För ful för att gå ut

Jag lider av social fobi och har gjort sen ungdomen. Nu har psyk sagt att den är kronisk. Jag tror jag jag vet varför jag har social fobi, jo på grund av mitt utseende. Jag skäms för att gå ut. Jag har ful hy (hade akne i tonåren) och en stor ful grotesk näsa. När jag verkligen måste gå ut kan det ta upp till en timme att sminka mig men jag lyckas aldrig dölja det fula. Jag är inte helt ignorerad av killar, har haft fyra pojkvänner (när jag var ung och mådde bättre), får ligg på tinder o badoo. Mest för att försöka få bekräftelse, att nån vill ha en för en stund. Jag brukar dock varna killarna om att jag är ful men när de träffar mig ger de komplimanger, typ ”men du är ju jättefin!”. Fast det antagligen är för att dom ska få ligga eftersom dom sticker så snabbt efteråt. Jag brukar också få komplimanger av andra, både tjejer och killar som säger att man är söt, snygg… men jag tror inte på dom och kan inte emot komplimanger, de säger nog allt för att vara snälla. Min ångest har nu blivit värre. Jag kan knappt gå ut längre. Jag tar Xanor och ibland alkohol. Men det hjälper inte så mycket. Jag har nu börjat läsa om skönhetsoperationer. Det kanske kan vara en lösning? Tar väl ett tag att spara till dock, då jag har sjukersättning. Näsan ska bli så liten som möjligt! Ärligt talat så är det ingen annan som har en fulare näsa. Vad tror ni?!

Vad spelar det för roll?
Gå ut, hur andra tänker är deras problem!

Men om folk, kvinnor som män ger dig komplimanger för ditt utseende, så är det ju i ditt huvud det sitter i. Du får väl börja jobba på din självkänsla. Gör du en massa plastic is fantastic så är ju risken hög att du fortfarande kommer tycka att du själv är ful.

Om du inte hittar din självkänsla i utseendet, hitta den i något annat istället. Bli klättrare, schackspelare eller bågskytt. Eller något helt annat, det spelar ingen roll. Rätt var det är dyker bekräftelsen upp, då mår man bättre.

Man är sin egen värsta kritiker. Man ser alla möjliga typer av folk när man går ut men hur ofta tänker man "oj, titta vilken ful person"? Det gör man ju inte, det är som moln som passerar förbi på ett ögonblick och sedan är det glömt.

Finns en tjej på instagram som har en ganska deformerad mun där tänderna står åt alla håll men hon har massvis med beundrade/följare för att hon har ganska stora bröst och visar gärna sin mage och sina ben. Ingen tröst kanske men ändå.

Sorry men om andra säger att du ser bra ut så tycker jag att du bara borde hålla käften. Finns folk som faktiskt är fula på riktigt eller på andra sätt oattraktiva (kroppsligt eller personligt), och de får inga komplimanger. Jobba med dig själv och sluta tyck synd om dig själv för det är oattraktivt om något. Lycka till.

ja, det är väl bäst att du stannar inne då, ifall du inte kan ta åt dig av komplimangerna du får, som inte verkar vara givna för att kunna få ligga med dig.

Nej, kvinnor ger ofta komplimanger till fula kvinnor och peppar upp dem av okänd anledning, kanske för att vara snälla eller något. Du kan inte bara anta att personen har fel och gaslighta henne till att tro att hon är snygg, då gör du som de där andra kvinnorna.

Har du kollat upp dysmorfofobi? Skulle råda dig att kontakta vården om du känner igen dig i det, finns hjälp att få

BDD? Dysmorfofobi

Det hade jag i ung ålder, än idag, 20 år senare och i medelålder har jag fobi för speglar. Jag som man tyckte att jag var otroligt ful. Ville skära itu mitt ansikte. Sparade pengar för att kunna kosta på mig skönhetsoperationer. Det var ett helvete. Ibland kunde jag stå flera timmar framför spegeln för att fixa till mig och min frisyr. Det blev aldrig bra.

På stan tittade jag ner i marken när jag var ute och gick för att jag ville göra folk en tjänst, att slippa se mitt fula ansikte. Detta gjorde att jag ofta gick in i människor, bänkar, träd mm. När folk skrattade, så fick jag för mig att de skrattade åt mitt fula ansikte. På fotografier från familjeträffar, så vinklade jag huvudet för att de skulle foto min fina sida. Jag hatade att bli fotograferad eller filmad.

När jag var i butiker för att handla kläder så var prio nr 1 att lokalisera var speglarna var någonstans. Om jag råkade se mig själv i en spegel, då var hela dagen förstörd. Då kunde jag släppa alla kläder och springa ut ur affären.

Jag hade väldigt dåligt självförtroende och självkänsla. Inombords var jag ett vrak som längtade efter att bli älskad. Successivt med åren så skulle detta försvinna men än idag så hatar jag speglar och har enorm fobi för dessa. Den enda spegeln jag kunde titta mig själv i, det var i spegeln där hemma. Allting började när jag något år tidigare fick höra att jag var jävligt ful av en tjej på sommarbadet.



https://www.youtube.com/watch?v=blpuIkCi2NI

Spola fram till 23:00. Ang BDD. Malin Sundqvist, för 20 år sedan grundare av BDD-Sverige. Hade kontakt med henne ett tag tidigt 2000-tal. Undrar hur hon har det idag.

Glömde skriva att jag var mobbad i hela högstadiet och gymnasiet. Jag blev kallad ful, fet, konstig. Så det är nog det som sitter i än. Blir man kallad för ful i många år så börjar man tro på det själv.

Mm så kan det vara å även det som TS själv är inne på, att killarna gör det för att få ligga eller vad det stod. Men jag tror inte att alla dessa samtliga kvinnor gör det för att vara elaka, jag tror att många av dom menade det som en komplimang.