Citat:
Ursprungligen postat av
Guldner.Spessart
Rysk propaganda in action ovan.
Det finns ett enda ”narrativ” ur ett svenskt perspektiv och det är att man inte ska lita på Ryssland och ryska uttalanden.
Det finns ingen saklig anledning att göra det heller. Vi pratar om ett land och en ledare som utåt inte ens ville stå för att detta är ett krig.
Till och med ryssarna skrattade åt detta och döpte om Tolstojs storverk till Speciell militäroperation och fred.
Ett enda alternativ återstår för att kriget skulle ta slut och det är att Ryssland förlorar. Men så bra är det tyvärr inte ur vårt perspektiv.
Om ni ska behålla er intellektuella integritet i väst måste ni faktiskt våga granska de narrativ ni själva köper av väst utan förbehåll… Att ha ett kritiskt öga mot rysk media innebär inte att man automatiskt bör svälja allt som kommuniceras från väst som en absolut sanning. Det finns nämligen flera exempel där "officiella sanningar" visat sig vara antingen felaktiga eller djupt förenklade med Rysk media faktiskt hade rätt.
Ta till exempel Nord Stream-sabotaget, där i stort sett alla västliga fingrar initialt pekade mot Ryssland som en "false flag". Idag pekar utredningsdata och tunga medier som The New York Times snarare mot ukrainska grupperingar. På samma sätt målades en bild upp av att sanktionerna skulle få den ryska ekonomin att kollapsa på några månader, men verkligheten visade sig vara betydligt mer komplex då Ryssland ställde om till krigsekonomi och hittade nya handelsvägar.
Vi har också matats med rubriker om att den ryska ammunitionen är slut eller att deras soldater slåss med spadar, vilket skapat en farlig diskrepans mellan förväntan och den faktiska verkligheten på marken. Historiskt sett är Irak-kriget 2003 och de icke-existerande massförstörelsevapnen den ultimata påminnelsen om att även demokratiska stater kan driva osanna narrativ för att nå geopolitiska mål.
När det kommer till krigets slut så handlar det inte bara om en sida som förlorar. Om Putin nu går ut och signalerar att vi närmar oss ett slut, så beror det såklart på huruvida eventuella förhandlingar går framåt eller inte. Ett slut på fientligheterna kräver trots allt att båda sidor faktiskt kan landa i ett samarbete och en diplomatisk lösning som båda parter kan acceptera, snarare än att man bara väntar på en total kollaps av Ryssland som hittills lyst med sin frånvaro.