Varför hjälper inte gud alla?

Så du blev religös i vuxen ålder utan religösa föräldrar?
Hade några pingstvänner i klassen som ung. Dom hängde i nån sektliknande församling och va indoktrinerade som barn.
Fosil av dinosarier var limmade koben och hela faderullan.

Det är nog många som förbannat gud också utan att du hört om det.
Jag blev också frisk från cancer utan att be till gud, det var helt och hållet läkare som låg bakom det.
Men en religiös person kan så klart förklara att gud styr allt så då är det gud som botat mig.

Ja jag blev religiös i vuxen ålder utan att ha haft något att göra med religion innan. Det var inga andra som gjorde mig religiös, det var enbart jag själv, en dator och internet.

Va det knark, sprit eller ensamhet som gjorde att du blev mottaglig för hjärnviruset?
Ofta handlar ju nyfunnen religion om något slags elände man behöver en fiktiv figur att reparera.

Jag har haft det svårt, ja. Många tråkiga saker men jag vill inte gå in i för mycket detalj. Kanske, jag vet inte om det gjorde mig mer mottaglig. Om det var så så ser jag det som en bra sak. Ett tragiskt liv som leder till gud är bättre än ett framgångsrikt liv utan gud.

Där är nog förklaringen till hur tankeviruset fick fäste i dig.
Ofta bjuder religon på samröre med andra likasinnade vilket kan vara bra för människor utan eget skyddsnät.
Anonyma alkoholister är ju ett bra exempel där stukade människor med vilja ges tankeviruset om möjligt.

Jag har inget samröre med andra likasinnade. Det är bara jag och jesus, ensamma.

Om du summerar alla viljor till att få all den hjälp som just specifikt varje individ vill ha - vad är det då som säger att det inte är just detta du får?

Tror världen vi är skapta för är vad den är. Gud ska nog ses som ett moraliskt stöd för den som är villig att ta emot.

Men smärtor och orättvisor är endel av den världen vi lever i.

Gud, källan, livsträdet, vad man nu vill omnämna det man tror på är ingen jultomte.
Vi förstår inte alltid alla dessa ”varför?” men att be Gud om fördelar ”gör min son frisk”, ”låt mig vinna på lotto” kanske inte är syftet med bönen?
Bönen är ett samtal, en ödmjukhet och kärlek du delar med livet själv, källan, din Gud.
I din berättelse där den unge pojken får cancer och dör, är kanske inte själva syftet just att pojken måste dö utan syftet kan kanske vara att föräldrarna måste lära sig att göra det absolut svåraste kärleken kan kräva av en människa - nämligen att ta avsked av en högt älskad människa.
Denna kunskap föräldrarna sedan bär med sig efter sin sons död, genom sin sorg, kan kanske ge ett vidare syfte i sig framöver, kanske någon av dem blir sorge-terapeut och kan hjälpa hundratals i samma svåra situation…
Du kan aldrig sörja om du inte har älskat personen som dör, så kärlek och sorg går alltid hand i hand.

Din farmor som blev sjuk men sedan frisk utan att du bad, tja, kanske det var meningen att hon skulle lära sig något om sin sjukdom eller att du skulle lära dig att vara lite mer hjälpsam? Ofta är händelser som sker våra nära och kära en ögonöppnare - just så vi runtomkring ska bli bättre människor hela tiden genom nya lärdomar och kunskaper. Det är ju på så vis vi alla utvecklas. Och vem vet? Kanske din farmor bad ”gode gud, låt mig få vara tillsammans med mitt barnbarn en tid till”

Vi är bara små människor som varken ser eller förstår alla skeenden här i livet, just för att vi inte ser den stora bilden.

Det är nog kört för dig iaf. Jag tror på herren Jesus kristus, så jag hoppas att jag kommer till himmelriket.

Vi alla har ett gudomligt ursprung och egen vilja. Satan och människor. Vi kvalificerar oss eller diskvalificerar oss för en fullkomlig tillvaro där ingen förtrycker eller bedrar.

Det synliga är ju det som reflekterar ljus eller utsänder ljus. Anden reflekterar inte ljus och inte heller vi själva syns i mörkret.

Satan skiljer sig från oss mest genom att han har så mycket mer makt än vad vi har.