Vad hände med alla karlakarlar, finns det några kvar i dessa tider?

Träffar sådana dagligen, med din definition. Men för mig är uttrycket mer förknippat med en som det du avslutar med. Överdriver sitt tuffa beteende.

Nej, det är ett gammaldags begrepp. Bevisligen, eftersom det funnits i det svenska språket i flera 100 år. Begreppet karlakarl har uppkommit långt, långt innan "mängden testosteron" och "macho" smög sig in i manlighetsdiskussionen, för att inte tala om sojalatten och Söder.

Det har därför inget att göra med att käka hormoner och spänna musklerna på gymmet, att läsa självhjälpsböcker eller titta på utflippade videon om hur man "hittar sin manlighet". Det har absolut inget att göra med några konservativa könsroller (eftersom det på 1700-talet också användes om kvinnor, och inte i en nedsättande mening).

Istället är det en kombination av "bra karl reder sig själv", "att mena vad man säger och säga vad man menar", "att inte kröka rygg", "mitt ord är min borg", "att vara sig själv nog", "trogen tills döden skiljer oss åt" och andra liknande "gammaldags" egenskaper.

Karlakarl är en väsentligt annorlunda begrepp än det moderna "macho-man".

Äkta män är inte postmodernister, så de fäster sig inte vid ORD i en diskussion (här: "karlakarl"), utan intresserar sig istället för det bakomliggande fenomenet.

Testosteron är inget som bara bygger muskler. Det är testosteron som gör skillnaden mellan män och kvinnor. Allt som är manligt kommer av testosteron. Till och med det faktum att män har färre nervtrådar mellan hjärnans frontlober, beror på testosteronnivåerna i unga år.

Karlakarl är såklart synonymt med macho man - en extra manlig man - och om du hävdar annorlunda bör du precisera vad du menar. Annars blir det bara en "true scotsman"-diskussion (utgår från att du hört det filosofiska exemplet "han är ingen RIKTIG skotte för han gillar inte gröt").

Har inte funnits någon sedan Zeb Macahan!

I vissa delar av landet Sverige har det kanske varit så. Dock var det inget som stämde in på min hembygd. Vet inte riktigt hur det funkar där nu då jag sällan besöker de trakterna men när jag växte upp gick det inte att vara mesig eller försiktig. Då blev du stämplad som en kärring eller möjligen bög. Som en kompis därifrån uttryckte det när han flyttat till Göteborg.
- De frågade mig om jag slagits när de såg mitt ärr under ögat. Jag svarade att "Skiter björnen i skogen jag är ju från ....-".
Men vi lever i en annan tid nu där de flesta blivit konflikträdda och lättkränkta. Det är väl på ett sätt både gott och ont för det är heller ingen hit att leva i ett samhälle där man hela tiden måste vara beredd på bråk och våld. Ett mer normalt mellanläge kanske skulle vara att föredra.

Dom finns kvar. Man får leta noga. Jag har hittat en
Händig, handlingskraftig, omtänksam, lugn och med fötterna på jorden.

Astrid Lindgren beskrev honom och skapade honom i karaktären Alfred i historierna om Emil.

Låter som kviga söker brunstig

På landsbygden finns en del kvar som har det där praktiska sinnelaget. Har en släkting som kanske skulle betraktas som karlakarl men som på ålderns höst uppvisat ett alltmer osympatiskt beteende med mycket skitsnack etcetera. Finns antagligen en hel del osäkerhet under den där bullriga ytan. Riktiga män har inget behov av att trycka ner andra.

Nej, inte i Sverige.

Här är männen smalfeta och pappalediga och när de inte är pappalediga cyklar de till jobbet som en liten pojke tillsammans med sin lilla matlåda av glas där en vegansk linsgryta ligger och väntar.

Rolf Lassgård i nån roll han gjorde dök upp i mitt huvud av ditt inlägg.

Ojdå, säger du det? Då undrar man ju onekligen vad som gjorde denna plats så hård?