Varför hjälper inte gud alla?

Nej, utan att livet existerar, strävar och fortgår oavsett om vi definierar det som gott, ont, både och, eller som något som ligger bortom dessa kategorier.

Du är Gud

I anspråket av detta ställs man inför en avgörande möjlighet till transcendens eller upphöjelse, där frågan sätts i relation till egots förhållande till identitet.

Att identifiera sig själv som Gud kan ur ett kulturellt perspektiv betraktas som en av de högsta formerna av självförståelse. Samtidigt innebär valet av denna väg att egot tilldelas en identitet som, genom själva omfamningen av den, kan bli en av de mest svårfrigörliga identiteterna.

Det som uppfattas som den yttersta föreningen med det gudomliga kan därmed också bli det som binder egot starkast vid en särskild självbild.

I detta steg ställs man inför kanske den största utmaningen i frigörelsen... att släppa taget om det som potentiellt betraktas som det högsta.

När en måste offra det största.

Gott och ont är aspekter av dualitet, så när vi pratar gott och ont så är det dualitet vi talar om gott och ont = liv och död, och liv strävar efter liv, även när det dör fortsätter energin i nytt liv. Drygt 1Kg av dig dör varje dag, men för livets skull förnyar sig också din döende massa kontinuerlig, vare sig du vill eller inte, menar du att du är god eller ond, eller varken eller.

Men har du inte märkt att det händer oavsett om du kallar det gott eller ont?

är du god eller ond, eller varken eller.

I relation till mitt föregående inlägg likställer jag inte identitet med sådana egenskaper.

Däremot har jag, i fråga om handling, märkt att jag tenderar att välja att agera gott, i den bemärkelsen att behandla andra människor på ett sätt som historiskt och kulturellt har betraktats som gott.

Detta val grundar sig dock inte i en föreställning om någon inneboende objektiv godhet, utan snarare i insikten att ett sådant handlande, i den mån jag både förstår och förmår det, tenderar att skapa fördelar för såväl mig själv som andra.

I sin enklaste form kan detta beskrivas som ett effektiviserande av orsak och verkan: vissa handlingar leder oftare till konsekvenser som är gynnsamma för både individen och kollektivet.

Samtidigt har jag också observerat att ett gott agerande, om det inte balanseras med klokhet och urskiljningsförmåga, kan medföra ofördelaktiga konsekvenser. Att agera i enlighet med det som historiskt och kulturellt betraktas som gott kan, om det saknar balans, leda till naivitet, där man riskerar att bli utnyttjad, vilseledd eller manipulerad, inte bara av andra människor utan även av sin egen vilja att göra gott.

Därför förespråkar jag en balans mellan tänkande och medkänsla, mellan förmågan att förstå konsekvenser och viljan att handla med omtanke.

Om man blir alltför intellektuell riskerar man att inte längre lyssna till sitt hjärta, och om man blir alltför styrd av sitt hjärta riskerar man att inte längre lyssna till sitt tänkande.

Skitsnack. De har väl föräldrar och andra vuxna som har kunskap? Inte ens Adam och Eva var utan kunskap om gott och ont.

Tills de åt av frukten, vilket gav dem förståelse för orsak och verkan, konsekvenser och kausalitet.

Gud placerade Adam och Eva utan denna förståelse, i ett tillstånd av okunnighet och oskuld.

Eftersom det största skapar liv och ljus och det är ytterst gott, det som är gott är så det största, torde det vara det goda du vill offra r.e.x barnen du skrev om tidigare ?
Barn som du skrev är obefläckade, vilket vi kan tolka som födda transcenderade - det största

De hade inget behov av kunskap om gott och ont i Edens trädgård. Han hade försett de med allt de behövde tills de fick barn.

Har vi inte kommit längre nu, min vän?

Att det i grunden inte handlar om gott och ont, så som vi definierar dessa begrepp, utan om orsak och verkan. Om konsekvenser. Om kausalitet?