Någon med schizofreni?

Hej!

Fick diagnosen schizofreni år 2015. Jag undrar om det finns fler här på forumet som har fått samma diagnos? Och hur får ni vardagen att fungera? Kanske har ni några egna strategier eller tips? Min dröm är att jobba heltid, men är på 50% just nu.

Skulle gärna vilja ha tips och råd för hur man ska hantera diagnosen. Hur ska man tänka? Kommer det vara möjligt att jobba 100% i framtiden? Vilka hinder finns det? Jag läste att dom lanserade en ny anti psykotisk medicin i USA 2024, Cobenfy, som ska hjälpa en att få tillbaka känslolivet och hjälpa med det kognitiva. Men att det kommer att ta två-tre år tills den kommer till Sverige.

Felpost

Min släkting har schizofreni. Så började läsa böcker om det bara för att få förståelse.

Det viktiga är att man ser rösterna eller de psykotiska inslagen som "delar" av psyket som försöker skydda dig som individ. Schizofreni är ett överbelastat nervsystem därför som hjärnan kopplar bort sig från verkligheten.

Ett tips för att komplettera med din medicin är att testa neurofeedback. Kan bli lättare att få jobb av det och leva ett fungerande liv. Klarar man av att ändra vågmönstret i din hjärna blir det mycket lättare än när den går i högvarv.

Tack för svaret! Jag har en kusin som har schizofreni också. Så antar att det är delvis genetiskt.
Hade gärna provat neurofeedback. Men nu bor jag i en mindre stad så det alternativet går tyvärr bort.

Kan tillägga att jag är uppvuxen med narcissistiska föräldrar och psykisk och fysisk misshandel. Min kusin har gått igenom likadant i hans uppväxt, men med en anti social pappa istället.

Har provat meditation och yoga. Vilket gör underverk. Det minskar alla intrycken som kan göra en överbelastad. Var på en föreläsning med en överläkare, som sa att det är en del i hjärnan (minns ej vilken) som fungerar som ett filter, att den är dålig på att sålla bort all onödig information. Därav schizofreni.

Man föds med en genetisk sårbarhet, man är mer öppen som människa. Det betyder inte något negativt, men ett trauma är lättare för en person med genetisk sårbarhet att påverka och fragmentera hjärnan. Min egna teori är att schizofreni är kopplat till komplex trauma.

Jag tror att rösterna är kopplade till riktiga händelser i dåtid. Som ett skydd mot trauma ger hjärnan röster.

Lycka till och hoppas allt går väl!

Hej, vad fint att du skriver och delar det här.

Att du jobbar 50% idag är inte ett misslyckande – det är en fungerande nivå just nu. För många med schizofreni är balans viktigare än att pressa upp procent snabbt. Att sikta på 100% kan vara ett mål, men vägen dit ser ofta ut som små, stabila steg snarare än ett stort hopp.

Några saker som många upplever hjälper i vardagen:

• Struktur slår motivation. Samma tider för sömn, mat, aktivitet. Det minskar stress på hjärnan.
• Låg stress är inte lathet – det är behandling. Stress är en av de största triggers för försämring.
• Medicin + rutiner + meningsfull sysselsättning = basen. Inget av det räcker riktigt ensamt.
• Lär känna dina tidiga varningssignaler (t.ex. sömnproblem, ökad misstänksamhet, inre oro). Ju tidigare du fångar dem, desto mer kontroll får du.
• Acceptera att energin kan variera. Att jobba smart med sina begränsningar är inte att ge upp, det är att få ett liv som håller.
– tydliga rutiner (sömn, mat, aktivitet)
– hålla nere stress (det är en stor trigger)
– kombinera medicin, struktur och något meningsfullt i vardagen
– känna igen tidiga varningssignaler och bromsa i tid

Vissa kan nå 100% arbete, men långt ifrån alla (!) – och många mår bättre på 50–75% långsiktigt. Det viktiga är att det håller.

Angående nya läkemedel som Cobenfy: det är lovande att det forskas fram alternativ som kan påverka både känsloliv och kognition. Men samtidigt, vänta inte på “nästa medicin” som lösning. Det som gör störst skillnad här och nu är ofta kombinationen av behandling + livsstruktur + stöd.

Du är redan på väg, du jobbar och söker lösningar. Det är helt rätt riktning.

Om du tänker ärligt, vad är det som gör att 50% fungerar just nu – och vad är det som gör att det inte riktigt räcker?

Nu har jag lyckligtvis blivit av med rösterna helt. Står på reagila bl.a, en nyare anti psykotisk medicin som tog bort dem.

Din teori är inte heller helt fel, tror jag.

Tack för ditt inlägg! Försöker tänka att sjukdomen är en mycket liten del i sig själv. Tänker kämpa vidare.

Tack för ditt svar med utförliga tips. Jag har hittat en bra egenskap och det är att jag är målmedveten. Har uppnått massa mål som jag har skrivit ner.
Bl.a. så var mitt delmål 50% efter att ha jobbat 25% en längre period. Så check på den.

Ibland känns allting tungt, speciellt med ett avtrubbat känsloliv som blir på medicinen. Det påverkar det sociala och jag framstår som lite platt känslomässigt. Innan jag insjuknade i början av 20-års åldern så hade jag flickvänner, flörtar på fester, tjejkompisar m.m. Men efter schizofrenin utbröt så tappade jag bort allt det där. I dagsläget så har jag två bra nya tjejkompisar. Men det känns väldigt tufft att kämpa mig igenom det sociala och hitta någon varaktig flickvän.

Skulle verkligen vilja bilda familj men det känns så långt bort. Kanske man kan lägga upp flera delmål för att uppnå det?

Försöker även jobba på min självkänsla och självförtroende. Vilket kördes i bottnen under psykoserna. Har kommit en liten bit på väg. Har även insett vilken dysfunktionell uppväxt jag har haft. Har haft det bra ställ materiellt och fysiska behov, dock försummad psykiskt. Finns flera bra böcker om ämnet.

Kan även nämna att jag har fått borderline som diagnos.

Har inte diagnosen schizofreni men dess nära släktning, schizoaffektivt syndrom. Har också en traumatisk uppväxt med en narcissistisk förälder. Så ni är definitivt inne på samma spår som mig, att kassa föräldrar som trycker ner en leder till psykiska besvär om man har "rätt" genetiska setup.

Detta bevisas starkare i mitt fall att jag med tiden mår bättre och bättre ju mindre jag behöver deala med människor som inte är schyssta.

Arbetar 100% och har gjort det i princip oavbrutet sedan 20-årsåldern. Jobben har varit en stor del i att jag blivit bättre.

Meditation har hjälp enormt och har varit en stor byggsten. Samt medicin såklart och mina nära och kära.

Att återinträda i arbetslivet är fullt möjligt. Det gäller att hitta ett jobb som har rätt nivå av stress. Samt nåt som lirar på lång sikt. Sedan så har jag byggt upp tolerans mot förändringar med åren och är hyfsat stabil idag.

Det har verkligen varit svajit emellanåt men har trendat uppåt sedan min första psykos.

Nära relationer är väldigt viktigt för att läka tror jag. Man har blivit bra på att läsa av folk, så människor som är negativa, såna som bara babblar eller tar ens energi och allmänt tär på en, tar man distans ifrån.

Imponerande att du klarar att jobba 100%, hoppas jag själv når dit någon dag.

Meditation som jag redan nämnde är toppen. Finns massa hälsofördelar med det. Man får verkligen mindre ångest, stress, laserfokus, b.la. stärker man hjärnans struktur. Finns massa vetenskaplig forskning bakom det.

Har själv mediterat varje morgon, 30 min, i två år nu.