Hej. Skriver anonymt eftersom situationen är väldigt känslig och jag behöver råd utifrån.
Jag är i 26-årsåldern och har en syster i 22-årsåldern. Vår mamma är runt 60 och har haft alkoholproblem i ungefär 11 år. Det har varit mycket kaos genom åren, lögner, manipulation och väldigt instabilt beteende. Bland annat har hon tidigare ljugit om att hon haft cancer när hon och vår pappa separerade.
Nu har hon en man som hon varit tillsammans med ett tag och de har ett hus ihop. De har varit tillsammans i 4 år. Nyligen fick jag höra från min syster att mamma under ett bråk (onykter) sagt till henne något i stil med: “berätta hur du försökte kasta ner mig från balkongen”. Hon hade tydligen även gjort en polisanmälan men tagit tillbaka den senare.
Dagen efter ska mamma, när hon var nykter, ha sagt att han inte försökte kasta ner henne från balkongen. Samtidigt vet vi att det varit någon form av fysisk konflikt mellan dem tidigare där hon fått sy flera stygn i huvudet efter att han enligt egen utsago “puttat” henne under ett bråk. Hon hade varit full och varit aggresiv mot honom.. Jag vet inte vad som faktiskt hänt och det gör allt väldigt svårt.
När hon är nykter finns inga problem och de beter sig som normalt.
Problemet är också att jag känner att även utan mannen hade det funnits stora problem eftersom alkoholen påverkat hennes liv och beteende i över ett decennium. Så jag vet inte om mannen är huvudproblemet eller om relationen bara blivit destruktiv ovanpå ett redan existerande missbruk.
För att förtydliga: det här är inte något nytt problem som precis börjat. Vi har försökt hantera hennes alkoholproblem i ungefär 11 år. Jag, min syster, vår pappa, hennes syster och även hennes vänner har under lång tid försökt prata med henne om alkoholen och hur hennes beteende påverkar både henne själv och människor runt omkring henne. Hon har även gått på behandling tidigare. Trots det accepterar hon fortfarande inte att hon har ett alkoholproblem och kan bli defensiv eller förneka det helt när ämnet kommer upp. Därför känner jag att vi redan testat mycket av det “vanliga” folk brukar föreslå, alltså samtal, stöd, övertalning och försök att få henne att inse situationen. Det är också därför allt känns ganska hopplöst ibland, eftersom problemen fortsätter trots att många människor försökt hjälpa henne under väldigt lång tid.
Min syster bor mest hos vår pappa nu och han känner till situationen. Men jag vet inte hur man ska tänka eller agera framåt. Hur vet man när en situation faktiskt är farlig? Hur hjälper man någon som inte verkar ta ansvar eller förstå sitt missbruk? Och hur ska man förhålla sig när man inte vet vad som är sant längre?
Jag planerar att prata lugnt med mamma och fråga om hon känner sig trygg och om hon är rädd för honom, utan att anklaga någon direkt.
Tar gärna råd från folk som varit i liknande situationer.
Jag är i 26-årsåldern och har en syster i 22-årsåldern. Vår mamma är runt 60 och har haft alkoholproblem i ungefär 11 år. Det har varit mycket kaos genom åren, lögner, manipulation och väldigt instabilt beteende. Bland annat har hon tidigare ljugit om att hon haft cancer när hon och vår pappa separerade.
Nu har hon en man som hon varit tillsammans med ett tag och de har ett hus ihop. De har varit tillsammans i 4 år. Nyligen fick jag höra från min syster att mamma under ett bråk (onykter) sagt till henne något i stil med: “berätta hur du försökte kasta ner mig från balkongen”. Hon hade tydligen även gjort en polisanmälan men tagit tillbaka den senare.
Dagen efter ska mamma, när hon var nykter, ha sagt att han inte försökte kasta ner henne från balkongen. Samtidigt vet vi att det varit någon form av fysisk konflikt mellan dem tidigare där hon fått sy flera stygn i huvudet efter att han enligt egen utsago “puttat” henne under ett bråk. Hon hade varit full och varit aggresiv mot honom.. Jag vet inte vad som faktiskt hänt och det gör allt väldigt svårt.
När hon är nykter finns inga problem och de beter sig som normalt.
Problemet är också att jag känner att även utan mannen hade det funnits stora problem eftersom alkoholen påverkat hennes liv och beteende i över ett decennium. Så jag vet inte om mannen är huvudproblemet eller om relationen bara blivit destruktiv ovanpå ett redan existerande missbruk.
För att förtydliga: det här är inte något nytt problem som precis börjat. Vi har försökt hantera hennes alkoholproblem i ungefär 11 år. Jag, min syster, vår pappa, hennes syster och även hennes vänner har under lång tid försökt prata med henne om alkoholen och hur hennes beteende påverkar både henne själv och människor runt omkring henne. Hon har även gått på behandling tidigare. Trots det accepterar hon fortfarande inte att hon har ett alkoholproblem och kan bli defensiv eller förneka det helt när ämnet kommer upp. Därför känner jag att vi redan testat mycket av det “vanliga” folk brukar föreslå, alltså samtal, stöd, övertalning och försök att få henne att inse situationen. Det är också därför allt känns ganska hopplöst ibland, eftersom problemen fortsätter trots att många människor försökt hjälpa henne under väldigt lång tid.
Min syster bor mest hos vår pappa nu och han känner till situationen. Men jag vet inte hur man ska tänka eller agera framåt. Hur vet man när en situation faktiskt är farlig? Hur hjälper man någon som inte verkar ta ansvar eller förstå sitt missbruk? Och hur ska man förhålla sig när man inte vet vad som är sant längre?
Jag planerar att prata lugnt med mamma och fråga om hon känner sig trygg och om hon är rädd för honom, utan att anklaga någon direkt.
Tar gärna råd från folk som varit i liknande situationer.