TV- och radiotråden

Varför gick dom skilda paths?

Det här är första gången jag på riktigt kan säga att jag inte bryr mig om att titta på studion längre. Det har gått många mästerskap då de hade ett extremt förtroendekapital. Självklart att man skulle kolla på studion. Men de har förbrukat allt. Inget av det mysiga, givande eller nostalgiska är kvar. De är inte ens på plats. Samma med svensk kommentering egentligen. Det är bara Chris och Glenn som ger en extra vm känsla.

Jag har noll lust att titta på ett gäng kacklande tanter med Irma Zibanejad som den drygaste topphönan. Eller Hannah Marklund som inte ens kan prata.

Det hänger säkert ihop med teknikutvecklingen också. Jag kan lyssna på betydligt bättre män med en roligare jargong som podd samtidigt som jag är ute i trädgården innan en match . Eller en informativ Youtube video med taktik och så vidare. Jag kan streama med lika bra bild från världens alla hörn med kommentatorer som faktiskt är på plats.

Svensk sändning börjar bli som talk shows eller reseprogram på tv. Tiden är ute för dem.

Ja, måste vara jobbigt att vara sexist, stackars dig. De där sändningarna är passé ja, men det har med tidsandan att göra, vem bryr sig om recensenter när man har all fakta själv några klick bort. Vem läser tidningarnas fotbollskrönikor eller musikrecensioner idag? En promille av de som gjorde det 2002 antagligen, några boomers. På samma sätt hade rit-ola känts tråkig och irrelevant om man satt in honom i en studio idag, de som tror annat så är det troligen nostalgin som talar. Och pk-svinen i engelska sändningar ger jag inte mkt mer för, t.ex. lineker föll ju ut ett tag på eget grepp iaf men tillbaka igen. Usch.