Varför hjälper inte gud alla?

Gud behöver inte ondska för att göra gott. Han har ingen användning för syndare.

Syrak 15

Människans fria vilja
[11] Säg inte: »Det var Herren som fick mig att avfalla« –
han framkallar inte det han avskyr.
[12] Säg inte: »Det var han som förde mig vilse« –
han har ingen användning för en syndare.
[13] Herren avskyr all vidrighet,
och ingen gudfruktig älskar den.
[14] Han skapade människan i begynnelsen
och överlämnade henne åt hennes eget val.
[15] Om du vill kan du hålla buden.
Du bestämmer själv om du skall vara trogen.
[16] Eld och vatten har han lagt framför dig:
räck ut din hand efter vilket du vill.
[17] Framför människan ligger livet och döden,
och hon får det hon väljer.

Jag behöver inte se en dotter dö. Därför fick vi budet du skall inte dräpa.

Gud dröjer med att ingripa för att han inte vill att någon ska dö, och för att de första människorna fick befallningen att föröka sig och uppfylla jorden. Allt Gud säger måste ske, annars kan han anklagas för att ljuga och inte vara allsmäktig, att hans vilja inte sker. Hela skapelsen får därför lida för lille satans lögn.

Givetvis behöver Gud ondska. Gud behöver ondska för att förstå vad godhet är, precis som du och jag.

Man kan sannerligen inte agera gott utan att förstå vad det innebär att agera ont.
Likväl dör döttrar, och föräldrar tvingas bevittna det, oavsett om de behöver eller vill. De dör i olyckor, av sjukdomar, mördas, våldtas, misshandlas och torteras.

Även om vi inte dräper, dör de ändå.
Det spelar ingen roll om Gud dröjer med att ingripa för att Gud inte vill att någon ska dö eller inte. Att leva innebär att dö.

Du menar att liv i sig inte är ultimat gott ?

(Att vända och vrida var inte huvud påståendet, utan det var att ”ont” oavsett landar i Gott…dvs om man menar att liv är gott)

Säger du om den som skapade ett visst träd.

1 Moseboken 2
[9] Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

Så han visste innan något ont hade hänt.

Det var bara ett exempel på vad Gud förbjuder. Att vi dör är som bekant ett straff för synder.

Den relation Gud har till ondska är att han sorterar bort den från det eviga livet.

Menat att liv inte har inneboende dualistiska subjektiva värden. Menat att livet talar inte om för oss att det är gott, ont, båda eller inte något utav dem, utan det är vi som gör det.

Det är här jag brukar lyfta fram barns lidande och död.

Barn som drabbas av sjukdomar eller naturkatastrofer, människor som knappt ens hunnit utveckla den medvetenhet eller den förmåga som krävs för att reflektera över sina egna handlingar och därmed berövas möjligheten inte bara utveckling utan även frälsning och i förlängningen även föräldrar som erfar förlustens lidande.

Vilka synder kan de rimligen ha gjort sig skyldiga till som skulle rättfärdiga ett sådant straff?

Det kan vara straff för synder, eller en slump.

Är det ett straff för synder står det skrivet att Gud straffar i tredje och fjärde generation, så det gudlösa gör kan drabba barn, barnbarn och barnbarnsbarn. För att de onda fortsätter synda när ingenting händer, och plötsligt decennier senare drabbas av död och allt annat.

1 Petrusbrevet 4
[6] Ty därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda: även om de som människor blev dömda kroppsligen, skulle de få leva andligen.

Alla får en uppståndelse, så alla får höra evangeliet som de kan ta ställning till.

Om Gud utdelar straff på det sättet, vilket i praktiken är ett uttryck för orsak och verkan, alltså kausalitet, då kan man rimligen också hålla Gud ansvarig för konsekvenserna. Om Gud är orsaken till människans existens bör Gud också hållas ansvarig för människans lidande och död.

Om det i stället handlar om slump, då har Gud ingen kontroll över vem som drabbas av straff. I så fall har Gud avskilt sig från själva bestraffningen genom den kausalitet som Gud har inrättat, men bär fortfarande ett ansvar eftersom Gud är orsaken till att detta kausala system existerar.

Det första alternativet gör Gud orättvis, eftersom Gud inte dömer varje individ utifrån dennes egna handlingar.

Det andra alternativet gör Gud nonchalant, passiv och oansvarig, eftersom Gud har skapat ett system där oskyldiga kan drabbas utan att ingripa.

Om Gud inte hade gett oss lagar och kunskap om gott och ont (trädet i Eden) hade han varit ansvarig, men nu ställs alla till svars för sina egna synder.

On den drabbade inte bosatt sig på ett ställe där översvämningar, jordbävningar etc ofta förekommer hade slumpen inte drabbat de.

5 Moseboken 30
[19] Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva.

Du fick se bevisen, ändå bosatte du dig där, alltså är det du som valt döden före livet. Inte Guds fel, ditt eget fel. Det är slumpmässigt, vrång time, vrång place. För du skyller dina egna misstag på Gud. Eller lille satan.

Du missar den avgörande aspekten, nämligen okunskap. En människa föds inte med den förståelse eller kunskap som krävs för att undvika de konsekvenser som Gud, i så fall, har satt i rörelse genom sitt skapande.

Gud för alltså människan till världen i ett tillstånd av okunnighet. När människan sedan drabbas av konsekvenser som ytterst beror på den okunnigheten, drabbas den av något som Gud själv har gjort möjligt genom att skapa den som sådan.

Om Gud medvetet skapar människan med denna okunskap och ändå håller den ansvarig för konsekvenserna utav denna okunnighet att förstå dem, framstår Gud som ignorant inför de begränsningar som Gud själv har gett människan.

Det börjar bli en intressant lista över Guds egenskaper...

1. Orättvis.
2. Nonchalant.
3. Passiv.
4. Oansvarig.
5. Ignorant.

Du menar att livet är ingenting utan oss ? Att liv inte strävar att fortgå utan vårt varande ?