Vi bor så våra lägenheter är bredvid varandra. Mitt sovrum och hennes sovrum delas av en vägg. När jag flyttade hit så flyttade hon hit samma dag. Det kändes i början som en intim slump att vi skulle bo så nära varandra och flyttade in samma dag. Jag skulle ligga på ena sidan väggen och hon på den andra.
Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Det kom och gick en massa män, jag kände mig ensammare än någonsin. Ljuden från hennes lägenhet var som ett övergrepp på min ensamhet.
Sedan slutade det komma män till henne. Hon verkade vara helt ensam hela tiden. Då började ljuden från sovrummet. Det var inte dom där andra ljuden utan andra. Som att hon strök sig längs med väggen som delade våra sovrum från varandra. Upp och ned, varje natt hörde jag ett hasande ljud. Jag kunde inte sova. Ibland stannade hon och knackade med ett finger mot väggen. Som om hon letade efter något, efter mig, försökte finna var min säng var.
Hon började gå ut på nätterna, vandra i kvarteret. Planlöst gick hon. Av en slump så tog jag ett fotografi på henne och det var då jag insåg att något var väldigt fel med henne. I vanliga livet ser hon ut som en normal kvinna. Men när man fotograferar henne så vanställs hennes ansikte. Hon ser ut som en sån där kändis som haft misslyckade ansiktsplastikoperationer som dom försökt rätta till men det har bara blivit ännu värre. Och munnen, munnen är som ett stort svart hål där mungiporna når upp till öronen när hon ler. För det gör hon ofta. Ler sitt demoniska leende.
Det här kunde bara ha varit inbillning från min sida om det inte var för att jag en natt vaknade av att hon stod i dörröppningen till mitt sovrum. Förstår inte hur hon hade tagit sig in. Jag stänger alltid med dubbla lås så fort jag kommer in i lägenheten och har aldrig fönster öppna för jag är insektsfobiker. Men där stod hon i dörren och jag kände hur hon arbetade med sina psykiska krafter för att ta sig in i mitt huvud och ta över min kropp. Hon trodde jag sov men jag var vaken, låg och tittade på henne. Den fysiska gestalten i dörren var inte hennes kroppsliga gestalt. Det var mer som om någon hade hängt svart sjögräs över en tamburmajor. Men jag visste att det var hon.
När hon inte lyckades ta sig in i mitt huvud så evaporerade det svarta i dörröppningen och jag hörde hur hon rörde sig inne i sitt sovrum och jämrade sig.
Nu är jag rädd för att hon ska försöka ta över någon annan eller redan har lyckats. Vad gör man för att bekämpa sådana här demoner? Jag är inte längre rädd för henne för jag har redan besegrat henne och hon vågar inte hälsa på mig när vi möts i trappan. Som om hon vet att jag är kraftfullare än henne.
Men det finns svagare människor där ute som kan falla offer för hennes krafter. Hur varnar man omvärlden?
Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Det kom och gick en massa män, jag kände mig ensammare än någonsin. Ljuden från hennes lägenhet var som ett övergrepp på min ensamhet.
Sedan slutade det komma män till henne. Hon verkade vara helt ensam hela tiden. Då började ljuden från sovrummet. Det var inte dom där andra ljuden utan andra. Som att hon strök sig längs med väggen som delade våra sovrum från varandra. Upp och ned, varje natt hörde jag ett hasande ljud. Jag kunde inte sova. Ibland stannade hon och knackade med ett finger mot väggen. Som om hon letade efter något, efter mig, försökte finna var min säng var.
Hon började gå ut på nätterna, vandra i kvarteret. Planlöst gick hon. Av en slump så tog jag ett fotografi på henne och det var då jag insåg att något var väldigt fel med henne. I vanliga livet ser hon ut som en normal kvinna. Men när man fotograferar henne så vanställs hennes ansikte. Hon ser ut som en sån där kändis som haft misslyckade ansiktsplastikoperationer som dom försökt rätta till men det har bara blivit ännu värre. Och munnen, munnen är som ett stort svart hål där mungiporna når upp till öronen när hon ler. För det gör hon ofta. Ler sitt demoniska leende.
Det här kunde bara ha varit inbillning från min sida om det inte var för att jag en natt vaknade av att hon stod i dörröppningen till mitt sovrum. Förstår inte hur hon hade tagit sig in. Jag stänger alltid med dubbla lås så fort jag kommer in i lägenheten och har aldrig fönster öppna för jag är insektsfobiker. Men där stod hon i dörren och jag kände hur hon arbetade med sina psykiska krafter för att ta sig in i mitt huvud och ta över min kropp. Hon trodde jag sov men jag var vaken, låg och tittade på henne. Den fysiska gestalten i dörren var inte hennes kroppsliga gestalt. Det var mer som om någon hade hängt svart sjögräs över en tamburmajor. Men jag visste att det var hon.
När hon inte lyckades ta sig in i mitt huvud så evaporerade det svarta i dörröppningen och jag hörde hur hon rörde sig inne i sitt sovrum och jämrade sig.
Nu är jag rädd för att hon ska försöka ta över någon annan eller redan har lyckats. Vad gör man för att bekämpa sådana här demoner? Jag är inte längre rädd för henne för jag har redan besegrat henne och hon vågar inte hälsa på mig när vi möts i trappan. Som om hon vet att jag är kraftfullare än henne.
Men det finns svagare människor där ute som kan falla offer för hennes krafter. Hur varnar man omvärlden?
