Är det viktigt att den man är tillsammans med är ens typ utseendemässigt?

Är det viktigt att den man är tillsammans med är ens typ utseendemässigt?
Tänker att vanligtvis tummar man på någon del då det är svårt att träffa någon som kryssar i alla boxar.
Är din partner din typ? Om nej, påverkar det relationen eller känslorna på något vis? Eller har du kanske ändrat typ under livet?
Eller har du tidigare frångått din vanliga typ och hur slutade det?
Kanske svag trådstart men detta intresserar mig.

Det är utseendet man blir intresserad av men det är hur personen är i övrigt som får en att vilja fortsätta att träffa henne. Hade t.ex inte på något sätt kunnat ha ett seriöst förhållande med nån som är skitsnygg men fullkomligt blåst mellan öronen. Har provat fler gånger och det går alltid åt helskotta! 😅

Jag har alltid varit svag för de som inte ser ut som alla andra. Kanske de är Goth-utseende som min fru var när jag träffade henne eller har något annat som sticker ut som inte hör till det normala.

Har alltid sökt mig till de som är annorlunda. klart jag låg med alla till höger och vänster när jag var ung, både riktiga 10-poängare och de som var långt ifrån det, för jag ville typ ligga hela tiden
Men numera och typ 100+ kvinnor senare så har jag faktiskt varit tillsammans med samma kvinna i 15 år nu.

Hon var som de flesta, lite annorlunda i utseende, inte ful, tvärt om, men hon såg inte ut som alla andra.
Vi höll på att gå isär för några år sedan, men vi hittade tillbaka till varandra och har et bättre förhållande än vi kanske någonsin haft. Är jättnöjd!

Svag trådstart och typ urusel rubrik.

Det är nog ganska vanligt att en del egenskaper hos en eventuell partner helt enkelt inte fungerar, men på andra plan kan man komplettera varandra.

Har man en massa boxar som ska kryssas i så har man fel attityd enligt mig.

Jag tror alla har en typ vare sig de vill det eller ej, men det finns inget enkelt svar på din fråga. Det som utgör ens typ kan vara mer än bara utseendemässigt, för min del är livsstil och intressen viktigare än utseendet. Jag är singel nu men de partners jag har haft var rätt lika varandra utseendemässigt - lite åt det mulligare hållet och inte så upp-piffade. Står inte ut med Stockholmstjejer täckta i smink, botox och märkeskläder till exempel, men främst är det deras fjortisdialekt, materialism och ytlighet som stör mig.

Utseendet attraherar nog precis i början, men det är inte så klokt att bara gå på det eftersom man slutar vara nykär efter några månader och inser att man inte har så mycket gemensamt. De gånger jag gått ifrån min "klassiska" typ har det dock inte heller alltid blivit något, även om man hade en del gemensamt annars. Ibland drar man sig för att ens börja dejta när det inte finns någon fysisk attraktion, så jag tror absolut att det är viktigt för många. Dock är det inte utseendet som bygger långsiktiga förhållanden.

De förhållanden jag haft gick dessutom inte så bra, av alla möjliga skäl. Min typ har förändrats just på grund av att jag inte vill vara med någon som bara påminner om tidigare flickvänner, dock talar jag bara för mig själv nu men det kan visst vara så att ens typ förändras vartefter.

Nej men nu får ni faan ge er, har alla på fjortonochetthavt bestämt sig för att starta trådar på flashback samtidigt?

Jag har absolut ingen "typ". De jag fallit för har som enda gemensam nämnare varit att de är etniska svenskar. Och har varit snälla och väluppfostrade medelklasspojkar. Gråblåa ögon. Men de har därutöver varit allt annat än lika.

Varför skulle man var med någon som har idiotiska principer och skriver pantade saker på twitter exempel.

En persons yttre speglar oftast hens värderingar, ibland också bildningsnivå (även om vissa välutbildade gör en grej av att se ut som slashasar).
Och lika barn leka långsiktigt bäst.

Rubrik justerad

Typ --> Är det viktigt att den man är tillsammans med är ens typ utseendemässigt?

//Mod

Fast det jag fetat är väl ändå en halvsanning.
Att man har en del grundvärderingar gemensamt är säkert viktigt, och det är inte troligt att en högutbildad som är fokuserad på kropp och hälsa skaffar sig ett förhållande med en överviktig och lågutbildad soffpotatis, men på många plan kan man vara olika och ändå fungera ihop.

Jag har ingen typ när det gäller utseende utan blir kär i en person däremot måste den har samma värderingar som jag!

Min typ var någon som såg bra ut, och det var absolut något som var viktigt en gång i tiden i alla fall. Förstår dock inte riktigt de där som har en lång lista på krav/önskemål, är det för att vilja framstå som en riktiga finsmakare månne?