Steriliserad i smyg

Hej kära Flashbackare, jag (31år) och min flickvän (29år) flyttade ihop för cirka 1,5 år sedan. För ungefär 4 månaders sedan har hon börjat fundera på att skaffa familj. Hon tog upp det med mig varav jag svarade att jag inte var redo.

Hon blev inte särskilt glad av mitt svar men hon accepterade det i stunden.

Efter vår diskussion har hon försökt flertal gånger igen att lyfta ämnet och varje gång har det slutat med att hon blir arg. Jag kände att vår relation började täras av detta och därför till slut vek jag mig och sa ja till henne.

Det hon inte visste var att jag i smyg steriliserade mig veckan därpå. Det kändes som jag inte hade något annat val. Antingen vägrar jag att skaffa barn med hon men då kommer vi att splittras eller så säger jag ja till att skaffa barn vilket leder till att vår relation förblir, men i hemlighet är jag steril.

Jag har inget emot att barn men jag känner att jag har viktigare saker att fokusera på i livet, som exempelvis min karriär.

Hur hade ni gjort utifrån min situation? Jag tycker det känns som jag har gjort rätt val, men att det kanske biter mig i röven i framtiden?

Herregud människa gå bara isär. Hon vill ha barn och det vill inte du.

Någon borde ha sagt till henne att svenska män är slöseri med tid för familjebildande men av någon anledning gör man inte det i skolorna.

Alternativet är att hon föder en annan mans barn medan ni är tillsammans men känner jag svenska män rätt är det inget de är sugna på.

Oklart vad som ska diskuteras, men ja jag tror absolut att du kommer fundera på om din "karriär" var så viktig när du sitter där ensam och barnlös när du är 70.

Kom igen nu, spela med istället! För husfridens skull!

TS: du är tyvärr bränd. Vad du än gör kommer en längre relation aldrig vara möjlig. Antingen kommer du lajva att du vill ha barn med den här kvinnan, och det inte kommer gå. Eller så förklarar du att sekunden hon sa "jag vill ha barn" så kapade du sädesledarna.

Båda kommer komma fram och när dom gör det så kommer det vara ett större förräderi enligt henne än det faktum att du inte kan hantera att ha barn.

Fy fan vad lågt av dig!
Inte redo innebär att du vill vänta, men i själva verket har du förverkat era chanser att få barn bakom ryggen på henne.
Rätt val?
Rätt val att ljuga för henne?
Rätt val att ta ifrån henne chansen att få barn med sin partner?
Rätt val med en livslögn?
Rätt val att få henne att förgäves hoppas år efter år?

Hur står du ut med dig själv?

Varför inte bara dumpa (eller bli dumpad) och låta henne gå vidare med sin framtidsdröm och du med din?

Det är inget man gör i smyg, tar minst en vecka innan snittet läkt ihopa. Utöver det så ska man först träffa en läkare och sedan stå i kö för en tid för själva ingreppet.

Hon kommer ju ändå upptäcka relativt snart att något inte står rätt till rörande fertiliteten, och då är risken stor att det tar slut mellan er ändå om hennes barnlängtan är så stark.

Sen är det ju hemskt att du inte bara kan vara ärlig mot henne, och ett stort svek att gå bakom ryggen på henne på det här sättet. Faktiskt riktigt fult gjort.

Istället för att inse att ni är för olika på den här punkten, och göra slut, så att hon får en chans att skaffa barn med någon som vill, så stjäl du hennes tid av egoistiska skäl.

Relationer och samlevnad --> Relationsakuten
/Moderator

Men alla är ju inte så ängsliga så de måste ha familj och folk omkring sig 24/7. Är själv typ 60 och utan barn, ser med förskräckelse på polarna och deras "glädje" över det ena dreglande miffot till barnbarn efter det andra. Nej, i mina ögon är livet slut när du får barn.

Och det är väl inte helt ovanligt att kärringarna lämnar om det inte kommer några barn, om de har barnalängtan vill säga. Blev själv lämnad av två som ville ha barn. Men det man kan säga i alla fall är att kvinnor är riktigt härliga och ställer upp på i princip allt när de har hittat en man som de kan tänka sig att skaffa barn med. Och jag kan förstå att de blir besvikna när de typ har vänt ut och in på sig själva och det inte räcker.

Precis, det är inget som görs på "drop-in". Det tar minst 1-2 månader från start till slut vet jag från en bekant som utfört ingreppet.

Jag tror inte att TS:s historia har hänt i verkligheten.

Slösa inte hennes tid mer. Gör slut och hitta en kvinna med samma familjemål som du