Finansinspektionen: ”Räkna med överraskningar”, räntesmäll på G

Hushållen är (som vanligt nu för tiden) högt belånade. Inflationen ökar. Vi har en orolig omvärld med utbudsstörning (olja)

Finansinspektionen tror på risk att det blir kraftigt räntelyft.

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/finansinspektionen-ta-hojd-for-overraskningar

Hur räknar ni med räntehöjningar i er ekonomi? Hur mitigerar ni riskerna med räntehöjning?

"Konsten är att inte vara där" skrev Sun Tzu när det gällde militärstrategi, och samma sak gäller när det handlar om att vara belånad.
Okej, bolån kan man behöva ta, men för att minimera riskerna och återfå sin ekonomiska frihet så gör man sig skuldfri så snart man kan.

Har oförändrad ränta som grundscenarion men med höjning som troligare än sänkning.
Lägger mig i nuläget med mer likvider för att kunna anpassa efter situation. Förnyade fasträntekonton sätts till 3 månader för att inte låsa för mycket.
Ligger sedan en tid tillbaka utan lån, men för de med lån skulle jag rekommendera att redan nu sätta sig in i en maxhöjning som realitet och anpassa utgifterna utifrån det. Överskott går till buffert/amortering.

När det var nollränta fanns utrymme men i stället lånade man mer och kände sig rik, dom som inte varit med tidigare eller fått det påtalat.

Det är dock inte så man blir rik.
De som bygger företagsimperium och särskilt fastighetsimperium gör det genom att väga risk mot uppsida. De ser till att de alltid ligger på en så hög belåningsgrad som deras ekonomi klarar av. Det är nämligen inte sparande man blir rik på, utan det är genom att ta emot andras sparande pengar och sätta dem i arbete som man blir rik.

Det är där vanligt folkvett om att t.ex ”betala sina skulder” blir ett mentalt hinder i stället för en hjälp.
Skulder är bara ett problem när pengarna investeras i saker som inte genererar någon värdeökning eller avkastning.

Har så lågt bostadslån, så extremt mycket skulle till för att det skulle bli ett problem - och då hade jag helt enkelt bara betalat tillbaka lånet. Tyvärr är lånet för lågt, men jag är för gammal för att kunna låna upp mer till vettig ränta. Förstod det här lite för sent

Att dela upp sitt bostadslån med lite olika bindningstider brukar kunna fungera bra om man oroar sig över räntan.

Kan förstå att man vill vara skuldfri för att det ska kännas bra i magen, men plånboken mår troligen bättre över tid om man har belånade skulder till bra ränta.

Det är också en metod för att kunna använda sitt kapital istället för att ha det bundet i en bostad. Tänk för äldre. Skitjobbigt att ha en slutamorterad kåk värd tio miljoner och knappt ha råd med fiskpinnar, än mindre att kunna betala någon som målar om fasaden, eller ha pengar till en ny värmepump. Det kan till och med vara värt att ha en kapitalreserv genom att placera de lånade pengarna på ett bra sparkonto. Att man får betala lite ränta emellan kan man se som en försäkring.

För att vara tydlig: Man super alltså inte bort det man inte amorterar, man investerar.

Tror nog de flesta privatekonomiska rådgivarna har samma åsikt där. Det där mantrat att vara fri för att man är skuldfri hade sista förbrukningsdag för länge sedan.

Det du skriver stämmer rent teoretiskt men jag har två invändingar:

1. När räntorna stiger till en sådan nivå att den årliga kostnaden för bostadslånet är högre än den profit man gör ett genomsnittligt år på börsen (efter att skatteverket tagit sin del), ångrar man att man inte amorterat istället.

2. Investerat kapital utgör en risk. Man kan gå med förlust. Och då sitter man där med en stor skuld OCH investerat kapital som krympt i värde.

Risk vs reward är inte samma sak när det handlar om ens existens ekonomiskt.

Investerat kapital kan absolut gå back i många år,

Lång sparhorisont, man har förhoppningsvis en hel del av lånet bundet, och kan rida ut några års förluster. Över tid ser det ändå ut att gå plus.

Kort sparhorisont, Det man lånat upp täcker både ränta och ny värmepump. Alternativet kan vara att flytta från huset.

Har bunden ränta uppdelad. Känner mig inte orolig.