Citat:
Ursprungligen postat av
Tomtekukar
IMDB-texten är skriven som om svensk film fortfarande består av svartvita Bergman-män som stirrar in i väggen och grubblar över Gud, döden och meningen med livet.
I praktiken är “svensk film” idag ofta en statligt subventionerad terapitimme där vita män antingen är känslomässigt efterblivna, latent farliga eller ska “lära sig” något av en kvinna med bättre moral och eller av en invandrad man med bättre värdegrund.
“Psykologiskt djup” betyder i regel att en man bryts ner av en neurotisk omgivning och förväntas be om ursäkt för sin existens.
“Samhällskritik” betyder ännu en film om att svenska vita män är roten till allt ont, medan kvinnlig grymhet framställs som empowerment och manlig grymhet som patriarkalt systemfel.
Och “stark visuell approach” är kod för grått filter, minimal dialog, långsam kamera, som om misär automatiskt blir konst bara man filmar den tillräckligt tråkigt.
Men visst, svensk film är existentiell. Frågan är bara varför existensen alltid verkar vara att vit man lika med problem, och att resten är lösningen.
Glöm för guds skull inte de stackars samerna.