Vad hände med grosshandlarna från 1800-talet?

Grosshandlare var det typiska nyrika "yrket" under industrialiseringen, tänker främst under senare halvan av 1800-talet när handeln hade utvecklats kraftigt och ekonomin var under snabb uppgång. Det rådde ju brist på typ alla varor (byggmaterial, mat, kläder, verktyg, bränsle, metaller, etc.) till skillnad från dagens utbudsöverskott, vilket gjorde att denna grupp av nybliven borgarklass blev extremt framgångsrika om de hade flyt.

Men vad hände med dem sedan, under 1900-talet och framåt? Tänker spontant att en anledning till att grosshandlarna fyllde en viktig funktion var att fabrikerna inte hade egna inköps- och försäljningsavdelningar på samma sätt som idag, utan de tillverkade bara och grosshandlarna ansvarade för distributionen till butiker och andra B2B-köpare. Denna distribution var ju i hög grad beroende av grosshandlarnas kunskap och kontaktnät (det fanns ju knappast internet eller motsvarande informationsdelning som idag) och det fanns därför ett behov av att ta del av detta kontaktnät för att få sina varor sålda. Behovet av grosshandlare minskade väl då rimligen i takt med att världen utvecklades och när även globaliseringen med import och export började rulla igång på allvar så uppstod ju även andra arbetsformer där informationsdelning och en mer öppen marknadsmötesplats började ta sin form, med följd att handlarna inte kunde ta samma andel av inkomstfördelningen som de tidigare gjort.

Sedan detta skedde ju en del kriser under 1900-talet (30-talet, krigsåren, etc.) vilket nog slog hårt mot dem, grosshandlarnas affärsmodell under 1800-talet var ju att ta stora banklån och finansiera sin partihandel med kredit, antar att många gick omkull så småningom?

De finns väl än i dag, men kallas grossister. De har blivit större, rikstäckande, och representeras av en styrelse och inte "en grosshandlare". De har väl delvis kunnat bli större genom försäljning av sina aktier. Så egentligen finns det nog många fler "grosshandlare" i dag men de syns inte på samma sätt. Det har ju också blivit omordernt att skryta med sina pengar allt för mycket. Se på Petter Stordalen t.ex. Han brukar väl gå runt i jeansjacka och sneakers men är minst lika rik som de gamla grosshandlarna för 100 år sedan.

”Lågpris kedjorna ”vann slaget

Jo fast grossister idag har ju knappast samma dominerande ställning i näringslivet som grosshandlare hade förr. Grossistföretag/logistikföretag idag är ju en mellanhand som inte tar någon jättemarginal av slutprodukten, utan mest ordnar med det adminstrativa kring leveranser och utkörning men då till en rätt pressad kostnad.

En grosshandlare år 1890 var ju liksom i samhällets ekonomiska elit och hade allt som oftast en betydligt högre inkomst än toppolitiker. Och som sagt var hela samhället beroende av deras kontaktnät och distributionskanaler, idag när internet finns är det betydligt enklare för de tillverkande företagen själva att hitta sina kunder och bara låta grossistföretagen ta de uppdrag där man ska nå kunder som ligger utanför tillverkarens egna direkta kundkrets, typ småbutiker.

De var småpåvar i systemet då, alltså de som levererade till en mängd mindre butiker i vilken var och en det stod en liten hetrre med penna bakom örat och vägde upp småspik eller mjöl. När senare lanthandeln ersattes av självplock och stormarknmader så togs rollen som ortens monopoliserade småpåve över av de som äger Ica Maxi. Och liknande. Idag rika som troll, åtminstone i relation till vad som vore rimligt avseende konkurrens etc men det är en annan historia.

Grosshandlarna, som tidigare var mäktiga mellanhänder som köpte och sålde stora varupartier mellan producenter och butiker, slogs ut av den stora strukturförändringen inom handeln under 1900-talet.

Detaljhandelskedjor (som ICA och Konsumentkooperationen) växte sig så stora att de själva började sköta inköp och lagerhållning, vilket gjorde den traditionella grossisten överflödig.

Exakt, var min första reflektion också.

För hård konkurrens för att tillåta cigarrsmuttande på en punschveranda.

Vill minnas att detta skildrades i serien Hedebyborna, där grosshandlaren utkonkurrerades av en butikskedja.

En ingift äldre släkting till mig kan nog ha supit bort sin. Familjen var hyfsat môsad och den verksamhet just denne hade var att importera choklad till Göteborg. Farsan berättade om säckar med choklad, som han fick äta ifrån. Själv tycker jag att det låter som ett underligt sätt att förpacka choklad, oavsett vilken form den har, för risken finns väl att den deformeras eller går sönder om det är för mycket i en säck, men jag var inte där, så vem vet.

En släkting till honom var visst intresserad av motorsport och kan nog ha träffat prins Bertil en och annan gång.

Mannen själv brukade börja dagen med ett dricksglas sprit, men av vilket slag vet jag inte. Ja, så han var ganska alkad.

Rent allmänt levde den familjen ganska så dyrt. De lagade exempelvis nästan aldrig någon middag, utan hade abonnerat ett bord på Valand. Farsan bodde där ett antal år som student, och lär sällan ha ätit hemma. Han fick pengar till mjölkbarer och annat istället.

Rent konkret vet jag förstås inte om han söp väck firman, men det måste ha underlättat för att få den att gå dåligt. Spriten tog honom i slutet av 60-talet. Vid det laget tror jag dock att verksamheten var avvecklad. De hade inga barn, och ingen var väl intresserad av att ta över.