Äga sitt egna öde

Vad är felet egentligen med att villa ha rätten att bestämma över sitt egna öde? Om en person varit trött på livet i många, många år.. varför ska man avkrävas att fortsätta för andras skull? Får man inte som människa vara egoist, är det fel. Måste verkligen allt vara sosse och fortsätta för solidaritet även om man själv är mer än nöjd?

Trött på livet. Känns som du vill avsluta det? Det är ju fel. Kommer säkert vara många andra som bryr säg att det är bättre att du är vid liv än död.

Nu kommer jag inte göra det, för det krävs otroligt mycket styrka för att göra det. Jag menar mer filosofiskt, varför vore det fel? Är man skyldig att fortsätta för andras skull? Det känns jävligt sossigt.

Så jävla mycket krävs inte, och så jävla mycket efterjobb blir det inte heller!

Vaktmästar-Janne kollar att din spis fungerar medans Stinas Städ röjer ut. Dina tillhörigheter ryms i en plastkasse och lämnas till Myrorna. Kapellet ger en själaringning på torsdag kl 11. Klart.
Just do it! Ingen bryr sig nå nämnvärt.

Jag tycker inte att man har en skyldighet att fortsätta för andras skull ur ett filosofiskt perspektiv. Det är ju ditt liv som du har full bestämmanderätt över. Däremot om man sätter sig i sina anhörigas sits så är det ju såklart fruktansvärt.

Själv gick jag med dagliga tankar om att ta mitt liv i över ett decennium. Tackar mig själv idag för att jag stannade kvar.

Det är ju ändå den vanligaste dödsorsaken för en stor del av befolkningen så många väljer den vägen.

Felet är att du sätter alla runt dig i klister för din vanföreställning.
Så visst som motargument funkar det inte mot din totala egoismtanke. Men å andra sidan gör inte mycket det heller eftersom mänsklig samexistens i stort är en övning i altruostisk självförnekelse.

Säg att en grupp barn står på vägen och dy vet att du inte kommer åka dit. Samma logik som din justifierar ju att plöja ned dom för bekvämligheten.

Din död är, hur mycket du ån tror det, inte en isolerad händelse utan nåt som direkt och negativt affekterar människor runt dig

På ett biologiskt och psykologiskt plan är alla till för överlevnad. Problemen är ofta.
1. Flykt från emotionell smärta.
2. Splittring av jaget.
3. Självhat som överlevnadsstrategi.
4. Onormala ständigheter.

Att släppa livet är för mig en normal reaktion på onormala omständigheter. Jag tycker inte onormala omständigheter ska definiera liv och död på ett filosofiskt plan.

Hörs att du har noll koll alls. Den mänskliga självbevarelsedriften är rätt hög, så det krävs mer än vad en sopa som du tror. Resten är absolut rutin, obekvämt för omvärlden, men rutin.

Absolut! Men har man inte rätt att vara egoistisk och välja sitt egna öde, framför att ta hänsyn till alla andras tankar och känslor. Eller bör man prioritera omvärlden före sig själv även i frågan om sitt egna liv?

Människan är ett socialt djur. Därmed går det inte att äga sitt eget öde.

ÖDet är ett resultat av saker man inte kan påverka såsom födelseort, var man gick i skolan...

Du får göra vad du vill så länge det inte påverkar andra negativt.

I grunden är det att säga nej till något vi som samhälle relativt tidigt har värnat om högre än det mesta. Det är därför i många religioner och kulturer självmord är en synd o s v.

Ja, men är stenålders logiken okej? Varför är det fel att bestämma över sitt egna liv, varför ska samhället äga även det? Känns kommunism att lämna över makten till "helheten".