Den radikaliserade vänstern bygger på oppositionen som identitet

Jag länge haft svårt att förstå mig på radikal vänster, tills jag började se rörelsens kärna. De ser samhället som ett nätverk av maktstrukturer där nästan allt etablerat är uttryck för förtryck. Det som är vanligt, traditionellt eller dominerande är av ondo just därför. Västerlandet ses inte främst som en civilisation byggd av vetenskap, stabilitet och institutioner, utan som en historia av kolonialism, patriarkat och exploatering. Män betraktas inte i första hand som individer utan som bärare av manligt privilegium. Heterosexualitet ses inte bara som en sexuell läggning utan som en norm som formar och begränsar människor.

De delar gärna upp världen i förtryckare och förtryckta. Minoriteter och subkulturer uppfattas nästan automatiskt som moraliskt godare eftersom de står utanför maktens centrum. Det etablerade måste granskas, kritiseras och monteras ned, medan det alternativa upphöjs just för att det är alternativt. Men så fort en rörelse, kultur eller identitet blir mainstream förlorar den sin oskuldsfulla status och börjar istället betraktas som ännu ett uttryck för normativ makt.

Det är därför deras ideologi ofta känns flytande och motsägelsefull. Det finns inga fasta principer som gäller lika för alla, utan värderingen beror på vem som anses ha makt för tillfället. Samma beteende kan vara förkastligt hos majoriteten men accepterat hos minoriteten. Samma nationalism som ses som hotfull hos västerländska majoriteter kan beskrivas som befrielse hos andra grupper. Samma generalisering som hade kallats hat om den riktades mot minoriteter kan accepteras om den riktas mot män eller privilegierade grupper.

De använder ett språk fyllt av ord som strukturer, normer, privilegier, inkludering och representation. Konflikter tolkas sällan som individuella eller mänskliga, utan som uttryck för större system och strukturer. Psykisk ohälsa blir kapitalismens fel. Relationsproblem blir patriarkatets fel. Sociala skillnader blir resultat av förtryckande strukturer snarare än kultur, personlighet eller individuella val.

Samtidigt är de fullständigt övertygade om sin egen empati och moraliska överlägsenhet. De upplever sig inte som hatiska utan som goda. De tror att de försvarar utsatta människor och bekämpar orättvisor. Men eftersom hela världsbilden bygger på maktanalys blir de ofta blinda för egna motsägelser och intoleranta mot avvikande perspektiv. Kritik mot ideologin uppfattas lätt som ett uttryck för förtryck i sig.

De är egentligen inte för något beständigt, utan emot det som råkar vara norm, majoritet eller etablerad ordning. Oppositionen blir en identitet i sig själv. När gamla normer försvagas söker de nya strukturer att kritisera, nya privilegier att avslöja och nya maktordningar att kämpa mot. Kampen tar aldrig slut, eftersom själva existensen av stabila normer uppfattas som ett problem.

Radikal vänster fungerar som en spegelbild mot radikal höger. Lite olika bevekelsegrunder, med närbesläktade konspirationsteorier - Med samma mål att etablera en totalitär stat. Båda falanger är lika handfallna dagen efter "revolutionen" och då kliver deras osynliga herrar fram och trampar ner dom med stöveln , säger tack för kaffet, och radar upp dem mot en stenvägg och får begravning utan gravsten .

Det är det enda man behöver komma ihåg. Krångligare än så är det inte.

De är Ideologisk programmerade människofientliga robotar först och främst ,hela bunten

Så du håller inte med om att ett övertag i makt för en grupp, leder till att övriga grupper blir (i varierande utsträckning) förtryckta?

Någon beskrev demokrati som majoritetens diktatur, och det är väl just det denna radikala vänster vill försöka bekämpa? De vill tvinga majoriteten att respektera även minoriteter?

Detta bygger på antagandet att makt och välfärd är ett nollsummespel, om någon har det så är det på bekostnad av någon annan. Kort svar: så är det inte.

Mitt första inlägg är ett utförligt svar på detta, men jag förstår om det är svårt att ta till sig, tog ett tag för mig att fatta själv.

Hur vet du att det inte är så? Vilka är dina belägg?

Om ditt första inlägg var ett svar på min fråga, kan du då förklara eller citera det du menar är ett svar, för du gjorde dig inte förstådd första ggn.

Om du inte vill besvara frågor utan vill att din egen diskussion ska få likgiltighet till svar, så fortsätt som du gör att posta ickesvar.

Synd på en annars intressant diskussionsstart, men din ovilja att diskutera och motivera dina ståndpunkter visar att du sannolikt saknar argument, och att du alltså har fel.

Menar du att skillnader i makt inte leder till att de maktlösa lider pga de mäktiga, är det bara för dig att förklara varför du tror detta. USA just nu är ett prima exempel på att du har fullständigt fel menar jag.

Jag kan försöka ge dig ett bättre svar om du specificerar din fråga, mer än bara slagord som att "bekämpa majoriteter och respektera minoriteter". Vad händer om vänstern skulle bli en majoritet? Vem kommer då bekämpa dem och stå upp för de nya minoriteterna? Det blir en rundgång om målet är bara att bekämpa de/det som uppfattas ha makten för stunden.

Vad gäller USA så agerar de som ett imperium som söker global dominans för sin egen, eller rättare sagt sin elits vinning, vilket är förkastligt. En del av mig önskar att det vore så enkelt som att kommunism skulle vara lösningen, men tidigare exempel såsom sovjetunionen var inte så mycket bättre, om än annorlunda.

Du verkar tro att det är aversion av demokrati där en kamp mellan majoritet och minoritet pågår.

Vänsterns mål är att störta det demokratiska samhället som byggdes upp under 1900-talets början.

Samhället ska ersättas med en socialistisk diktatur. Det är alltså ingen skillnad från förr som nu när det kommer till vänstern.

Tittar man på exempelvis Vänsterpartiet så är detta det minst demokratiska partiet i vår riksdag. Partiet motsätter sig mycket kring demokrati och allt mer ser tendens att gå mer mot en radikal hållning.

Jag skulle säga att en stor del av vänstern består utav egoism som identitet. Lyssnar man på vänsterfolk så är det folk som endast tänker på sig själva.

Det du beskriver är den vänster som rört sig bort från materialismen. Brukar väl kallas Frankfurt skolan. Marxismen handlar inte om att ställa minoriteter mot majoriteter.