Undvika att ge polisen sin identitet

Enkelt - de tar telefonen, kollar på hans Facebook och ser alla hans vänner...
Folk är så jävla socialmediakåta idag att inge längre kan vara anonym.
"jag vägar visa körkortet" - men har lagt ut HELA mitt liv på internet till allmänt beskådande. 5.000 bilder där han poserar med knark, vapen, fula brudar och risiga BMW.

Du kan alltid välja att tiga. Men det har visat sig vara väldigt svårt. De flesta väljer att prata förr eller senare. Polisen har betalt även om du sitter och glor och inte säger ut ord. Så länge du gör det så blir det tillbaka till cellen med dig. Identitet okänd.

Har du någonsin haft ett id-kort, pass eller körkort i landet? Då får de reda på vem du är. Annars blir det som sagt mer detektivarbete för det hela. Men de har inte bråttom. Så hoppas du gillar att sitta i cellen och stirra in i väggen. Det finns alltid sätt. Vissa tar bara mer eller mindre tid och energi än andra. Så att såvida du inte levt under en sten i skogen bortom samhället hela ditt liv. Så kommer du att bli identifierad förr eller senare. Så varför dra ut på det hela.

Men om de nu tar dig under ett pågående brott så är din identitet inte direkt det primära.

Ta det lugnt!
Du har ju 24kap 1§ tredje och fjärde stycket som säger att tvångsåtgärden måste vara Försvarlig, och proportionerlig. Vi är ju grundlagsskyddade i regeringsformens 2kap 8§ mot frihetsberövanden av staten, att frihetsberöva någon för brott som normalt döms till böter är restriktivt. Det ingår fängelse i ringa stöld av en Dricka Cong som kostar 10 kronor på Lidel, men normal påföljden för ringa stöld är böter, han kommer inte häktas, för under frihetsberövandet kommer man passera straffvärdet, men för grövre brott kan ju sitta längre;

Rättegångsbalken 24kap 1§ tredje och fjärde stycket
Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får häktning inte ske. Lag (2023:256).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740/#K24

Regeringsformen 2kap
8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Lag (2010:1408).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152/#K2

Visst. Brottets straffvärde HAR betydelse. Men

"Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse"

Syftar just i detta sammanhang på scenariot ts beskriver. Brottslingar ska inte kunna komma undan med att vägra uppge sin identitet när tilltäcklig misstanke finns. Just därför häktningsskäl 3 finns, det som direkt styr polisens möjlighet till gripande

Naturligtvis måste tillräcklig misstanke finnas. Och naturligtvis är häktning på denna grund mycket ovanlig. Vad man dock ska komma ihåg är att häktningsgrunderna i RB styr polisens möjlighet till gripande, som inte behöver leda till häktning.

En polis får inte gripa utan ett anhållningsbeslut av en åklagare, förundersökningsledare eller domstolen.
Snattaren kan gripas av polis utan anhållningsorder om det är fara i dröjesmål, och anhållas senare av åklagaren, men inte häktas av tingsrätten!
Om det finns skäl att anta att han kommer att dömas till fängelse då kan han häktas. Envar kan ju envarsgripa Snattare på bar gärning med stöd av Rättegångsbalkens 24kap 7§, där är det fara I dröjsmål att snattare kommer undan lagföring, så det är nödvändigt att gripa personen som är känd, eller okänd;

Rättegångsbalken 24kap
7 § Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740/#K24

Brådskande fall är dock inte helt ovanligt. Och då utgår man som sagt ifrån häktningsgrunderna. Kontakt med fu ledare och åklagare tar man då sedan därefter.

Ordet gripande hittar man ingen annanstans i rb förutom i 24:7 fö. Vad jag känner till.

Därmed häktningrunderna man tillämpar rent praktiskt

Vad vill du ha sagt med att gripande finns bara på ett ställe? Det räcker väl med det?
En del poliser är för lata för att ringa och invänta ett anhållningsbeslut, om det då hamnar på Justitieombudsmannens bord, då får dom skäll av JO och arbetsledningen, känner du till det eller vill du att jag ska inkomma med dokumentation?

Att det är häktninsgrunderna som styr.



Kanske det. Dock betydligt enklare att tänka sig situationer då man kanske måste agera direkt, och inte sitta i telefon 30-60 min innan...

Nej kan dom inte vänta då får dom ingripa direkt under förutsättning att syftet med tjänsteingripandet går förlorat om dom inväntar anhållningsbeslut, nedanför är endast beslutet i korthet, hela Beslutet finns där;;

Justitieombudsmannen
En polis har beslutat om husrannsakan i en bil utan att det var fara i dröjsmål
Polismyndigheten fick ett anonymt tips om att en man förvarade narkotika i sin bil. En polispatrull åkte till en parkering där mannen befann sig och inledde ett samtal med honom. Polisernas misstankar om att det fanns narkotika i mannens bil stärktes och en av poliserna beslutade att en husrannsakan skulle genomföras i bilen. Beslutet om husrannsakan dokumenterades inte.

Ett beslut om husrannsakan ska i första hand meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. En polis får dock besluta om en husrannsakan om det är fara i dröjsmål. Fara i dröjsmål föreligger typiskt sett om ändamålet med åtgärden skulle gå förlorat om ett beslut av en behörig beslutsfattare måste avvaktas. JO uttalar att bedömningen om det är fara i dröjsmål ska göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet och att det måste finnas någon faktisk omständighet som talar för att beslutet inte kan vänta för att det ska vara fråga om fara i dröjsmål.

JO konstaterar att det inte var någon fara i dröjsmål när beslutet om husrannsakan fattades och att poliserna därför borde ha kontaktat en undersökningsledare för ett beslut i frågan. Polismyndigheten kritiseras för att husrannsakan genomfördes utan att detta gjordes.

Polismyndigheten kritiseras också för att husrannsakan inte dokumenterades.
https://www.jo.se/besluten/en-polis-har-beslutat-om-husrannsakan-i-en-bil-utan-att-det-var-fara-i-drojsmal/

Vilket är rätt så vanligt om man har en okänd gärningsman.