det minskat då många avlidit, inte orkar etc. men fortfarande är det nog ett 30tal personer de träffar regelbundet. Utanför familjen.
Så vad är normalt?? Omöjligt att svara på men är man i övre tonåren bör man nog träffa ganska många.
Senare i livet beror det nog på vem man är, men kan man ha kontakt med ett par vänner hela livet är det nog en fördel.