Hur dåligt ser det ut att jobba på pappas företag?

Min bästa kollega, både i skicklighet och socialt, börjar tröttna på jobbet och pratar om att sluta om saker inte blir bättre. Det kommer de inte att bli, så det är troligt att han slutar. Tidigare har jag tänkt det mest är prat för det inte finns så mycket jobb att söka ändå, men nu säger han att hans pappa har erbjudit honom att börja på hans företag när han vill, och med bättre lön dessutom.

Problemet jag ser är att det handlar om en ren välgörenhetsanställning. Just nu är företaget pappan som gör jobbet, och hans fru som sköter papper. Pappan är ingenjör, det är inte min kollega och kommer inte att bli, så det är inte fråga om att börja ta över familjeföretaget. Det är inte heller som pappan behöver anställa någon.

Det jag tänker är att det är väl troligt att pappan går i pension om ett par år, och min kollega och vän då har på CV att ha jobbat på pappas företag. Jag vet inte direkt om det syns, eller om HR ens tänker på att undersöka sånt. Misstänksamt om senaste referens har samma efternamn kanske? Vad säger flashbacks HRavdelning?

När han söker jobb kommer de nog att fråga om han är delägare i företaget. Om inte, så undrar de väl varför. Och då måste han även ange vad han har haft för arbetsuppgifter. "Servat pappa och hans fru". Det blir nog bara ett par bortslängda år på ingenting. Efter ett tag lär han nog fråga om han får komma tillbaka.

Under århundraden av skråväsende bestånde av yrkeshantverkare samt borgerliga handelsmän så har det varit en självklarhet att barnen arbetar sig fram och upp i familjeföretaget. När blev det en moralisk vänsterklassfråga?

Att jobba i familjens företag är väl alltid ett jobb iallafall men har man inga planer eller kunskap att sen ta över företaget så är det inte alltid den bästa vägen att gå skulle jag säga.
En person som söker en nyanställd kommer nog hellre ta en person med rätt utbildning mot en person som arbetat till sig den kunskapen men samtidigt svårt att bevisa densamma då det egentligen är pappan som suttit på kunskapen och man har åkt räkmacka bara.

Det här är ingen hantverkare, det är en civilingenjör med egen konsultfirma och inget man arbetar sig upp i. Det handlar inte om moral för min del utan dels om oro för min vän och dels att jag helt egoistiskt vill ha kvar min vän på jobbet.

Hade det varit handel eller tillverkning hade det varit naturligt att behålla företaget i familjen och att sonen kommer in och lär sig företaget innan det läns över, men en konsultverksamhet där sonen inte har rätt utbildning så säger jag helt klart Nej.

Vad är det ens tänkt att han ska göra på det här företaget? Är det relevant för det han gör nu, vad han kommer göra efter det?

Hur det ser ut på CV:t beror ju väldigt mycket på om det är genomskinligt att han pillat navelludd i ett par år eller inte.

Fram går det av företagets namn företaget är far hans ?

Företaget gör något helt annat än vad vi gör eller är utbildade för. I bästa fall handlar det väl om att avlasta mammans pappersarbete. Hon är lite sjuklig vad jag förstått.

Vad hindrar grabben till att utbilda sig till ingenjör och fortsätta driva sin fars bolag?

Absolut ingenting förstås. Jag utgår från att det intresset inte fanns eftersom han valde en annan väg. För dålig på matte kanske?

Beror på. Är det tänkt att du ska ta över en schysst knegarfirma, förstå vad du lär dig och inte blir särbehandlad? Vackert.

Om det är att du går omkring på ett stort flashigt drygt kontor i stan där man inte gör något konkret utan är bara en vidrig smygbög? Njae, då är det ganska vidrigt.

Fast i ärlighetens namn ska man inte bry sig om vad andra tycker.