Citat:
Ursprungligen postat av
stilicho
Ryssland har lagt betydligt större resurser på kriget än Ukraina plus det samlade väst. Så om man bara mäter ren investering så borde Ryssland ha vunnit för länge sedan. Men andra faktorer spelar bevisligen in också. Till exempel att det alltid är svårare att anfalla än att försvara. Och att Ryssland är ökända för att vara dåliga på att föra krig.
Ukraina har valt att fortsätta kriga i över fyra år nu. Varför skulle de ändra sig nu när de faktiskt börjar vinna militärt?
Jag har länge hävdat att den här konflikten kommer att avgöras av om Ukraina kollapsar militärt före Ryssland kollapsar ekonomiskt. De senaste månaderna har visat att någon ukrainsk militär kollaps knappast är aktuell. Följaktligen kan konflikten bara sluta på ett sätt och Putins enda uppgift är att slingra sig ur den förlusten och ändå lyckas sitta kvar vid makten.
Det är en grundläggande sanning, både på idrottsplanen och i krigföring, att det krävs oproportionerligt mycket mer resurser att vara den offensiva parten än den defensiva. Men att bara titta på kartan kan vara missvisande, då man glömmer bort hur fundamentalt olika förutsättningarna är för anfall och försvar.
Man kan inte rakt av jämföra en försvarares motståndskraft med en anfallares framfart... Att inta befästningar i Donbas, som har förberetts i åratal senaste åren, kräver en logistisk apparat och en kraftsamling som nästan alltid får anfallaren att framstå som ineffektiv i förhållande till insatsen. Offensiven tvingas hela tiden bära kostnaden för att diktera tempot och bryta igenom terräng där försvararen har alla fördelar på sin sida. Det innebär att även om de ryska framstegen ser små ut på papperet och er, så är den energi som krävts för att nå dit massiv – just för att offensivt agerande är en ständig uppförsbacke jämfört med att hålla en linje. Samma sak om Ukraina hade försökt återta landområden.
När man sedan lägger till de naturliga elementen blir offensiven närmast omänsklig ju. Det är milsvida ytor av leran som sväljer stridsfordon, följt av en bitande iskyla, snö och vind som dränerar både batterier och soldater på livskraft. Att försöka logistiskt försörja en framryckande armé genom detta – där varje liter bränsle och varje reservdel måste fraktas genom lervälling under beskjutning – är en mardröm som inte går att jämföra med något annat..
Man måste också vara ärlig med den asymmetriska balansen: Det glöms ofta bort att Ukraina agerar med den samlade kraften från 32 Nato-länder bakom sig. De har tillgång till vapen, pengar, träning, offiverare, soldater och info i realtidsdata och ett konstant övervakningsstöd från spionplan som ger dem full insyn i ryska rörelser – en enorm fördel i den moderna krigföringen. De kan i många fall sitta kvar i sina befästa positioner och ”bara” fokusera på att kasta bomber, granater, drönare och precisionsrobotar mot allt som rör sig. Det är en fundamentalt annan sak att försvara sig med teknologisk mängder av hjälp än att vara den som tvingas tugga sig framåt, kilometer efter kilometer, genom ett minerat ingenmansland.
Att Ryssland lyckas ta mark under dessa förhållanden beror inte på smidighet, utan på en massiv och extremt dyrbar kunskap. Varje vunnen kvadratmeter i Donbas är ett resultat av en brutal nötning mot både väder, vind och en modern försvarsmur. Det är en resursdränering utan dess like, och att jämföra de båda sidornas insats rakt av blir därför helt missvisande.
Man måste ha en rätt skev syn på krig om man kan sitta hemma i soffan och avfärda territoriella vinster som "fjuttiga framsteg". Det finns inget fjuttigt med att avancera över öppna fält under konstant artillerield, genom lera som suger fast tunga stridsvagnar och i en iskyla som får allt att stanna av.
Går vi nu mot ett slut kan jag inte direkt se detta som förlorad armé .... jag hoppas dock på att båda sidor kan komma överens om ett fredsavtal som kommer hålla så de inte blir som en frusen konflikt som kan blossa upp igen.