Citat:
Ursprungligen postat av
Quandmeme
Ja eller att man aldrig är nöjd.
Eller att man jämför med en utopi.
Eller nån slags fantasi om hur man tror det var förr.
Eller nån slags obefogad rädsla kanske:
Vi har ju en nystartat tråd där folk förfasas över det enorma hotet av islamistisk terror i Sverige, trots att det bara skett ett enda fall där någon annan än gärningsmannen dödats.
Förvisso, men är det inte klokare att känna oro eller rädsla för vad som kan komma att hända än att låta sin oro eller rädsla styras av vad som redan har hänt?
Den instinktiva funktionen hos oro och rädsla är trots allt att hjälpa oss att undvika fara.
Europa saknar dessutom inte historiska erfarenheter av våldsamma muslimska erövringsförsök och maktanspråk.
Och du vet vad man brukar säga, att historien tenderar att upprepa sig.
