Vid vilken ålder hos kvinnor blir det svårt att träffa nån för nåt seriöst?

Fast kvinnor har aldrig haft nån social förmåga att babbla om. Det är en myt att kvinnor är sociala. Ofta är kvinnor osociala, egoistiska, empatilösa (empatiska bara när det handlar om dem) och narcissistiska numera. Ute i vardagen ser man hur snofsiga och nonchalanta kvinnor är och hur illa ställt det är i hjärnkontoret på många av er. Totala idioter kan man sammanfatta er.

Alla verkar tro att alla är som dem, och dessutom är alla i samma ålder som dem.

Vid vilken ålder hos kvinnor blir det svårt att träffa nån för nåt seriöst?

Har själv varit igenom ett par relationer i livet, är nu stadgad sedan många år och gift, samt har barn.

Av nyfikenhet ville jag luska lite vad mina ex gör idag, såg då att en av dem är 33 år och bor ensam sedan flera år tillbaka (underförstått är singel).

Det slog mig att vid den tidpunkten så borde det väl vara rätt så svårt att träffa någon man för något seriöst? Själv hade jag nog inte velat börja dejta en tjej som var 33 år om jag själv var singel, då jag skulle känna en stress kring allt med barn och den biten. Skulle hellre velat träffa nån runt 25 år, så kan man dejta i lugn och ro innan man blir tillsammans, vara tillsammans en tid innan man flyttar ihop, och bo ihop ett par år innan man gifter sig och får barn. Skulle jag göra den resan med en 33-åring så är ju typ "deadline" för att försöka få barn max nåt år, vilket jag inte hade nappat på.

Vad säger ni?

Vad snackar du om? Tala ut skägget!

Du utgår från en felaktig sak. Du känner andra genom dig själv. Det handlar mest om att befinna sig i samma fas i livet. Tro mig, även 75-åriga änkor kan träffa en ny man. Ja, även 75-åringar med hälsan i behåll har sex. Troligen en rent obekväm tanke för dig nu, typ att farmor knullar med farfar, men du blir troligen över 75 även du, se till att ha hälsan i behåll och att hålla sinnet ungt.

Visst, finns ett stort motstånd hos en ung kille att bli "plastpappa" till någon annans barn. Det är nog rätt naturligt. Men det ser inte ut så hos singelpappan som ser en kvinna i samma situation som honom.

Det finns ett likadant motstånd hos karln med vuxna utflugna barn. Hennes barn bör då också vara vuxna, eller åtminstone "flygfärdiga". Minns när jag dejtade en 50-årig kvinna med 18-årig dotter, lite stolthet att jag lärde dottern några små tricks som nog imponerade på uppkörnings-inspektörn. Flygfärdiga barn är ju övergående inom rimlig tidsram.

Ej lönt att förklara… jag tycker faktiskt så här i efterhand att det vore en bra ide om du tänkte endast på dig själv och inte skaffar egen avkomma… lika bra det stannar här för din ätt.

Win Win för alla

Vid vilken ålder hos kvinnor blir det svårt att träffa nån för nåt seriöst?

Har själv varit igenom ett par relationer i livet, är nu stadgad sedan många år och gift, samt har barn.

Av nyfikenhet ville jag luska lite vad mina ex gör idag, såg då att en av dem är 33 år och bor ensam sedan flera år tillbaka (underförstått är singel).

Det slog mig att vid den tidpunkten så borde det väl vara rätt så svårt att träffa någon man för något seriöst? Själv hade jag nog inte velat börja dejta en tjej som var 33 år om jag själv var singel, då jag skulle känna en stress kring allt med barn och den biten. Skulle hellre velat träffa nån runt 25 år, så kan man dejta i lugn och ro innan man blir tillsammans, vara tillsammans en tid innan man flyttar ihop, och bo ihop ett par år innan man gifter sig och får barn. Skulle jag göra den resan med en 33-åring så är ju typ "deadline" för att försöka få barn max nåt år, vilket jag inte hade nappat på.

Vad säger ni?

Verkar härligt att vara du.

Aldrig enligt min erfarenhet.

Nu handlade det inte bara om att trycka henne utan troligtvis avsågs ett seriöst förhållande med en man med någon form av högre värde.