Den stora mängden feminister som gifter sig med rovkapitalister...?

Testade en grej.

Frågade Chat GPT hur många svenska och amerikanska feminister som gift sig med "kapitalister".
AIn definierade termer och gav svar.

Svaret var rent häpnadsväckande. Listan var lång. Kommer inte namedroppa folk av respekt.

Hur skall man förstå detta?

Tanter som i sin retorik påstår sig visa solidaritet med arbetarklassen och talar om ett kapitalistiskt patriarkat väljer ut de mest "Krösus-sork-liknande" rovkapitalisterna de kan hitta.
Inte de hårt arbetande lågbetalda männen.

Min hypotes är väl att det helt enkelt handlar om människor som är fulla av skit.
Bortskämda människor som använder ideologi som ett verktyg för egen karriär och som sedan gör en 360 när de väl agerar.

Hur skall man förstå detta fenomen?

För mig är det svårt att förstå hur man kan skrika sig hes över påstådd orättvisa och sedan gå i säng med just sådana personer som faktiskt utövar förtryck över alla oss vanliga knegare.

Den kvinnliga instinkten att skaffa sig en karl som får det att pirra i firren och/eller har gott om cash är liksom starkare än någon tokig ideologi?

Feminism började egentligen som ett liberalt projekt, emancipation från de förväntade bojorna i hemmet till att ta sig ut i yrkeslivet, påivrat av ett kapital som såg möjligheten att fördubbla skatteintäkterna och öka sysselsättningen med nya yrkesgrupper.

När detta var uppfyllt, liksom fackets arbete att förbättra villkoren för arbetarklassen, så stagnerade aktiviteten, och blev främst teoretiskt navelskåderi på universitetsnivå. Då lades ett Marxistiskt raster över det hela, och många kvinnor som inte pallade trycket av förväntningarna Kapitalet har på en yrkesutövande, skapade offermentaliteten där man vill att Staten ska ta hand om en. Det är lite som att be jorden sakta ner sitt snurrande.

En del kvinnor som levt i förtvivlan över denna situation, och som högljutt anammat denna ideologi, vill ju egentligen inget annat än att bli omhändertagna av någon. De när hemliga drömmar om ett hemmafruliv 2.0 där de inte ens behöver föda barn eller göra mat.

Om de därmed hittar nån rik modern man som är villig att lägga en slant på en sån kvinna, så tar de förstås chansen direkt. Om det är något som utmärker kvinnligt tänkande är det den gamla principen om att "ha kakan och äta den". Därmed kan de fortfarande stå och skälla på patriarket, som nu sponsrar dem i deras tristess... tills de får för sig stt bli sångerskor eller nåt.

Va, alla gör väl som jag,
Går omkring och låtsas stå upp för de små, men innerst inne avskyr jag dom.

Jag tror du är på rätt spår.

De så kallade liberala kvinnorna som startade det feministiska projektet var inte representativa för majoriteten av kvinnor.

Kvinnor är skapta för att leva under en man, antingen pappa eller maken. När ingen make finns där som kan ta hand om henne och hon är för gammal för att pappa ska ta hand om henne så projiceras papparollen på staten.

Med 55+ klimakteriekärringar ser det lite annorlunda ut, många av dem verkar trivas ensamma så länge de är hyfsat ekonomiskt trygga, dvs ett ordnat boende och en liten pension.

Hur många fanns på listan och hur många av dem var amerikaner?

Detta fick jag när jag frågade Googles Al:

Det finns ingen exakt statistik eller specifika siffror över hur många svenska eller amerikanska feminister som är gifta med kapitalister. Detta beror på att "feminist" är en självidentifikation, medan "kapitalist" är en bred ekonomisk roll (ofta definierad som ägare av produktionsmedel, företagare eller storsparare), vilket gör det omöjligt att kartlägga dessa parbildningar genom registerdata.

Här är dock några tendenser och perspektiv från forskning och debatt:Individualiserad feminism och karriär: Många forskare pekar på en individualiserad form av feminism (särskilt i västvärlden) som fokuserar på enskilda kvinnors framgång i karriären, vilket inte sällan innebär att de rör sig i samma ekonomiska kretsar som kapitalister.

Kritik av "kärleksäktenskap" mellan maktgrupper: Vissa feministiska debattörer, exempelvis [Kajsa Ekis Ekman], har argumenterat för att kapitalister utgör en liten, beslutsfattande elit (ca 1%) och att enskilda feminister kan ingå i denna grupp eller vara gifta in i den.

Amerikanska perspektiv: I USA är kvinnor i ökande utsträckning familjens huvudförsörjare och ägare av privata förmögenheter, vilket visar på en sammanflätning av kvinnligt inflytande och privat kapital.

Historisk kontext i Sverige: Under 1900-talets mitt (1950-tal) fanns kampanjer i Sverige där banker och kvinnorörelser (t.ex. Fredrika Bremer-förbundet) samarbetade för att göra kvinnor till "finansiella konsumenter" och investerare, vilket historiskt förenade feministiska intressen med finansiella.

Sammanfattningsvis är det en trend i västvärlden att feminism och kapitalism på individuell nivå kan kombineras, och att äktenskap mellan personer med feministiska värderingar och kapitalstarka personer förekommer, även om omfattningen är statistiskt okänd

Nja, jag tror inte på den typen av hierarki att leva under en man. Det är ett samspel som bygger på fysiska förhållanden där mannens plikt är att skydda.

I socialiseringen av människan övergick det direkta fysiska skyddet till att handla om familj utifrån ekonomiska förutsättningar och heder. Därav religiösa skrifters mer begränsande tolkning av kvinnans roll.

Som människa strävar naturligtvis även kvinnor efter frihet, i deras fall förr i större grad frihet att välja sitt eget öde istället för den mall som givits dem. Det är där det började gå fel, eftersom kvinnor gavs möjligheten att ge sig in i en struktur som varit manlig (jag pratar inte om något patriark nu), vilket är mer utmattande av en enkel anledning:

Män är programmerade att vara ute ur grottan tills de kommer hem med den skjutna björnen. Det betyder att de kan uthärda rätt mycket varje dag för att få en lönecheck.

Kvinnor är programmerade för mer omhändertagande uppgifter, att se till att barnen uppfostras, att härden brinner och att kanske plåstra om en sargad man. Men de är programmerade att ta hand om sitt barn, sitt hem, sin man. Att kvinnor hamnar i omvårdande yrken alienerar dem från deras syfte.

Kvinnor tänker dessutom mer i projektform vad gäller livet, helt enligt deras biologiska klocka. De börjar som dotter, lär sig vad det innebär av sin mor (förberedelse), blir sedan mor själv (verkställande av förvärvad kunskap) och sedan när äggen slutar produceras och hon lärt upp sin egen dotter kan kvinnan välja att bli matriark över barnbarn eller något slags självförverkligande.

Män har inte det egentligen. Vi är programmerade att vara till nytta från puberteten (då vi är könsmogna och därmed redo att försörja familjen) fram tills den dagen vi dör (eftersom vi teoretiskt sett fortfarande är fertila). Inget eget projekt.

Därför är det överskott på kvinnor inom Universiteten, de förbereder sig, men de är inte förberedda på själva arbetet de ska göra då det är en alienerande verksamhet, vilket gör att de fortare blir utbrända.

Enter stenålderskvinnan i det moderna samhället. Hon drömmer egentligen om grottan. Feminism som teori är även den alienerande då den numer predikar något som kvinnan egentligen inte är byggd för. Att kvinnor ska ha betalt för samma arbete som män gör är för mig självklart. Att kvinnor ska bli brandmän men med lägre krav är däremot helt absurt. Där är vi nu. Och biologiskt vet kvinnor att detta är fel, men intellektuellt har man blivit indoktrinerad.

Kvinnor som därmed ger upp och gifter sig med rovkapitalister, har egentligen gift sig med grottans Hulk Hogan. Men eftersom även män är offer för denna socialiseringsprocess som indoktrinerat dem, så återställer de inte den naturliga ordningen, och äktenskapet kommer därmed bli olyckligt i slutändan, om kvinnan inte faller in i sin naturliga roll.

Stenålderskvinnorna (och männen) kunde vandra ett par-flera mil om dagen för att hitta föda. De bar antagligen de små barnen på ryggen och de lite äldre ungarna vandrade med och letade föda. På den tiden var de inte stationerade, vilket 'vi' blev mycket mycket senare.

I Sverige finns det inga riktiga feminister, frågar man dom vad dom väljer mellan kvinnor och Islam så är svaret alltid Islam!

Det är förvisso sant, och senare utökades mycket av kvinnors hemarbete med sysslor inom jordbruket.

Det som är problematiskt är vår moderna idé om jämlikhet och jämställdhet. Det har urholkat människans lika inneboende värde, då vi ser ner på vissa sysslor och höjer andra (oftast monetärt framgångsrika) sysslor.

I själva verket byggde de tidiga samhällena på att alla sysslor var viktiga, man utsåg en person att vara bestämmande men också ansvarig. I germanska samhällen utsåg man i tider utan oro en mer svag ledare, medan vid oro byttes denne strax ut mot den starkaste närmast tyranniske för att denne bar kvaliteten att leda byn till säkerhet.

Även detta är urmjölkat av tron på jämlikhet, där svaga män nu styr samhället, och styrka ses som "toxisk".

Detsamma gäller i förhållandet. Alla människor behöver ett syfte. Män bryts ner oerhört av arbetslöshet, kvinnor är bättre på att nyorientera sig socialt i nya syften, även de som är chimära.

Kvinnor har alltid arbetat plus tagit huvudansvaret för barnen och hemmet. Det enda kvinnors kamp/feminismen såg till var att kvinnor fick skäliga löner, (betald) mammaledighet, dagis åt barnen, osv osv osv. Hade det varit upp till patriarkatet/kapitalisterna hade kvinnor stått och fött barn vid löpande bandet.

Inget i ditt inlägg gäller längre. I och med att relationer gjordes transaktionella med start i industrialiseringen så sitter vi här nu - ofria och ägda av autistiska och narcissistiska/psykopatiska "ledare". Vi gav ifrån oss makten över våra egna liv och egna tillvaro för längesen.