Inget sex på ett år pga mediciner.

Vad kommer ni fram till?

Näe. Du vet INGENTING. Kämpade på och försökte lösa problemen i förhållandet på egen hand. Är uppemot 40 med en sambo relation på över 10 år i backspegeln.

Så allt du skriver är bara skitsnack. Jag försöker bara varna folk inför ett misstag jag gjorde, borde ha avslutat relationen 5 år tidigare än jag gjorde.

Men visst. Du är tuff och cool, men verkar inte ha något eget att komma med, varken från erfarenheter eller "intellektet".

Hmm. Jag tycker inte att du är egoistisk för att du inte vill leva sexlöst resten av livet - det är fullt legitimt att känna att sexualitet, närhet och ömsesidighet är viktiga delar av ett förhållande!

Men...jag tycker också att det märks (i tonläget i dina inlägg här i tråden) att du håller på att bli ganska bitter mot henne och där skaver det faktiskt lite i hur du beskriver situationen.

För först låter det som “Jag vill bara vara ärlig med att jag inte klarar ett liv utan sex.” Men sen kommer formuleringar som “Hon låter mig vara sexlös i evighet”, “Hon hänger i som en igel” och “Valet är hennes”... Då blir det mycket svårare att köpa bilden av att du bara lugnt presenterar alternativ utan press.

För i praktiken säger du ju “Acceptera att jag ligger med andra, annars spricker relationen.” Det är ett ultimatum, även om du formulerar det som ett fritt val.

Jag tycker också att du verkar ha börjat lämna relationen känslomässigt redan. Du pratar mer om logistik kring andra kvinnor och om att “ta igen år”, än om sorg över att din fru och ditt äktenskap hamnat här. Det betyder inte att du har fel i din frustration. Men jag tror att du behöver vara ärligare mot dig själv kring vad som händer. För du verkar inte längre bara kämpa för att rädda relationen, du verkar väga mellan att lämna henne eller omförhandla relationen på enbart dina villkor.

Så...vill du egentligen fortfarande vara nära just henne, eller har frågan redan mer blivit att du inte vill leva utan sex och bekräftelse längre?

OK, måste såklart vara skitpissigt. Men jag vet flera som haft depression och tagit sig ur det, allt under ett och samma giftemål, min pappa och mamma inkluderat. Hur förklarar du det? Med din mentalitet så vore det väl inte möjligt?

Visst kan det vara väldigt skadligt att upprätthålla desktruktiva beteenden, och att vara kvar i ett förhållande som bidrar till det kan såklart vara dåligt - men din mentalitet att överge människor som mår dåligt kan också bita dig i foten. Du må vara några år äldre än mig, men du har inte levt samma liv som mig - sambo i 10 år? Fyfan vad hemskt😢 Måste ju vara mycket värre än att inte ha någon nära kvar! Du vet inte vem du pratar med och du vet INGENTING.

”Cool och tuff” för att jag pratar om att hålla ihop och visa kärlek? Haha, det var en oväntad twist! En bra twist att man anses vara cool och tuff då, men det var knappast det första jag förväntades att bli anklagad för😂 Tack?

Jag kommer att fortsätta göra det oavsett hur cool och tuff du tycker att jag är!

Det var just det jag gjorde. Jag gav inte upp. Vilket jag borde ha gjort lååångt tidigare. Det handlar om kärlek till sig själv. Vilket är en förutsättning för att älska någon annan.

Jag varnar andra för att göra samma misstag. Vid någon punkt kan sex förstöras för dig som person även fast du inte var den med problemet.

Jag misstänker att mitt tips ger mer glädje åt dom som lider av partners som tycker det är ok att vara kvar i relationen trots att dom inte orkar upprätthålla de mer basala aspekterna av en relation eller iaf tillräckligt förmedla en vilja till förändring.

Men sure! Jag tänker ta relationsråd från den utan relationer....

Men tänk om det beror på att jag redan provat de metoder du förespråkar? Jag säger inte att det alltid varit så, men detta är bristande logik.

Du hävdar att du är mer vis för att du haft en erfarenheter och för att du inte gjort något på jättelänge. Och att du därför även har erfarenheter från de som levt andra liv, även mitt? Det är dumt.

Då kan väl även jag hävda att jag har mer kunskap och erfarenhet än dig? Du har ju inte gjort något de senaste 10 åren, så varför skulle din ålder per automatik ge dig auktoritet över mina erfarenheter och kunskaper?

Du har väl inte levt mitt liv de här 10 åren? De närmsta är döda för övrigt, därefter har jag varit rädd att förlora de jag ha kvar och har letat efter minsta tecken på att jag kan vara på väg att förlora dem, and round it goes

Vad är din plan härnäst? Välja en bättre tjej? Göra slut om hon inte verkar må bra (ju snabbare desto bättre förmodar jag?) och sen välja en ännu bättre tjej bland i den ständigt minskande poolen? Du verkar nästan lite bitter. Hoppas de inte märker att du mår dåligt, då borde de väl göra slut.

En traditionell parrelation bygger på sex i grunden, det är inget man ska sticka under stol med.

Kan inte hennes läkare använda en annan SSRI? Det finns ju såna man inte blir okåt av. Tjejer kan för övrigt ta testosterontillskott också, som ökar deras lust. Så ge henne en sista chans och säg "nu måste du lösa det här", erbjud henne att hjälpa henne att boka tid hos läkare, och om inget händer så måste du gå vidare med en annan tjej.

Du har såklart ingen plikt att vara hennes livssällskap och därmed förstöra ditt egna liv. Hon kan väl flytta ihop med någon tjejkompis om hon måste ha någon att bo med. Du har en libido och man lever bara en gång.