Varför blir jag kär i tjejer jag knappt känner?

Så som tjejer är idag, är det väl omöjligt att bli kär i dom, om man känner dom.

Det blir du inte!
Man kan inte vara kär i någon man inte känner, det du gör är att projicera dina egna fantasier om hur du vill att hon skall vara kombinerat med en fysiskt attraktion till dom.

On point, håller med.

Det är exakt det jag gör, projicerar och bygger något i huvudet.

Men hur stänger man av det i praktiken? Det sker ju per automatik innan man ens hinner vara rationell.

Men varför skall du stänga av det? Vad är problemet? Så länge du inte antastar dina objekt på något sätt, har du ju utbyte av det, eller hur?

Det du beskriver är ju ett sätt för oss som är utanför, att ändå uppleva och drömma utan att skada eller oroa någon annan. Drömmarna och fantasierna är ju gratis. Så länge du inte låter dina förälskelser märka av något, så gör det ju inget, eller hur? Should we abandon dreams though dreams are fate? Nay only dream the more.

Jag fattar vad du menar, och i teorin låter det ju fint att bara “låta det vara en dröm”.

Problemet för mig är inte själva tankarna i stunden, utan att det inte stannar där. Det blir mer som ett långdraget mentalt spår som hänger kvar i över ett år och påverkar hur jag mår i vardagen.

Så det är inte att jag känner något i sig som är problemet, utan att det blir segdraget och tar energi över tid.

Det är där jag undrar om man kan bryta mönstret tidigare, istället för att bara “låta det vara”.

Det där är väl bara mäns vanliga tendens att läsa in lite för mycket. Eller så har du faktiskt snappat upp ett subtilt visat intresse från dem på ett undermedvetet plan. Lär känna dem/henne lite mer om möjligt för realitycheck enklast.