Citat:
Ursprungligen postat av
borrow
Nyfiken på Buddhas, Jesus och Muhammeds biografier undersökte jag deras liv i detalj.
Men berättelserna om Jesus och Muhammed var till stor del fyllda med berättelser som är svåra att förstå med moderna mått mätt – påståenden om att de uppväckte de döda, flög genom luften eller mötte änglar.
Överraskande nog avstod dock Buddha – född för tusentals år sedan som kungason – från all ära och rikedom för att lämna sitt hemliv bakom sig; ändå påstod han sig aldrig vara en gud. Istället gick han bort och lämnade efter sig filosofiska läror, ungefär som någon som hade uppnått en djupgående insikt.
Dessutom föddes Buddha *före* både Jesus och Muhammed. Om han – liksom Jesus eller Muhammed – falskeligen hade påstått inför sina lärjungar att han hade mottagit gudomliga uppenbarelser, tyder den tidens natur på att han utan tvekan skulle ha vördats som en gud.
Ändå avslöjar en granskning av Buddhas liv absolut ingenting av det slaget. Han levde – bokstavligen talat – ett liv i enkelhet och dog på samma sätt.
Ur ett mentalhälsoperspektiv, skulle Buddha betraktas som den mest psykologiskt "normala" figuren bland världens största religiösa ledare – närmare bestämt Buddha, Jesus och Muhammed?
Det finns ganska många historier om att Siddharta Gautama, och omständigheterna runt omkring honom, har starka övernaturliga inslag. Bara i historien kring födelsen finns historien om Buddha som en vita elefanten som stöter sin egen mor i sidan så att hon bli gravid (indikerar att han blev till av sin egen kraft), att Siddharta inte föds vaginalt utan från sin mors högra sida, att han direkt efter födseln kunde gå och att det växte lotusblommor varän han tog sina steg, att han kunde prata direkt efter födseln och sa något is til med "jag är världens herre". Så fortsätter det genom han "biografi". Men visst, han sade sig aldrig vara Gud, men det är det å andra sidan bara Jesus som gjorde (åtminstone
tolkar kristna det som att han sade det, Nya Testamentet är långt ifrån tydligt på den punkten).
Buddha sticker ut på en del andra sätt, bland annat att han anser att även andevärlden är en del av samsara som man vill bryta sig ifrån (och därför står inte ens de varelser som finns där över sakers beskaffenhet), men att påstå att historien om hans liv är mer grundad än många andra religiösa figurer ställer jag mig tveksam till.