"Du vet att jag älskar dig morsan, eller hur?" har du sagt det till din mamma?

Morsan är inte längre i livet. Tyvärr hann jag aldrig säga att jag älskade henne, men jag skrev det flera gånger, både i brev och SMS. Det är jag glad för.

Till farsan skrev jag det senast nu ikväll, precis innan jag läste tråden. Men kommer jag någonsin uttala orden? Tveksamt. Det känns väl bara inte riktigt ”svenskt”?

Gör det, vad har du att förlora?

Det är ju det som är så märkligt, att det inte finns nåt att förlora, och ändå känns det bara så fel. Lite tillgjort, på nåt sätt. Beror väl på att vi aldrig sa att vi älskade varandra när jag växte upp. Det räckte med ”god natt” och en kram, och det betydde liksom samma sak.

Fuck... vännen, ingen dom eller nåt - jag känner inte hur du har det med dina föräldrar, men är genuint ledsen att höra hur du känner och samtidigt glad över att du reparerar det dom gjort i sättet du är med dina barn. Starkt.

Inspirerad av en gammal tråd om att bli kvitt droger, blödig som jag är, var jag tvungen att sms'a min morsa och berätta att jag älskar henne. Jag är medelålders och hon kommer inte vara här för alltid, och det är klart jag älskar människan som inte bara gav mig liv utan uppfostrade mig i 18 år och stött mig genom vått och torrt hela livet.

Så - jag ville fråga alla här: har ni sagt till er morsa att ni älskar henne på sistonde?

Hon vet säkert, men har ni SAGT det till henne? Hur mycket ni uppskattar henne. Blommor är en sak, presenter en annan, men att säga rakt ut - som en vuxen människa till en annan hur mycket ni älskar dom är värt så mycket mer.
Och ni som tyvärr inte har morsan i livet längre (eller farsan, att säga det till han väger lika tungt) hur skulle ni vilja säga det till henne/honom?

Ni som är föräldrar, hur känner ni inför det faktum att era barn säger rakt ut det ni vet att dom känner inners inne men kanske inte är bekväma att uttala i ord

Och som utmaning: om du inte sagt det, och du känner så som alla barn känner till en förälder: ring eller smsa den föräldern och säg det ni känner just här och nu - vad svarar dom?

Inspirerad av en gammal tråd om att bli kvitt droger, blödig som jag är, var jag tvungen att sms'a min morsa och berätta att jag älskar henne. Jag är medelålders och hon kommer inte vara här för alltid, och det är klart jag älskar människan som inte bara gav mig liv utan uppfostrade mig i 18 år och stött mig genom vått och torrt hela livet.

Så - jag ville fråga alla här: har ni sagt till er morsa att ni älskar henne på sistonde?

Hon vet säkert, men har ni SAGT det till henne? Hur mycket ni uppskattar henne. Blommor är en sak, presenter en annan, men att säga rakt ut - som en vuxen människa till en annan hur mycket ni älskar dom är värt så mycket mer.
Och ni som tyvärr inte har morsan i livet längre (eller farsan, att säga det till han väger lika tungt) hur skulle ni vilja säga det till henne/honom?

Ni som är föräldrar, hur känner ni inför det faktum att era barn säger rakt ut det ni vet att dom känner inners inne men kanske inte är bekväma att uttala i ord

Och som utmaning: om du inte sagt det, och du känner så som alla barn känner till en förälder: ring eller smsa den föräldern och säg det ni känner just här och nu - vad svarar dom?

Jag förstår dig, det kan bli lite knepigt men en kram när du träffar din far nästa gång kanske räcker!

Inspirerad av en gammal tråd om att bli kvitt droger, blödig som jag är, var jag tvungen att sms'a min morsa och berätta att jag älskar henne. Jag är medelålders och hon kommer inte vara här för alltid, och det är klart jag älskar människan som inte bara gav mig liv utan uppfostrade mig i 18 år och stött mig genom vått och torrt hela livet.

Så - jag ville fråga alla här: har ni sagt till er morsa att ni älskar henne på sistonde?

Hon vet säkert, men har ni SAGT det till henne? Hur mycket ni uppskattar henne. Blommor är en sak, presenter en annan, men att säga rakt ut - som en vuxen människa till en annan hur mycket ni älskar dom är värt så mycket mer.
Och ni som tyvärr inte har morsan i livet längre (eller farsan, att säga det till han väger lika tungt) hur skulle ni vilja säga det till henne/honom?

Ni som är föräldrar, hur känner ni inför det faktum att era barn säger rakt ut det ni vet att dom känner inners inne men kanske inte är bekväma att uttala i ord

Och som utmaning: om du inte sagt det, och du känner så som alla barn känner till en förälder: ring eller smsa den föräldern och säg det ni känner just här och nu - vad svarar dom?