"Venus älskar Mars, Mars åtrår Venus."
Det sägs ofta att män och kvinnor, i heterosexuella sammanhang, är "grindvakter" för olika saker. Män, med ett starkare driv för sex, har ofta en stark vilja att få till det sexuellt med en kvinna - eller flera. Detta är evolutionärt logiskt, då ju fler befruktningar totalt sätt är fördelaktigt för hans gener. Kvinnan, som evolutionärt sett, har oerhört mycket att förlora på att bli befruktad av fel man och behöver därför vara mycket mer noggrann i vem som får ha sex med henne.
Kvinnan sägs därför vara "grindvakten för sex".
På ett motsvarande sätt är det också, evolutionärt, mycket vitalt för en kvinna att säkra en långsiktig relation med en man för att få tillgång till det beskydd och de resurser som en familj alltid krävt. Hon kan alltså ha en större anledning/drivkraft att vilja "commita" till en relation, medan för en man är det, evolutionärt, mycket dåligt att välja fel kvinna att exklusivt ägna sin tid och resurser till.
Mannen kan därför vara "grindvakten för relationer".
Trådens första frågeställning är om detta är korrekta och rimliga observationer historiskt, samt om det är applicerbart i dagens moderna liv?
Den andra frågeställningen är om dessa heterosexuella observationer går att se tydligare om man tar bort det ena könet ur ekvationen, d.v.s. ser på homosexuella beteenden.
Det finns några stereotyper om både homosexuella män och kvinnor.
Om man tar tesen att kvinnor är grindvakter för sex och sedan tar bort kvinnorna, det vill säga tittar på homosexuella män och där inget kvinnligt grindvaktande för sex finns så borde man se enorm mängd ohämmade sexuella interaktioner. Stereotypen säger mycket riktigt att homosexuella män ofta har ett promiskuöst sexliv med hundratals sexualpartners under sitt liv, men färre långvariga relationer - och i de fall med relationer, ofta har stor tendens för sexuell otrohet. OM detta stämmer så är det en spegel av ett manligt heterosexuellt beteende, bara utan kvinnor.
Om man tar den andra tesen, att män är grindvakter för relationer, och sedan tar bort männen, det vill säga tittar på homosexuella kvinnor, så är det ingen som "vaktar" ingången till relationen. På samma sätt säger ju stereotypen att lesbiska kvinnor blir ihop och flyttar in tillsammans på andra dejten. OM det ligger något i detta så är detta en spegel av kvinnligt heterosexuellt beteende, bara utan män.
Om man skippar de obligatoriska och självklara invändningarna om att det inte är så för alla, o.s.v., finns dessa tendenser överhuvudtaget hos homosexuella och är det i så fall "grindvakteri utan det andra könet" vad man då ser?
Det sägs ofta att män och kvinnor, i heterosexuella sammanhang, är "grindvakter" för olika saker. Män, med ett starkare driv för sex, har ofta en stark vilja att få till det sexuellt med en kvinna - eller flera. Detta är evolutionärt logiskt, då ju fler befruktningar totalt sätt är fördelaktigt för hans gener. Kvinnan, som evolutionärt sett, har oerhört mycket att förlora på att bli befruktad av fel man och behöver därför vara mycket mer noggrann i vem som får ha sex med henne.
Kvinnan sägs därför vara "grindvakten för sex".
På ett motsvarande sätt är det också, evolutionärt, mycket vitalt för en kvinna att säkra en långsiktig relation med en man för att få tillgång till det beskydd och de resurser som en familj alltid krävt. Hon kan alltså ha en större anledning/drivkraft att vilja "commita" till en relation, medan för en man är det, evolutionärt, mycket dåligt att välja fel kvinna att exklusivt ägna sin tid och resurser till.
Mannen kan därför vara "grindvakten för relationer".
Trådens första frågeställning är om detta är korrekta och rimliga observationer historiskt, samt om det är applicerbart i dagens moderna liv?
Den andra frågeställningen är om dessa heterosexuella observationer går att se tydligare om man tar bort det ena könet ur ekvationen, d.v.s. ser på homosexuella beteenden.
Det finns några stereotyper om både homosexuella män och kvinnor.
Om man tar tesen att kvinnor är grindvakter för sex och sedan tar bort kvinnorna, det vill säga tittar på homosexuella män och där inget kvinnligt grindvaktande för sex finns så borde man se enorm mängd ohämmade sexuella interaktioner. Stereotypen säger mycket riktigt att homosexuella män ofta har ett promiskuöst sexliv med hundratals sexualpartners under sitt liv, men färre långvariga relationer - och i de fall med relationer, ofta har stor tendens för sexuell otrohet. OM detta stämmer så är det en spegel av ett manligt heterosexuellt beteende, bara utan kvinnor.
Om man tar den andra tesen, att män är grindvakter för relationer, och sedan tar bort männen, det vill säga tittar på homosexuella kvinnor, så är det ingen som "vaktar" ingången till relationen. På samma sätt säger ju stereotypen att lesbiska kvinnor blir ihop och flyttar in tillsammans på andra dejten. OM det ligger något i detta så är detta en spegel av kvinnligt heterosexuellt beteende, bara utan män.
Om man skippar de obligatoriska och självklara invändningarna om att det inte är så för alla, o.s.v., finns dessa tendenser överhuvudtaget hos homosexuella och är det i så fall "grindvakteri utan det andra könet" vad man då ser?