Tilltron på positiv värdeutveckling vid köp av nya serier

Jag köpte första svenska utgivningen av Spawn (1996) med tilltron att tidningen skulle bli värdefull senare i livet. I dag skulle jag kanske få den såld för en tjuga.

När Stålmannen upphörde 1991 köpte en granne sista numret som inverstering och han hade inga andra serietidningar hemma.

Känner ni igen fenomenet under er barndom? Har ni själva köpt nya tidningar med förhoppningar på stigande värde? Hur gick det?

Ördögs rader i tråden (FB) Kalle Anka nummer ett såld för 150 600 kronor på Tradera får avsluta trådstarten:

Första utgåvor brukar öka något för samlare. Just spawn skiter nog folk fullständigt i. Kalle är en ikon därav the price powpow/f

Jag tror väldigt få tidningar generellt sett, speciellt de från 70 talet och framåt, har något direkt värde. Första numret av Bamse och Spindelmannen i bra skick, ja. Vilka första utgåvor tänker du på?

Jag har aldrig värderat min seriesamling eftersom den i första hand är till för att läsas. Känslan är dock att det mesta gått ner rejält i värde under de senaste 10 åren.

Jag skulle inte rekommendera serier rent generellt som en sund investering. Problemet är väl återväxten. Finns väl ingen under 40 som läser de serier vi växte upp med eller ens liknande varianter. När alla 80-åriga gubbar som samlar på Fantomen dör bort lär värdet sjunka som en sten. Såvida det inte redan gjort det. När jag kollar värdet på Fantomen från 50-talet får jag en känsla av att de jag äger har tappat i värde redan nu.

Begriper inte heller varför förlag som Cobolt vräker ur en massa dyra seriealbum som enbart ett fåtal gamla gubbar är intresserade av. Ger inte precis samlarmarknaden någon boost.

Jag håller med dig ang. värdet på serier fram över.

Men Cobolt släpper ju grejjer för att folks skall kunna läsa dom.

Jag har inte växt upp med thorgal och blueberry, linda och valentin, men jag har länge velat läsa dem så när de släppte samlings volymerna så köpte jag allt i ett svep och har läst dem med stor behållning.

Jag tycker dom och albumförlaget gör ett jättebra jobb med att översätta och släppa franska serier.

Ursäkta sent svar! Citera gärna så blir det lättare att upptäcka.

Jag var nog måhända på litet grinigt humör när jag skrev mitt inlägg. De baseras på min inställning att serier och rockmusik primärt ska fokusera på att attrahera barn och tonåringar. När det inte längre gör det anser jag att det inte längre finns något existensberättigande för dessa kulturformer.

Det jag i första hand tänker på är dyra inbundna seriealbum och (för rockmusiken) samlingsboxar. Kul att du uppskattar serieutgivningen men det är nog ingen överdrift att påstå att bägge fenomenen mest drar till sig gamla gubbar. Barn och tonåringar lär knappast ha råd att köpa det.

Något som inte är detsamma som att jag vill förbjuda gamla gubbar att läsa serier. Jag börjar själv så smått närma mig de 60 och läser fortfarande serier. Min poäng är dock att utan en ung publik blir det mestadels ett tomt slag i luften att vräka ut en massa gamla serier.

Inget av det här har väl någon direkt anknytning till topic om serier som investering utan ska mest ses som en förklaring till mitt tidigare magsura inlägg.