Om det har skitit sig totalt med allt på grund av alkohol och andra droger.

Om någon har hamnat riktigt snett, kanske igen, på grund av alkohol och andra droger så är det väl bara att önska lycka till om vederbörande tar till vilken "metod" som helst. Gud, Jesus, whatever.....Inte kan väl jag döma den personen för att han/hon försöker ändra sitt liv till det bättre. Bara säga " lycka till". Det måste jag väl kunna bjussa på även om jag inte tycker exakt likadant. Eller?

Ja, om det inte är någon destruktiv sekt är det väl bara att gratulera.

Men det finns alltid en risk, tror jag, att hänga upp sin nykterhet på en krok (oavsett om det är AA, en religion eller vad som helst). Risken är ju stor att man börjar supa/knarka igen om det skiter sig med den gruppen av någon anledning. Målet måste ju någonstans vara att göra sin nykterhet så oberoende som möjligt av omständigheterna.

Jag har kämpat med mitt förhållande till frugan som är min nykterhets kryptonit. Om vi bråkar eller liknande så vandrar tankarna direkt till spel och alkohol. Men det känns som att jag långsamt insett att även om det skiter sig där så kan jag hålla mig från det destruktiva ändå.

Varför skulle någon bli sne över ett lycka till?

Alternativet är väl att idiotförklara personen och ge honom/henne en vodkaflaska med orden "Drick upp den här din jävla tomte"?

Ska man förstå TS inlägg som att denne eller någon annan hade velat höra det men inte fick det?

Jag tolkar det som att någon funnit Gud och slutat dricka. Någon i personens närhet har då fnyst åt detta eller på annat sätt visat sitt ogillande. Men vi får väl låta TS förtydliga.

Jag litar bara på äldre före detta missbrukare, med yngre vet man aldrig, oavsett vad de tror sig veta.

Håller med till 100%. Gäller att hitta en egen hållbar tankegång som jag kan använda mig av om/när det stormar. För mig har det varit "vad som än händer så kommer ingenting lösas eller bli bättre av att jag super till, tänder på eller röker på". Sen gillar jag AA:s "en dag i taget". Jag behöver inte tänka längre än så angående min nykterhet.

Bra tänkt! Ja precis, man måste hitta den där egna, inre motivationen. Nykterheten kan liksom inte vila på att inte göra andra besvikna, utan måste vara självklar i sig självt.

Jag var fram tills ganska nyligen 100% säker på att jag hade supit ihjäl mig om min fru lämnade mig. Faktiskt så hoppades nog en liten del av mig (beroendet) på att det skulle ske, så jag kunde supa ihjäl mig "med gott samvete". Som att livet hade en hållhake på mig. Men nu är det inte så längre och det är troligt skönt!

Kämpa på!