Varför ska det vara så svårt att säga förlåt?

En person jag haft en väldigt stormig relation till det senaste 2 åren verkar oförmögen att be om ursäkt. Vi har båda betett oss som skit genom åren men lyckats lösa det, den här personen gick över gränsen igår och jag vet att det inte kommer lösa sig den här gången. Vet inte ens om jag vill att det ska göra det. Kanske. Men isåfall krävs en ursäkt, eller att människan sträcker ut en hand.

Ni som vägrar ge er först, be om ursäkt. Är det stolthet? Ilska? Oförmåga att se sina egna misstag? Vill inte bli sedda som svaga? Personligen tycker jag det visar på mognad.

Kanske starka skuld- och skamkänslor är i vägen.. En del kommer från en uppväxt där man inte är van att säga förlåt/be om ursäkter m.m. Ibland måste de gå en viss tid innan känslor landar... hjärnan balanserar ut, dvs för att inte gå in i försvar hela tiden. Mentaliseringsförmåga sjunker när man har högt pådrag av amygdala (hot respons delen i hjärnan) Dvs förståelse för sitt eget agerande och andras.

Sedan kan det bero på hur personen upplever vad förlåt innebär. Äre att man säger förlåt för sitt beteende? För att man blev arg? För att man faktiskt sårade någon? För en del kan det vara komplicerat. Försoning är ju en viktig pusselbit i relationen.

Men för en del kan det upplevas hotfullt att säga förlåt som att nu kanske den andre utnyttjar mitt förlåt "som jag hade rätt? och du giorde fel" vilket förstärker kanske skamkänslan i situationer när båda gjorde något, eller den ena upplevlde den andre si eller sa.

flummigt? ja kanske.

Självklart tycker jag också man måste lära sig säga förlåt/ be om ursäkt för sitt beteende. Och förstå fördelarna/ konsekvenserna av det m.m. Försoning är som sagt viktigt. Men kan vara komplicerat ibland.

I vissa fall är det ett maktspel i andra fall dålig ansvarsförmåga och förståelse för ens egna agerande m.m.

Sådana här saker tycker jag dock man absolut kan gå i terapi för, det kan hjälpa att lyfta saker som ett par inte alltid kan. Hur lär man sig kommunicera för att minimera friktionen, hur ska man agera på sina impulser, hur tar man ansvar för sina agerande. Annars fortsätter mönstret hela tiden..

Tack för ett vettigt och seriöst svar. Allt annat än flummigt.

Min "halv-flickvän" (det är komplicerat) säger extremt sällan förlåt för någonting MEN istället så kompenserar hon på något sätt för misstag och klanterier (samt förklarar ofta konkret vad det berodde på). Jag vet faktiskt inte exakt vad det beror på att hon har så väldigt svårt att just säga "förlåt" och aktivt be om ursäkt men hon har ett lite märkligt sätt att säga saker mellan raderna istället för rakt ut generellt sett. (medan jag ofta är på gränsen till övertydlig)

Dock. Vi bråkar extremt sällan men som i vilken typ av relation som helst så uppstår det ju spänningar ibland. Vi kan nog, både hon och jag, oxå vara rejäla utmaningar på det romantiska planet generellt sett.

Nu är vi troligen väldigt olika jmf med er men det finns några tillfällen när jag trott att det var totalt kört med henne MEN hon förlåter mig (utan att direkt säga det heller btw) och bara har överseende med det (alt en periods paus upp till det). Och jag gör i princip samma för henne.

Jag har inga direkt bra råd tyvärr men OM det liksom uppstår en "connection" igen mellan er så kanske du borde fråga den här frågan rakt ut: "är det värt att fortsätta vår relation med tanke på det som hände sist?" (för då landar beslutet oxå på er båda så att ni förhoppningsvis kan bestämma det gemensamt)

Vi vet bara det du säger om situationen. Det kan vara så att du har ett sätt som gör att den andra parten har varit för mjäkig under lång tid och nu satte ned foten helt korrekt.

Så det blir lite omöjligt att svara på din frågeställning med den bakgrunden.

Men i grunden att olika människor har olika nära eller långt till att säga förlåt beror mycket på erfarenhet, intelligens och empati. Väldigt övergripande. Men där hittar du i alla fall svaret.

Vad hjälper det att be om ursäkt när man gjort bort sig, gjort är gjort liksom...

Att be om ursäkt, det för bara över ditt problem på motparten, denna ska då godta ditt fel och ursäkt för att du själv ska kunna må bra igen.

Blir lite fegt och konstigt, i alla fall känns det så för mig.

Ärligare att man står för det man gjort och tar konsekvenserna.

Kom underfund med detta tidigt i livet, att bättre inte göra sådant man behöver be om ursäkt för, än att tvingas be om ursäkt.

Sen har jag väl bett om ursäkt ändå, men inte ofta, för mindre saker, något elakt ord som flugit ur mig osv.

Hej Juniebugs,
För mig handlar "att be om ursäkt" om att man också vill fortsätta att ha en relation, och för det krävs det att man återupprättar den andres anseende efter att man själv betett sig som ett svin (eller liknande). I ursäkten ligger alltså också fortsättningen.

Tänker man inte ha en relation vidare så ber man inte självklart om ursäkt, även om det förstås kan förekomma att man både ber om ursäkt och avbryter relationen.

Du skriver att ni båda betett er som skit genom åren och vad det betyder vet jag inte. Men jag vet att droppen urholkar stenen och till slut har den gemenskap som fanns frätts sönder av giftigheter, elakheter, missunnsamheter och förlöjliganden av den andre, för att själv få sätta agendan.

Att avbryta relationer tycker jag inte behöver vara något dåligt, för kan det vara så i er fall att skit föder skit, och till slut återstår endast skit?

Att be om ursäkt kan vara bra.
Det kan visa att man förstår vad man gjort och vilka konekvenser det fått.
Och att man ångrar sig.
- ångra sig? Man kan ju inte göra saker ogjorda!
Nä, men man kan ångra sig.
Att den förfördelade ser att motparten tar på sig skulden och ångrar sig kan kännas bra.
Detta är en bra grund att stå på för att få tillbaka relationen.
Man skall naturligtvis fortfarande stå för det man gjort och ta konsekvenserna. Det finns inget motsatsförhållande där som du menar.
Men ett "förlåt" eller "ursäkta" räcker ju endast om det är en liten förseelse.
T ex missade att hålla upp dörren eller glömde att köpa mjölk igen.
Är det större grejer krävs inte sällan att man gottgör personen man skadat och kan påvisa att det inte kommer att upprepas.
Att först be om förlåtelse och FÅ förlåtelse och därefter upprepa samma beteende skadar ännu värre.
Som en alkoholist som ångrar sig för det hen gjort, ber om förlåtelse, är nykter några veckor men sedan upprepar sitt omåttliga drickande och begår samma dumheter igen.

Ja dina skäl är väl en bra lista.
Plus att man skäms och inte vågar ta upp det som hänt - rädsla.
För egen del har jag dessutom upplevt att det inte är någon ide eftersom min ursäkt inte är trovärdig. Har liksom inte känt att jag har rätt att be om ursäkt då jag har begått samma fel tidigare utan att ha förbättrat mig. En ny jag-får-be-om-ursäkt-harang kommer inte att göra ngn nytta utan förvärrar nästan skadan.
Det måste till ett djupare samtal, kunna förmedla en innerlig avsikt att inte upprepa händelsen samt påvisaförmåga att bete sig annorlunda.
Vilket jag har insett idag.