Vad tänker ni på om dagarna?

Vad tänker ni på om dagarna, när ni jobbar eller vad ni nu gör? Självklart är det lite olika från dag till dag men vissa tankar är ju återkommande.

Själv så tänker jag mycket på ett liv långt härifrån, ältar gammal kärlek, alkohol, musik, vad jag ska göra till helgen…

Hittar ni också på scenarion/konversationer med andra människor i era tankar?

Oj.. Det är så många tankar så jag kommer knappt ihåg hälften.

Men det är allt å ingenting.

Jag försöker förstå världen, förstå varför människor beter sig som de gör. Försöker förstå varför så många beter sig så korkat. Jag försöker bygga upp en modell av verkligheten inuti min hjärna. Jag söker sanningen. Ibland lyssnar jag även på ambient musik och kopplar bort hjärnan och bara färdas genom universum.

Som tradionalista värdekonservativ kukbärare, blir det Romar-riket, Weimar-epoken, kvinnor, bildkonst, prosa, poesi, droger, alkohol, medicinska upptäckter under 20:e århundradet, hetero-sxuella perversiteter, Frälsaren Jesus Kristus, Bibelns berättelser, inrikespolitik, till kvällsvarden mat som upplevelse.

Jag brukar vara rejält trött på kvällen, av allt jag tänkt under dagen. Men också till freds.

En måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Oftast Romarriket. Ibland Sparta.

Numera tänker jag mest på hur luften pyste ur min ballong. På hur min oas torkade ut och blev till ett öken. På hur många döda dagar jag ännu måste genomlida innan gravens vila omsluter mig. På om graven ens innebär en vila, eller om inte jag efter döden blir en osalig vålnad som svävar genom det iskalla världsalltet föralltid på spaning efter den tid som flytt.

Nej..

Vill du berätta hur en sådan konversation kan låta? Och vad är syftet med en sådan konversation med sig själv? Försöker du döva någon smärta eller hantera någon sorg? Låter nämligen som psykisk ohälsa i mina öron.

Jag tänker på framtiden och blir euforisk.

Jag har också alltid hållit på med dessa fiktiva konversationer i skallen på mig själv. Kan handla om allt möjligt: struntsaker men även allvarliga politiska, filosofiska eller religiösa diskussioner. Det senare är kanske bara en form av inre dialog egentligen.

Ibland ser man till exempel fram emot att träffa nån polare som man inte sett på ett tag. Då kan jag redan i förväg föreställa våra samtal över ett antal (ca 20st) öl. Då blir det som att vi träffas två gånger

Intressant det där med att tänka ut scenarion/diskussioner. Kan också göra det om man t.ex. sagt eller gjort något i affekt som man vill ställa tillrätta, men har dåligt samvete och vill få det helt rätt innan man tar upp det med personen.

Eller bara tänka ut samtalsämnen i förväg om man vet att man kommer att behöva jobba ihop med en halvtråkig kollega.

försöker lägga upp en bra plan för att lyckas ta tag i mitt liv för mammas o mina twå bästa vänners skull.......jag är narkoman o försöker iaf få ner användandet riktigt mkt i alla fall. ta tag i kronofogden, ta hand om mina dianoser hur jag ska lyckas byta boende och tankar på hur det blir för min mor som blivit sjuk.

ibland är det inte kul med livet liksom......


mvh

Jag tänker ofta på mitt tragiska liv som bestått av kriminalitet. Men tänker också på hur glad jag är att jag varit brottsfri i tio år.

Inre dialog med sig själv tycker jag inte är så konstigt. Om någonting sårat mig så kan jag bearbeta det så för att ursäkta någons dumma beteende. Hm varför gjorde hon så? Kan det vara så att …. Och sen, ja så var det nog. Sätter en punkt och går vidare.

Det andra låter ju lite mer som en förberedelse för att man är lite mer socialt osäker? Man är inte så trygg i sig själv så man vill förbereda olika svar för olika situationer? Så att man inte står och bara eehh..öhh hmmm jadu.. *ge mig 3 minuter så ska jag tänka ut ett svar*

Själv vet jag alltid vad jag tycker och tänker och behöver inte någon extra tid att tänka. Detta gör mig trygg och spontan. Får någon mig att bli tyst så har dom sagt något riktigt dumt som inte förtjänar ett svar.