Jag älskar min flickvän men ser ingen framtid med henne

Anledningen till att jag startar denna tråd är att jag är rädd att det bara är en tidsfråga innan vi gör slut.
Vi är både extremt lika och olika som personer. Mycket konstiga artister, filmer osv som alla ens kompisar mobbar en för hittade vi en gemenskap kring och gjorde att vi kom mycket nära på kort tid. Jag trodde verkligen att hon var min själsfrände. Däremot är ett stort hinder att jag gillar att hålla igång, gå promenader, vara ute i skogen, städa, ta hand om saker. Medans hon mest suckar så fort jag föreslår något som inte innebär att man inte behöver anstränga sig det minsta.

Det som skaver mest är att hon har diverse problem såsom nedstämdhet, dålig självkänsla och självförakt vilket ofta leder till spänningar oss emellan då hon vägrar söka hjälp för detta och jag blir irriterad då det ofta leder till gråt varje dag och att jag måste tippa på tå runt henne. I grunden tycker jag synd om henne och vill hjälpa henne men när hon är som en tegelvägg känns allt hopplöst. Hon är verkligen låst i att det är som det är och får vara så, för att gå och prata med en psykolog och eventuellt må bättre är för jobbigt. Och det stör mig att tanken aldrig verkar ha slagit henne att jag kanske inte vill leva hela mitt liv med en människa med den inställningen. Jag själv har haft diverse problem tidigare, både fysiska och psykiska men har alltid tagit tag i dem oavsett hur jobbigt det varit eftersom jag inte vill gå runt och må dåligt dag ut och dag in men för henne verkar detta vara ok? Hon klagar på att hon är nedstämd och ledsen men att göra något åt det finns inte på kartan.
När dessa ord ekar i mitt huvud ser jag ingen framtid med henne. Jag vill inte umgås med en deprimerad människa vars främsta intresse är att dega i soffan framför mobilen.
Hushållet sköter även jag. Gör jag inget, dammsuger, bäddar sängen, så händer inget. Varje gång jag föreslår att vi ska plocka ur diskmaskinen tillsammans möts jag av suckar och stånk… vilket tär på mig.
Dessutom leder hennes dåliga självkänsla till att hon bryr sig överdrivet mycket om vad andra personer tycker om henne: här om veckan körde hon på kantstenen till trottoaren med bakdäcket när hon skulle köra in på en infart och fick närmast en panikattack (wtf?) i bilen för att hon tyckte att det var pinsamt och att ”alla såg” (ingen såg).
Det känns mindre som hon är min partner och mer något slags adoptivbarn som jag sköter om…
Däremot älskar jag henne. Och att lämna henne skulle göra så förbannat ont. Dessutom är jag säker på att det skulle totalt krossa henne och hennes problem med självkänslan skulle förvärras…
Men jag kan heller inte leva hela mitt liv såhär- det går verkligen inte. Och det känns mest som att jag går och väntar på att dra av plåstret nu senaste veckan.
Hon är extremt klängig och lite som ett barn, pratar ständigt med bebisröst och undviker allt som är minsta jobbigt eller ansträngande- allt för att må bra just för stunden utan tanke på morgondagen vilket även leder till massa problem som tillkommer om man aldrig tar hand och vårdar om något: enkelt fel på bilen utvecklar sig och blir dubbelt så dyrt, slänger alla kläder i en hög så de luktar pyton, hon tycker att hon blivit tjock (vilket hon verkligen inte är- förvrängd självbild) men på mitt förslag att tillsammans sluta äta godis o så blir svaret ”varför? Det är ju gott”. Allt detta mynnar ut i gråt och att hon är världens sämsta och jidi jada... och allt känns så hopplöst. Jag försökte verkligen hjälpa henne och vara till stöd med allt hon hade problem med men nu har jag gett upp. Är det någonting nu för tiden så ger jag ett förslag och så fort jag möts med motvillighet (vilket alltid sker) så ger jag upp och bara svarar såsom ”jaha, tråkigt” = hon tycker att jag inte bryr mig = bråk.

Känner att jag sakta men säkert slits sönder i denna relation men jag älskar henne verkligen så mycket. När det är bra så är det toppen.

Har varit i en liknande situation. Jag började lyssna på "Love will tear us apart" av Joy Division och supa som ett svin. Så hon dumpade mig. Varpå jag söp ännu mer.

Låter vansinnigt jobbigt, och som att flickvännen har mycket att jobba med.

Är hon lite av den här mindre kända personlighetsstrningstypen? https://en.wikipedia.org/wiki/Dependent_personality_disorder

Nu vet jag inte hur gammal du är men du skriver och låter som en liten pojkspoling som inte är torr bakom öronen. Du ska inte vara i en relation med någon tills du har fått koll på dig själv. Du behöver växa upp. Bli en man och inte en simp som du är nu. Du behöver lära dig och förstå att personer med "diverse problem såsom nedstämdhet, dålig självkänsla och självförakt", ska undvikas och då inte bara lite utan till fullo. Hon kommer att hålla dig tillbaka i ditt liv. Hon kommer att dra ned dig och göra dig lika olycklig som hon själv är.

Du säger att du älskar henne. Hur länge tror du att det kommer vara? Ställer frågan för jag vet att till slut kommer denna s.k. "kärlek" att bytas ut till förakt och till slut hat. Det är bara en fråga om tid.

Vad du än gör, gör henne INTE gravid. Du vill absolut inte ha en sådan här person som mamma till dina barn.

// CC

u älskar inte henen alls. Du bara önskar att ni hade en framtid.. för at du är "kär" men det är INTEdet samma som "ÄLSKAR" för hade DU älskat personen hane eller hone WHATEVER så hade du dött för den. Så SLUTA LJUG ! Det är inte dig det är synd om.. utan om din partner då du förmodligen beter dig som en jävla hycklare! Varför inte ställa dig på nacken och spruta i din egna käft och lämna din partner ifred? Du verkar ha tillräcklig lång hals för att få ur dig lögnernas ljudvibrationer så du kan säkert lyckas med det totalt om du är genuin, jävla idiot!

Om hon själv inte vill bli hjälpt så finns det inte så mycket du kan göra.

Du behöver vara rak med henne och säga att du inte kan ha det så här i längden, och att hon åtminstone får försöka få hjälp eftersom du inte kan se en framtid i relationen så som den ser ut nu. Se sedan om hon förändrar något genom handling och inte bara genom olika känslouttryck eller ord.

Det du gör nu, när du tar hand om mycket så att hon slipper, är att du blir som en "medberoende" och det ger henne heller inga större incitament till att förändra sin attityd eller situation.

Att stanna kvar i relationen av rädsla för att hon skulle må ännu sämre är inte hållbart och riskerar att göra ännu mer skada i längden för er båda. Ibland kan det vara så att man inte passar ihop, även om man älskar varandra.

Är det läge att ställa ett ultimatum kanske?

"Om du inte söker och tar emot hjälp för ditt mående så kommer jag lämna dig"?

Det kommer naturligtvis inte fungera i längden med den här dynamiken. Du är hennes partner. Inte psykolog eller boendestöd.

Väl resonerat och kloka ord.

Pass på nu i slutet så att hon inte snärjer dig med en graviditet! Detta låter som ett skolboksexempel på det! Hade jag varit dig så hade jag gjort slut bums och från och med nu inte ens sprutat henne i munnen.

Det låter som en tjej med en riktig förlorarmentalitet. Du kommer bli likadan efter ett tag. Jag hade lämnat.

Sluta förväxla relation med projektledning. Du kan inte älska någon in i en annan person. Antingen fungerar det som det är, eller så är du bara kvar och subventionerar ett liv som inte är ditt. Och se för helvete till att inte göra henne med barn medans du velar fram och tillbaka.

Kanske dags för ett ultimatum. Lämna eller gå i terapi. Du vet nog att det inte går annars. Och även om ni går i terapi så äre ingen quick-fix/garanti. Vården behöver ju se över vad som är grundorsaken/ medicinering m.m.

Tyvärr gör man det där misstaget ibland. Jag tror många av oss är lagda att "acceptera" mycket för att fortplanta/överleva. oavsett hur mycket knas de kan vara så "står vi ut". Men du verkar nog känna till vilket pris du redan betalar. Beklagar den erfarenheten.

Eller dags för en paus. Vara ifrån varandra ett längre tag se vad som kommer.. Men ett riktigt ordentligt snack är viktigt

Lycka till

Den här infon hade räckt. Du får acceptera läget vilket du inte kommer göra eftersom ingen trivs att tippa på tå, och har du inte tappat lusten än är det bara en tidsfråga. Du kan inte förändra henne med någon kärlek du ger i ord eller handling. Du behöver trivas.