Sex års process, fem konkurser och en binär bevisfråga som aldrig har prövats

Jag driver sedan snart sex år ett mål mot staten som i praktiken kretsar kring en enda binär och dokumentbaserad fråga:

När fattade bolaget sitt beslut våren 2020?

Jag gör gällande att frågan är:

skriftligt styrkt genom revisorsintyg,
samtida mailslingor,
banktransaktioner,
revisionsmaterial,
bokslutsunderlag,
och annan objektiv dokumentation.

Trots detta har:

Tillväxtverket,
Kammarrätten,
Justitiekanslern,
och ytterst Högsta förvaltningsdomstolen, aldrig faktiskt genomfört den materiella helhetsprövning som HFD 2022 ref. 42 kräver i punkt-19-fall.

Koncernen byggdes upp från fyra anställda 2016 till omkring 125 personer under 2018 och bestod som mest av över tio bolag inom:

entreprenad,
byggbemanning,
fastigheter,
uthyrning,
samt senare även innovations- och patentspår inom:
hållbar logistik,
mobil odling,
resilient samhällsinfrastruktur.

Koncernen redovisade positiva resultat från uppstarten 2016 fram till pandemins inbrott 2020.

Det centrala i målet är samtidigt att det aldrig handlade om någon traditionell utdelning till ägare eller huvudmän.

Det rörde sig istället om:

tre koncernbidrag från tre systerbolag till deras moderbolag,
följt av en aktieutdelning vidare till holdingbolaget, eftersom koncernförhållandet mellan bolagen var för ungt för vidare koncernbidrag.

Bakgrunden var att PwC två år tidigare missat att etablera holdingstrukturen genom apportemission.

Inget kapital:

delades ut privat,
eller lämnade koncernen.

Kapitalet användes istället för att rädda entreprenadbolaget inom koncernen från akut obestånd efter en större kundförlust.

De tre bolag som lämnade koncernbidragen fick dessutom tillbaka motsvarande likvid samma dag genom betalning av interna fakturor, vilket innebar att hela transaktionskedjan i praktiken var:

koncernintern,
ägarneutral,
och likviditetsneutral.

Korttidsstödet fick dessutom exakt avsedd effekt:

koncernen hävde sitt varsel efter att stödet beviljats och betalats ut.

Under närmare en månads tid före Tillväxtverkets ingripanden förde koncernen dessutom omfattande förebyggande kommunikation med Tillväxtverket i syfte att:

förklara tidslinjen,
redogöra för den koncerninterna och likviditetsneutrala åtgärden,
samt undvika exakt den situation som senare uppstod.

Trots detta gör jag gällande att processen är styrkt präglad av:

utebliven materiell bevisprövning,
dokumenterade diarieföringsbrister,
förändrade rättsliga positioner från staten,
och en process där domstolar själva begärt in kompletterande bevisning som därefter aldrig faktiskt prövats materiellt.

Förvaltningsrätten gav bolaget rätt och konstaterade uttryckligen att Tillväxtverket inte genomfört den utredning och helhetsbedömning som krävdes.

Domstolen återförvisade därför ärendet för ny handläggning och materiell prövning.

Jag gör gällande att Tillväxtverket därefter i praktiken aldrig följde innebörden av Förvaltningsrättens dom.

Istället höll myndigheten fast vid samma grundläggande slutsats som tidigare utan att faktiskt genomföra den materiella omprövning som Förvaltningsrätten uttryckligen efterfrågade.

Kammarrätten identifierade tidigt att beslutsdatumet var centralt och begärde därför själva in ett kompletterande revisorsintyg.

Detta revisorsintyg lämnades in i februari 2022 och styrkte enligt min uppfattning tydligt:

att beslutet fattades den 9 mars 2020,
att verkställighet skedde den 20 mars 2020,
samt att bolagets tidigare tidslinje och dokumentation var korrekt.

Det är enligt min uppfattning särskilt anmärkningsvärt att:

revisorsintyget därefter låg hos Kammarrätten i omkring ett års tid innan dom meddelades,
revisorsintyget dessutom gavs in två gånger,
men att bevisningen trots detta aldrig faktiskt kom att prövas materiellt.

Kammarrätten biföll istället Tillväxtverkets överklagande utan att:

motivera varför man frångick Förvaltningsrättens tidigare bifallande dom,
hålla den muntliga förhandling som uttryckligen begärts,
eller faktiskt materiellt pröva den kompletterande bevisning som domstolen själva efterfrågat.

Jag gör vidare gällande att staten genom:

Tillväxtverket,
Kammarrätten,
Högsta förvaltningsdomstolen,
och senare Justitiekanslern, under mer än fem års tid hållit fast vid den processuella linjen att:
beslutet fattades den 22 april 2020.

Det är därför mycket anmärkningsvärt att staten först under den muntliga förhandlingen i skadeståndsmålet senare ändrade processuell linje till:

“mycket talar för den 9 mars som beslutsdatum, men beslutsdatumet saknar betydelse och att transaktionsdatumet är det viktiga.”

Detta trots att hela händelsekedjan:

beslut,
verkställighet,
varslen,
den akuta krisutvecklingen,
och de interna räddningsåtgärderna, utspelade sig:
före ansökan om stöd,
före att stöd beviljades,
före Tillväxtverkets PM den 18–19 maj 2020,
och innan tydlig lagstiftning eller etablerad rättspraxis fanns.

Problemet är att svensk associationsrätt bygger på:

beslut → verkställighet.
Inte: verkställighet → beslut i efterhand.

Om 22 april verkligen vore beslutsdatum skulle det samtidigt innebära att:

transaktionerna genomfördes 20 mars utan föregående beslut, vilket skulle aktualisera frågor om:
olovlig värdeöverföring,
och potentiella lagbrott från:
VD,
styrelse,
revisor,
och redovisningsbyrå.

Jag gör gällande att ingen myndighet eller domstol faktiskt prövat eller redovisat hur denna logiska och associationsrättsliga motsättning kan förenas med svensk aktiebolagsrätt.

Parallellt med detta har jag även lämnat in:

jävsinvändning,
missnöjesanmälan,
samt flera omfattande processuella yttranden, kopplade till processhanteringen i Norrköpings tingsrätt.

Jag har dessutom spelat in samtliga relevanta samtal och förhandlingar med tingsrätten efter att tidiga kontakter med domstolen upplevdes processuellt märkliga och rättsosäkra.

Jag gör gällande att målet i praktiken kretsar kring:

en binär,
avskiljbar,
och fullt dokumenterad rättsfaktumfråga.

Trots detta har processen fortsatt under lång tid utan att huvudfrågan faktiskt avgjorts.

Samtidigt ansåg tingsrätten:

att huvudförhandling inte behövdes,
att målet kunde avgöras på befintligt material,
och att målet var moget att avgöra utan ytterligare utredning.

Dom skulle enligt uppgift meddelas i mitten av mars.

Därefter följde:

nya förseningar,
besked om “hög belastning”,
och fortsatt utebliven dom.

Konsekvenserna:

fem konkurser,
ingen inkomst sedan januari 2022,
cirka 3 MSEK i privat upplåning,
och totalt haveri för en koncern som:
växte från 4 till 125 anställda,
och redovisade vinster från 2016 fram till pandemin.

Det som började som en felaktig myndighetsutövning och en rättslig tvist kring korttidsstöd har för mig personligen utvecklats till något betydligt större och mer destruktivt.

Processen har inte bara kostat:

företag,
ekonomi,
framtidsplaner,
och flera års entreprenörsarbete,

utan också:

mitt äktenskap,
stora delar av min privata trygghet,
och successivt även relationen till mina barn.

Sett till:

den omfattande samtida bevisningen,
Förvaltningsrättens bifallande dom,
den styrkta tidslinjen,
revisorsintyget,
och HFD 2022 ref. 42 som prejudicerande ramverk,

gör jag gällande att staten genom flera myndighets- och domstolsled:

tillämpat fel prövningsmodell,
underlåtit att genomföra den helhetsbedömning som prejudikatet kräver,
och därigenom orsakat mycket omfattande ekonomisk skada.

Så vad är rimlig tid och vad är rimligt att man som kärande skall utstå för att kunna få en upprättelse?

Det är ett återkommande systemproblem: när staten väl investerat prestige i en position tenderar processen att handla mer om att försvara tidigare beslut än att neutralt ompröva dem. Där tappar många förtroendet för rättsstaten.

Samtidigt: sex år, fem konkurser och enorm privat skada gör också att man måste väga fortsatt process mot sannolik praktisk uppsida. Om kärnfrågan verkligen är så binär och dokumenterad som beskrivs kan nästa steg snarare vara att fokusera på JO, Europadomstolen eller medial/publicistisk granskning än ännu fler år i svensk processkvarn

Jag gissar lite, men tror att någon i styrelserna, ja kanske till o med du har haft ärenden med skatteverket innan, vilket gör saker svårare när du har att göra med andra inom offentliga sektorn.

Har aldrig haft problem med Skatteverket under min tid som företagare eller privat, annat än att jag har behövt undanröja flertalet konkurshot på grund av skatteanstånd som förfallit, som jag har lånat upp privata, för att lösa.

Vad är det som du och staten bråkar om egentligen?

Varför är det viktigt när koncernbidraget betaldes ut och varför alla dessa konkurser?

TS, har du funderat över att du kanske har fel? Och oavsett sakfrågan så verkar den här processen ha kostat dig allt, var det verkligen värt att driva den så långt? En normal människa skulle ha gjort en kostnads-nyttoanalys och förmodligen kommit fram till att processen inte var värd att driva bortom en viss punkt, som förmodligen ligger ganska långt bak i tiden. Hursomhelst, i praktiken kan du bara lösa frågan i de instanser som finns.

Det som är rimligt är därför att du använder dig av de formella vägar som finns för att överklaga, och/eller anmäler saken till de instanser som granskar domstolarna. Om detta inte hjälper, eller om domarna/utlåtanden går mot dig, så finns inget annat val än att acceptera faktum. Surt om man anser att man har rätt, men antalet instanser är ändligt av en praktisk anledning.

När jag läser inlägget så slås jag av en misstanke om att det kanske inte är processen som är ditt största problem.

När pandemin slog till i mars 2020, varslade bolaget/bolagen förebyggande som alla bemanningsbolag gjorde, då det i branschen råder "Sist in, först ut principen".
Samtidigt var koncernen mitt uppe i att rädda ett koncerninternt bolag som hade dragit på sig en kundförlust om ca 2MSEK genom att flytta om kapital internt.

i december 2019 gjordes ett preliminärt beslut om denna åtgärd.

9 mars fattades ett definitivt beslut

20 mars genomfördes (verkställdes beslutet) transaktionerna
(totalt ca 70 kopplade transaktioner internt)
(kapitalrotationen var likviditetsneutral, började i 3 personalbolag som koncernbidrag och mottogs i samma bolag senare under samma dag som kundbetalningar. åtgärder kostade koncernen ca 500tkr, räddade ett bolag från konkurs samt de tre personalbolagen från obestånd och eventuell konkurs. Vi valde ansvar för pengar).
Skattekonsekvensen uppstod genom att koncernförhållandet mellan det mottagande bolaget av 3 koncernbidrag samt dess moderbolag var för ungt, vilket påtvingade en aktieutdelning. Ingen huvudman mottog ngt kapital, ren intern rotation.

16 - 27 mars bolaget börjar förstå innebörden/omfattningen av pandemin, totalt förebyggande varsel inleds (MBL) slutförhandlas med Byggnads.

27 mars i samband med protokoll signering, informeras bolaget/bolagen om att Korttidstöd kommer som en stödåtgärd och verktyg, för att undvika varsel.

27 mars - 7 april, stödet utreds, analyser och beräkningar görs.

7 april, korttidsstöd söks

9 april, korttidsstöd godkänns och stöd utbetalas kort därefter.

xx maj, varsel hävs (stödet får den funktion som staten ville uppnå)

18-19 maj, Tillväxtverket skickar ut ett PM om att företag som har utgett koncernbidrag eller aktieutdelning, kan bli återbetalningsskyldiga, brytdatum sattes retroaktivt till den 16: mars.
PM innebar en rad problem, som myndigheten inte tog ställning till innan PM skickades ut, vilket orsakade panik hos många bolag...

Tillväxtverkets PM och senare tillämpning tog inte hänsyn till individuella omständigheter eller syftet bakom dispositionerna.
PM:et behandlade i praktiken alla utdelningar och koncernbidrag som likvärdiga, utan att skilja mellan traditionella ägarutdelningar och koncerninterna, likviditetsneutrala räddningsåtgärder.
Inga medel lämnade koncernen privat och inga ägare tog ut någon faktisk vinst.
Dispositionerna genomfördes för att undvika konkurs, skydda verksamheten och förhindra massvarsel.
Transaktionerna genomfördes innan stöd söktes och innan Tillväxtverkets PM/publicering kring utdelningar och koncernbidrag ens existerade.
Varsel och MBL-processer hade redan påbörjats innan stödet söktes.
PM:et tillämpades därför schablonmässigt utan individuell koppling till de faktiska omständigheterna.
Förvaltningsrätten kritiserade också Tillväxtverket för att inte ha gjort en tillräcklig individuell utredning (vi fick en bifallande dom, som Tillväxtverket ignorerade på grund av resursbrist).
Tillväxtverket ändrade senare sin kommunikation kring koncernbidrag och utdelningar och PM:et/publiceringen togs bort eller modifierades.
Detta talar för att myndigheten själv insåg att den ursprungliga kommunikationen varit för generell, rättsosäker och svår att tillämpa på individuella situationer.

19 maj, bolaget/koncernen börjar kommunicera förebyggande med Tillväxtverket för att undvika missförstånd samt ytterligare ett varsel.

10 juni, inga konkreta svar från Tillväxtverket, ingen korrigerad kommunikation, koncernen tvingas in i ett andra varsel (yrkesarbetarna), vilket skapar en enorm skada både ekonomiskt och förtroendemässigt.

xx augusti, Tillväxtverket nekar fortsatt stöd till bolaget som utgett aktieutdelning (tjänstemannabolaget) efter den första avstämningen, inga nya utbetalningar samt kommunikation om eventuellt återkrav. Detta resulterar i varsel av tjänstemännen, vilket kan likställas med att plocka bort ratten på en fullsatt buss. Ingen styrning, ingen nyförsäljning osv... Spiken i kistan...

Myndigheten utgick ifrån att aktieutdelningen beslutades den 22:a april, vilket var det datum som årsredovisningen skrevs under, vilket endast var formaliseringen, trotts att bolaget/koncernen hade kommunicerat om åtgärder, händelseförlopp, orsak och transaktioner förebyggande sedan dagen då deras förhastade PM skickades ut.

Tillväxtverket brast i sin första utredning, hanterade inte kommunikationen från bolaget internt, Tillväxtverket ignorerade sedan Förvaltningsdomstolens dom (2021-09-14), som ålade Tillväxtverket att utreda ärendet på nytt (här hade skadan kunnat stoppats och begränsats till ett relativt lågt belopp, jämfört med vad skadan uppgår till idag, 6 år senare). Istället överklagade Tillväxtverket beslutet till Kammarrätten, på grund av "resursbrist".

Kammarrätten hörde sedan av sig i feb 2022 och bad om att få ett revisorsintyg som styrkte att bolagets beslut faktiskt hade tagits 9 mars 2022. Intyget skickades in 2022-02-21 och fanns i målet/akten i ett års tid. 2023-02-20 avkunnade Kammarrätten en dom som biföll Tillväxtverkets överklagan.
Detta utan att:
- Materiellt pröva den bevisning som domstolen själv hade begärt in
- Utan att hålla en muntlig förhandling som hade begärts
- Utan att motivera varför man kom fram till "motsatsen" till vad Förvaltningsrätten kom fram till.

Domen överklagades till HFD, men inget prövningstillstånd gavs.

Ovan orsakade 6 fusioner och 5 konkurser (juni 2023, efter HFD:s beslut), vilket satte spiken i kistan för majoriteten av bolagen, således en kvittens på att den felaktiga myndighetsutövningen förstörde en helt livsduglig och vinstgenererande koncern.

10 april 2025, en stämningsansökan lämnas in till JK efter att jag som företrädare med hjälp av AI hade kunnat sätta samman en stämningsansökan som jag tidigare varit förhindrad att göra, på grund av total avsaknad av likviditet, erforderligt med egen kunskap i sakfrågorna samt juridiskt stöd.

2025-07-01 JK avvisar stämningsansökan utan att ens ha gjort en egen utredning/granskning, utan tillförlitar sig på Tillväxtverkets och Kammarrättens bedömning om att den 22:a april skulle ha utgjort ett beslutsdatum. Detta trotts skriftlig bevisning som revisorsintyg, revisorsrapport samt samtida bevisning som transaktionsunderlag och mailslingor, som tveklöst pekar på den 9:e mars som beslutsdatum.

2025-08-01 stämningsansökan lämnas in på lokal tingsrätt.

2025-08-24, ny version av stämningsansökan lämnas in, då den första innehöll felaktig laghänvisning.

2025-08-31, Rådmannen tar telefonkontakt. Försöker först säga att jag som kärande inte kan söka skadestånd för skada som skett i ett annat bolag (för annan juridisk parts räkning). Jag står på mig och hänvisar till en prejudicerande HFD dom. Rådmannen backar från detta.
Sedan försöker Rådmannen uppmana mig till att återkalla stämningsansökan genom att säga att det finns en risk för att den kan komma att avvisas på grund av felaktigt forum (talan väkt i fel Tingsrätt), jag står på mig, hänvisar till lagstiftning, Rådmannen backar.
I övrigt säger sig Rådmannen ha läst samt förstått vad det handlar om och bekräftar att han har sett bevisningen.


2025-09-16 Beslut under rättegång, Rådmannen beviljar ett anstånd fram till 2025-11-03, till JK att ta ställning till stämningsansökan som i huvudsak handlar om att ta ställning till beslutsdatumet, vilket JK redan hade haft 10/4 - 1/7 på sig att ta ställning till, men valde att inte utreda alls.

"Beslutet om anstånd får överklagas särskilt, dock endast om part anser att beslutet medför att målet försenas i onödan. Ett överklagande ställs till Göta hovrätt. Prövningstillstånd krävs för att målet ska tas upp till behandling i hovrätten."

2025-09-16 beslutet överklagas, men som oerfaren inom juridiken samt avsaknad erfarenhet av denna typ av processer, så lyckades jag inte bemöta Tingsrättens argumentation/grund till beslutet "Omfattande, 2 000 sidor..." på ett tillräckligt bra sätt i överklagan, vilket jag insåg samma dag och kompletterade därav överklagan samma dag med en ny skrivelse, innehållande

"Det är korrekt att akten omfattar drygt 2 000 sidor. Kärnfrågan – beslutsdatum – kan dock avgöras på ≈19 sidor (07A05, 07A06, 07A08, 07A23, 07C samt 04A02), vilka samtliga återfinns som bilagor till aktbilaga 134 i dagboken (poster 148, 193–196, 211, 236)."

Tingsrätten skickade vidare den första överklagan till Hovrätten, 2025-09-19, fick jag dock en magkänsla om att jag borde följa upp om även kompletteringen skickades vidare.
i samtal med TR bekräftades att så hade gjorts, likaså bekräftades det två gånger per mail.
Problemet: Hovrätten sa det motsatta i telefonsamtal, kompletteringen hade inte skickats vidare till HR, vilket också bekräftas via dagboksbladet, vilket resulterade i att jag själv som kärande fick skicka in kompletteringen till Hovrätten, för att kunna få en korrekt hantering och bedömning av överklagan.
HR beslutade sedan att inte bevilja prövningstillstånd, troligen för att undvika att "trampa" TR på fötterna, sett till den bristande diariehanteringen och underlåtenheten att skicka vidare komplett underlag.

2025-10-10, stämningsansökan kompletteras och jag begär samtidigt muntlig förhandling samt deldom gällande beslutsdatumet, då det är en binär och avskiljbar sakfråga, som var/är skriftligt objektivt och samtida bevisat. Begäran ignoreras, såväl muntlig förhandling som deldom/delat svaromål.

2025-12-10 Muntlig förhandling.
Som part hade jag redan i november begärt processuellt stöd (equality of arms), detta ignorerade Rådmannen och informerade ej parterna om detta under den muntliga förhandlingen och anpassade ej förhandlingen efter "equality of arms". När jag som part tog upp det under förhandlingen, så hyschade han bort det med "Ja, jag läste något mail..., du behöver inte läsa upp det igen"
Jag läste dock upp det igen, då jag förstod vikten av det samt sett till att jag spelade in förhandlingen.
Protokollet avviker kraftigt från vad som faktiskt sades på den muntliga förhandlingen och har utelämnat väsentliga saker, som hade styrkt min position.
Staten genom JK, bytte ställning från att 22: april skulle ha utgjort beslutsdatum till "Mycket talar för den 9:e mars som beslutsdatum, men beslutsdatum saknar betydelse, Transaktionsdatum är det viktiga"
Rådmannen ansåg att det inte fanns behov för en huvudförhandling, utan målet kunde avgöras på befintliga handlingar och dom skulle avkunnas i mitten av mars (påtalades att det var långt bort i tiden, sett till rådande ekonomisk situation med överhängande konkurshot).
Jag inkom 2025-12-14 med ett yttrande innan protokoll (där jag belyste det viktigaste som sades under den muntliga förhandlingen), detta ignorerades helt.

2025-12-16 Jag skickade som kärande in ett yttrande med domskäl

2025-12-17 Protokoll från muntlig förhandling

2025-12-23 Slutgiltigt yttrande från mig som kärande

2026-02-04 Slutligt yttrande från Staten genom Justitiekanslern/ombud

2026-02-25 Föreläggande om att inkomma med yrkanden på ersättning för rättegångskostnader samt upplysning om att om så inte inkom, skulle målet avgöras i befintligt skick. Svar skickades samma dag, men ett yrkande om rättegångsavgiftskostnaden + porto/reseersättning om 500kr.

2026-03-03 ovan skickas vidare till JK/staten

2026-03-27 Samtal med rådmannen, då ingen dom hade avkunnats.
"Målet var komplext... Dom väntas kunna avkunnas inom närtid... Kärande: "Förtydliga inom närtid" Rådmannen "Inom två veckor".

2026-04-21 "Enligt tidplanen som bestämdes vid sammanträdet för muntlig förberedelse tillkännagavs
att tingsrätten planerade att meddela dom i målet i mitten av mars. Tingsrätten har sedan
ett par månader tillbaka behövt prioritera mål med frihetsberövade personer och kommer
även i den närmsta framtiden att hantera flera sådan mål. Parterna bör dock kunna
förvänta sig en dom i detta mål inom en månad."
Dom torde ha avkunnats senast 2026-05-20, så har ej skett och ingen info har kommit.

Jag har avstyrt 3 konkurshot under processen, tillfört + 600tkr för att hålla bolagen levande, samt försöka få en patentprocess att överleva utan likvidinflöde samt privat lånat upp +25tkr/mån sedan processen började (har varit 100 % inkomstlös sedan 2022-01 och har totalt tvingats låna upp +3MSEK för att driva processerna, hålla bolagen i liv samt mig själv privat flytande...).

Fint... Undrade just hur lång tid det skulle dröja innan ngn kopplad till/aktieägare i "I*R" skulle skriva något. Det tog inte ens 6h, vilket bara bevisar min övertygelse om att "Lägg ned ditt/ert engagemang, annars kommer vi efter dig privat"" inte var tomma ord.
Görs en korrelationsanalys av händelser och datum sedan 2022-02-xx och framåt, så blir det än tydligare.

Eftersom jag är erfaren som företagsledare samt förstår att händelseförloppet/processen:
Aktualiserar legalitetsprincipen enligt RF 1 kap. 1 § tredje stycket: offentlig makt kräver stöd i lag.

Aktualiserar även RF 1 kap. 9 § om saklighet, objektivitet och rättssäker myndighetsutövning.
samt
Förutsägbarhet
(Företag kunde objektivt inte förutse att koncerninterna och likviditetsneutrala dispositioner senare skulle diskvalificera stöd.)

samt sett till att vi fick en bifallande korrekt dom i Förvaltningsrätten, så kanske man inte ger upp när kostnaden har varit "ett livsverk" samt orsakat 5 konkurser som jag saknar kasuellt ansvar för, men som förföljer mig lång tid och som hindrar nya engagemang.
Mitt CV är mitt företagande sedan 25 år tillbaka, bara för att jag uppmärksammade oenigheter i ett tidigare publikt bolag och gjorde det obekvämt för x parter, innebär det inte att jag skall ge upp mina rättigheter och min framtida karriär, för att x parter är hämndlystna eller osäkra...

Varför skulle jag efter min resa bara "acceptera", sett till tidigare hot, social underminering med mera?
Får jag inte upprättelse, så att jag kan "starta om", så handlar det inte om att acceptera utan att belysa rättsosäkerhet, jäv, korruption osv..

Hoppas att alla parter förstår att det bästa är att titta framåt... Men samtidigt så är mitt tålamod slut nu.

Du verkar faktiskt mest i behov av psykiatrisk hjälp, både för ditt maniska språkbruk och din paranoia.

Jag gav dig ett tydligt svar på vilka möjligheter du har för att komma vidare, men att spamma Flashback med din rättshaveristiska svada kommer inte att förändra något.

"Spamma" Flashback...? Hela syftet med Flashback är väl att ocensurerat kunna dela med sig av händelser, ställa frågor eller dela med sig av händelser om detta inte kan nå "allmänheten" på något annat sätt?

Media är inte fritt att skriva om vad de vill/önskar, det är enkom fakta. Tragisk utveckling, men verkligheten.

Att läsa inlägg på forum är högst frivilligt, precis som att svara på inlägg.

Samhällsviktiga grundpelare som Empati, Moral, Trofasthet, Etik, Medmänsklighet m.m. är tyvärr inte detsamma som för 20år sedan.

Jag förstår att det måste kännas fantastiskt att anonymt kunna sitta och göra en bedömning av en persons psykiska hälsa samtidigt som man inleder sitt inlägg med att inleda med "TS" = Jag vet vem du är...

Vore det inte konstigt om en person inte påverkades av en resa som den jag beskrev? Även om jag endast återgav en fraktion av vad som kunder berättas....

När ens verksamhet/inkomstkälla som man under 5års tid har lagt 60-80h/vecka på, på kort tid elimineras av inkompetens och/eller resursbrist, är det rimligt att man försvarar sina rättigheter, sett till att man har gjort allt som kan göras "By the Book".

När beslut och processer sedan börjar avvika från vad som får anses vara norm, speciellt med hänsyn till tidigare mutförsök, hot, social kartläggning med mera, kopplat till en "parallell resa", kanske tilliten till rättsväsendet avtar.

Är det psykologiskt påfrestande att gå från stabilitet, trygghet, tvåsamhet, boende i villa, till att stå utan inkomst sedan 2022, bo i en lägenhet med för få rum, sett till antal personer, vara beroende av lån från närstående, sakna realistiska möjligheter att återgå till "tvåsamhet", sett till den ekonomiska situationen, Absolut! Kommer det knäcka mig? Aldrig!

Men det är fruktansvärt tillfredställande och skönt att skriva av sig och ventilera lite samt söka extern input, när man inte kan fokusera på företagande och skapande.

Förhoppningsvis finns det en eller ett par godhjärtade personer som inte har behov av att sparka på den som ligger och som faktiskt kan ge genuina råd.

Jag valde "Laget före Jaget", när jag ansåg att någon måste stå upp för 14 000 aktieägare, när förvaltningen var trolös/jävig/bristfällig. Det kallas civilkurage och hade fler haft det, vore samhället inte så korrupt.

Jag antar att det enklaste sättet att försöka underminera någon som belyser brister, korruption och oenigheter är att kalla personen paranoid, manisk och rättshaverist :-)

Min fokus hamnar där den skall hamna, när jag kan gå vidare med mitt liv.

Hej igen,

Syftade TS (vilket även är initialerna på mitt generella nickname), till att stå för "Trådstartare" så ber jag genuint om ursäkt. Är ny på Flashback samt "forumskrivande"...
Jag tog "TS" som förkortningen av mitt nickname... då "TS" används väldigt frekvent, när jag tilltalas i vissa sammanhang...