Tycker det är så svårt att avgöra vad man borde tycka om mobbning. Ibland är det helt groteskt och uppenbart att de skyldiga är en samling slödder. Men ibland är det lite som att man först tycker synd om den mobbade och kort senare känner man "Okej, nu begriper jag varför de mobbar dig". Misstänker att de värsta wokebögarna nog var ungar som en gång i tiden hade blivit mobbade och förtjänat det men eftersom de växte upp i en tid då mobbning tolererades betydligt mindre än några decennier tidigare uppmuntrades istället alla deras störiga små tendenser som deras klasskamrater instinktivt ville mobba dem för, och följaktligen växte de upp till att bli groteska monster.
Och nu när wokebögeri med tillhörande offerhierarkimentalitet dominerar hela samhället verkar det som att den traditionella mobbningen ersatts av den betydligt mer groteska gråtmobbningen, alltså att man gråter och ljuger ihop att man fick stryk eller på nåt annat sätt mobbades av sitt tilltänkta mobboffer och på så sätt manipulerar utomstående till att bestraffningsmobba den påstådda mobbaren (som är det egentliga mobboffret).
Men observationen om gråtmobbning gäller väl kanske inte riktigt Singapore då jag antar att de är fria från wokebögeri.
__________________
Senast redigerad av FunAndGames 2026-05-20 kl. 18:33.