Lever vi i helvetet?

Tidigare i livet trodde jag alltid på Gud och det goda. Gud hade en plan för oss alla för annars skulle vi inte existera, även för de som hade extremt tragiska liv.

Men tänk om de inte är så, utan tvärtom är detta ställe är en sorts tortyr värld där det går ut på att bli fysiskt och psykiskt torterad.
Detta ställe är gjort så att det ser ut som paradiset som en sorts fasad, men de är bara till för att lura människan att fortplanta sig och fortsätta lidandet.

Måste erkänna att jag varit lite naiv tidigare i livet, men kanske är det en sorts överlevnads strategi att inte se verkligheten för vad den är.

Mina tankar har nu istället börjat fundera på de senaste åren att vi lever i helvetet maskerad som paradiset.

Jo jag vet, man kan argumentera att saker inte är som de borde vara.
Men om en Gud skapade världen måste ju denna skapat detta som gick fel också.
Så kanske Gud är en sadist eller finns det flera Gudar? En ond och en god.

Även fast vi levde i utopia utan alla moderna problem som miljöförstöring, överbefolkning, sjukdomar, brist på frihet, dumhet osv - så finns fortfarande så mycket problem och saker som kan göra ditt liv till ett helvete.
De känns som människan är skapad att inte passa in här. Här är bara några få saker:

-Vi måste ha skor på fötterna, man kan gå barfota men de är lätt at skära upp foten, andra djur har välutformade klövar eller tassar.
-Vi bränner oss i solen om vi inte är svart/brun ras.
-Männskan är ond och korrupt iallafall en stor del av befolkningen.
-De inte ovanligt att de blir konflikter och förräderi även inom familjen.
-Din fru eller man kan lämna dig när som helst.
-Vi måste ha kläder på oss, varför har vi inte päls som andra djur.
-Du föds med en tom hjärna och måste lära dig nästan allting, om dina föräldrar fuckar up så är du körd. Varför är vi inte pre- programerade för åtminstone det mest elementära.

Går man tillbaka i historien där vi inte hade alla dessa moderna problem, kanske folk var väldigt omtänksamma om deras nära och kära åtminstone.
Men det verkade vara väldigt rått med krig, tortyr och illäror som tex en kvinna kunde bli anklagad för att vara häxa utan något bevis för att sen bli torterad till döds.

Listan kan göras lång med all dårskap som existerade under tiden från 300 till 2000 år sen.

Själv har jag börjat tröttna på livet med all jävla dårskap och besvikelser, speciellt efter runt år 2020.

Vad säger ni lever vi i helvetet?

Mitt liv är rätt bra ändå tycker jag, så om detta är helvetet känns det inte så farligt.

Å andra sidan kan du ju inte vara helt säker på att detta inte är ditt personliga helvete, och att alla runtomkring dig bara är skådespelare/inte riktiga människor...

Om man identifierar sig med alla känslostormar och inre monologer så lever vi definitivt i helvetet. Ett (för det mesta omedvetet) självpåtaget helvete. Vi kan dock välja bort detta med lite träning, tack och lov. Men det är svårt att komma dit självmant när sådana insikter döljs bakom lager på lager av kultur, teknik och andra distraktioner. Sådana tankar är samhällsstörtande och det säger sig självt att de gärna sopas under mattan. Ingen blir ju rik på en munk, trots allt.

Hur stor är chansen att jag själv stannat upp en dag mitt i livet? Infinitesimal. Nu halkade jag in på detta underbara spår i samband med en kris i livet och det är jag tacksam för.

Jag white flightade från ett multikulturalliserat samhälle i samhället för ett par år sedan. Det var en gång homogent och lyckligt att leva där, men har multikulti och islamiserats och därmed blivit ett helvete på jorden.

Vi lever i både helvetet och i himmelen .

När vi får sex och uppskattning, så är vi i himmelen.
När vi drabbas av ångest, så är vi i helvetet.

Och vi lindar plågorna i helvetet genom att lasta av våra synder på syndabockar (invandrare och pedofiler).

Ps. Det är därför kriminella pedofil invandrare är så värdefulla. 🥰🥰🥰🥰🇸🇪🥰🥰🥰🥰🥰

Ditt svar var precis vad jag förväntade mig att få.
Du har det bra, ...än så länge, vad du inte insätt ännu i livet är att ett litet fel steg eller en oförutsägbar händelse kan svänga upp och ner på ditt liv rätt snabbt, då kommer du minnas detta inlägg.

Först och främst: jag är inte religiös TS så detta är bara litet random tankar, vill inte verka respektlös inför din tro dock och hoppas att du kan ta att det är litet flummande mest från min sida och inget jag faktiskt tror på.

Min tanke är att vi är i himmel och helvete samtidigt. Problemet är att vi tror att det är individuellt, att vi bestraffas för våra dåliga beslut samtidigt som lärdomen egentligen är att se hur ens egna rötna beslut straffar andra och att man inser sin egen skuld i det och värdet att inte göra det för att skapa nån form av himmel. Så du kan vara ett rötet ollon och må toppen medans andra mår skit för nåt dom inte kan rå för och på så sätt låser du dig fast i helvetet.
Sen tänk då om dom gamla gnostikerna hade rätt: att det gudomliga existerar utanför vår värld som är ett praktiskt fängelse skapat av en halvgud, Demiurgen, som gjort sig själv till gud. Det gamla testamentets gud som vill att ingen ska ha några andra gudar före honom mer än han bryr sig om vi gör varandra illa eller inte.
Att genom att hitta vår mänsklighet, eller det själsliga som är fastbundet i det fysiska, så kan vi hitta ut ur fängelset till det gudomliga. Och det enda sättet är just att se vår egen roll i att skapa en värld som är en himmel eller ett helvete för varandra, där våra dåliga handlingar rätt ofta inte bestraffas.

Typ nåt sånt?

Jag måste titta upp bara för att se helvetet

De flesta här verkar inte ha fattat innebörden av mitt inlägg, men jag hade nog svarat likadant som de flesta här då jag var ung, man vill inte se verkligheten, för om man gör blir det för tungt och jobbigt.

Jag förstår din poäng men du tänker att vi som människor eller individ kan påverka men det framstår närmast som en illustion.

Kolla detta klipp från Indien:
https://youtube.com/shorts/bExBRKsEexM

Föreställ dig att du är född i Indien som där som i YT klippet, som fattig. Du var dömd till ett skit liv inget du gör kan påverka, du är också för korkad och svag för att ta dig ur elendet. Ja menar annars hade ju folk inte levt i missär om de kunde ta sig ur.

Man kan därför påstå att det mesta var förutbestämt redan.

Vi lever i verkligheten, för helvetet och paradiset finns ju inte annat än i sagor.

Så vill du objektivt diskutera verkligheten, och om den har mest gemensamt med helvetet eller paradiset?

Om du tidigare trodde på gud, då vet du väl hur helvetet beskrivs? Människor torteras ständigt och utan avbrott, vi får glödgade järnspett uppkörda i våra anus av demoner. Ser verkligheten vi alla lever i ut så, tycker du? Är allt vi gör tortyr? Barn som leker i skolan, är det tortyr? Även den som är utstött och mobbad blir väl inte torterad, även om han upplever visst psykiskt lidande?

Mitt svar är nej. De allra flesta i verkligheten lever inte sådana fruktansvärda liv som kännetecknar helvetet. Men ett extremt litet fåtal får uppleva sådan helvetisk behandling, under sin sista tid i livet.

Hur beskrevs paradiset i bibeln eller andra religiösa texter? För evigt ung, aldrig sjuk eller svag, alltid omgiven av kärleksfulla vänner och släktingar? Tja så ser ju verkligheten inte heller ut, men jag tycker personligen det ändå ligger närmare verkligheten än hur helvetet beskrivs.

Vi är som du var inne på, bara djur. Vi är apor. Vi drivs av våra djuriska instinkter, som döljer sig bakom precis alla våra handlingar. Men i motsats till djur så omformar vi vår livsmiljö, inte som djuren som formas att passa in i naturen dvs sin livsmiljö (därför har vi skor).

Livet för alla djur, inklusive människan, är förvirrande och svårt och utmanande, ibland smärtsamt både psykiskt och fysiskt. Men jag tror det har blivit bättre med tiden, bättre idag enligt de flesta måttstockar än det var under medeltiden. Men enligt vissa mått har det kanske blivit sämre, så kanske har mänskligheten nu nått toppen, och framtiden blir sämre (mindre social sammanhållning, sämre miljö och fler miljögifter, mindre hopp om framtiden, mer cancer osv). Men vi har lång väg kvar innan vi hamnar i helvetet.

Lucifer föll från himmelen till...?

Jag pratar inte om metaforer här men jag borde beskrivit mitt inlägg bättre.
Man brukar beskriva en plats eller ett liv som är hemsk/outhärdlig som helvete det var det jag menade igentligen.
När jag skrev inlägget utgick jag inte från religion eller teologi utan från verkligheten.

Verkligheten är ett helvete för många, kanske inte i Sverige ännu ovh inte för dig, men vi är på väg dit.
Sanningen är inte att det blir bättre, och jag hade hoppats att jag har fel.