Farligt att dela med sig av sina framgångar och sitt lyckliga liv i vissa sammanhang?

Ibland kan även otrolig negativitet avslöja enorma framgångar i sadistisk glädje som personer trots allt drivs av och upplever mer otroligt.

Folk är småaktiga och avundsjuka. Att förstöra för andra på olika sätt ger dem känsla av makt.

De trycker ned i syfte att komma upp.

Bygga något orkar de inte.

Ju mindre de har ju mer hatiska är de. Ju mindre de har ju mer vill de förstöra och förminska andra människors liv, leverne och verk.

En gammal barndomsvän till mig som är mycket framgångsrik med oräkneliga företag i främst Sverige och Spanien gav mig, som inte är en tiondel så framgångsrik, rådet att det är bäst att hålla låg profil. Pöbel är pöbel det ser man ju inte minst på det här forumet.

Svar ja det är potentiellt farligt att berätta om sin lycka.

Det är enormt farligt. Därför målar jag alltid upp en hemsk bild, att allt är ett helvete osv.

Jamen precis! 100 %

Avundsjuka avspeglar ens mående. Precis som att det finns män som vill åldras med värdighet och inte behöver fjanta sig med att färga skägget för att se 20 år yngre.

Detta drag finns i botten av samhället (kan naturligtvis finnas dolt högre upp).

Ivar Lo beskriver detta drag hos statarna i "godnatt jord" vilket min litteraturprofessor hade svårt för. Medelklass-hen kunde inte förstå hur Lo kunde skriva så föraktfullt om statarna.

Att det var för att han kom ifrån dem, var en av dem och sett detta kunde inte accepteras.

Om Milky är så pass lycklig, varför sitter han och röker på för? Är det inte sådant folk gör när de är så pass olyckliga att de vill fly verkligheten?

Och för att svara på frågeställningen: Ja, folk blir avundsjuka, och kan t.o.m. försöka jävlas med en.
Bättre att inte berätta hur pass bra man har det.

Har själv bara blivit kännbart påverkad av cannabis vid ett tillfälle, och det var en mycket trevlig upplevelse. Gillade f.f.a. hur det förstärker ens smaksinne. Så nej, man behöver inte vara kroniskt deprimerad för att vilja röka på.

Fast är du lycklig och har ett bra liv så förstärks väl känslan och du känner dig ännu bättre vid någon form av rus?


Visst, men folk snackar ju så jävligt mycket också. Har du t.ex. snygg kärring, bra adress, trevlig bil och generellt ett bra liv så är det inte ovanligt att alla i omgivningen vet det.

Men jag skulle nog vilja säga att folk i ens omgivning har bättre koll än vad man tror. Så har du ett bra liv, och framförallt en bra kärring så vet de om det, och försöker du då förneka det kommer du kanske bara att ses som smutsig av de som inte har samma tur som du i livet. Det är nog inte helt ovanligt att framgångsrika lirare ändå fryses ut?

Jag har ett bra exempel från jobbcoching , 20 tal arbetslösa sitter och lyssnar på en vd som talar om och lyser med ögonen hur bra han var och fortfarande jobbar och är cirkus 70 år.

Det andra föredraget hur mycke kassan sänktes med fem procent varje månad för alla arbetslösa, lyste i ögonen när han berättade, och sen berättade han om hur hans släkt var både läkare och advokater, och han hade ordnat såå mycket kalas och övrigt .

Jag jag jag personligheter som verkligen vill såra människor som har det sämre.

sen var det något nytt föredra om nån annan som var jätte lyckad historia och arbetat hela livet.
Men alla dom där vd och lyckades personerna hade ju inget jobb att erbjuda så vad fasiken gör för dom på jobbcoachning arenan för om dom inte har ett skit att erbjuda.

Kan vara roligt att höra glada livs historier inte för den delen men jag är på jobbcoching bara för egen del att nå ett arbete, inte höra hur bra dom rika är.

Riktigt dåligt i mina ögon, dom trampar ju ner folk, kanske utan att dom vet det för som är så stolta över sig själva ,

Alltså sitter nån i rullstol pratar man ju inte om hur härligt det är att ta en jogging runda på morgonen , den upplevelsen går inte beskriva

Frågan är om dom är medvetna och igentligen gör det av ren illvilja.

Känner åxå själv att man tänker så fel ,

Samma med grannen hälsade så länge man jobbade, sen var man skiten under skorna.

Vi är så mycke våra prylar och pengar att personligheten kommer inte fram alls

Haha, något som är ganska tröttsamt är folk som skryter överdrivet mycket om sina egna barn på ett extremt sätt.
Hehe, mina föräldrar kände några sådana som var gång man träffade dem drog långa föreläsningar om hur deras vuxna barn var både astronauter och nobelpristagare. Speciellt gubben brukade ringa upp farsan och berätta alla nya vinster. När han inte gjorde det så skällde han ut folk. Vedervärdig människa som ingen orkade umgås med, förutom farsan då som var extremt snäll.
Det passerar väl en punkt när det går från sund stolthet över sina barn, som är vackert, till att bli någon form av social hävdelse (mina barn är bättre än dina barn så jag är bättre än dig)

Ontopic. Scenen är skruvad såklart. Helt helt bäng beteende.

Min erfarenhet är att människor tar till undanflykter (alkohol, knark, sexmissbruk, spelmissbrukare o.s.v.) när långt ifrån allt står glatt till i deras liv.
Ser noll anledning att bruka droger om man är lycklig utan.


Ja, ibland händer det att man försäger sig lite. Vill dela med sig av goda nyheter till någon, kanske rentav skryta lite. Och vips så blir andra avundsjuka. Så börjar de sprida rykten om en, bakom ryggen.



Jag provade också något dylikt som tonåring, vid ett tillfälle. Men jag pratar nu om regelbundna användare av sådant, och dessutom i vuxen ålder.