Varför är S-politiker öppna med att de INTE vill beblanda sig med invandrare?

https://www.friatider.se/nej-ygemans-svar-om-att-sjalv-bosatta-sig-bland-invandrare

I en intervju med Viktor Bart-Kron säger Ygeman öppet att han inte vill bo i ett invandrareområde, eller "utsatt område" som den vedertagna termen ofta är.

"Expressens programledare Viktor Barth-Kron konstaterar att ingen S-politiker han frågat vill flytta till ett utsatt område – trots att de går till val på att andra svenskar ska göra det."

"– Ingen socialdemokrat verkar vara intresserad av att göra den där flytten. Jag frågar alla jag kommer över. Men ändå är det lösningen på integrationen – eller var, säger han."

"Det är i en videointervju med Expressen som Anders Ygeman, utbildningspolitisk talesperson för S, får frågan om han kan tänka sig att bosätta sig i ett utsatt område "för integrationens skull".

– Nej, lyder toppolitikerns tvärsäkra svar. När han ombeds utveckla svaret säger Ygeman:
– För jag trivs OTROLIGT bra i Årsta."

"Ygeman svarar:

– Poängen är ju att de här områdena är utsatta och behöver lyftas. Då är det inte så konstigt att flera du frågar inte är jättesugna på att flytta dit."

1. Varför är S-politiker "öppna" med att de vägrar flytta dit, men ändå planerar att utsätta en stor del av den svenska befolkningen för terrorn som parasitblattarna utsätter svenskar för i form av mord, våldtäkter, gängkriminalitet, fusk med offentliga medel och spridningen av ett asocialt beteende som även börjar nu involvera unga svenskar?

2. Ygeman är inte ensam i att vägra, även Magdalena och Göran Persson har tidigare fått samma fråga, men antingen i en omskrivning eller direkt vägrat befatta sig med att flytta in i ett invandrarområde.

Varför driva en politik man som politiker så öppet själva säger nej till? Är det ett sätt att säkerställa att S förlorar eller vill man undvika att ta ett personligt ansvar för en politik man själv inte vil bli utsatt för, för trots allt ingen S-are säger öppet att problemet är "blattarna", man hänvisar bara till själva området och att man trivs bra där man bor?

3. Får dissonansen mellan vad S säger att de ska driva för politik och hur de själva bor en påverkan på S:s valresultat eller är S-are för fast i sitt röstande för att öppna ögonen för vad som håller på att ske?

Är minnet selektivt kan det säkert upplevas så. Men det kunde vara jävligt redan på 60-talet också, vilket brev min farmor skickade till min pappa med all tydlighet vittnar om.

Och oavsett det: det här handlar inte om etnicitet, utan om socioekonomiskt utsatta områden, med allt vad det innebär av problem och risker.

Titta på Rågsved på 70-talet. Handlade det om invandring då? Nej.

Dessutom är det inte ens riktigt vad tråden gäller. Frågan är om politiker kan tänka sig att bosätta sig i utanförskapsområden. Att många svarar nej är inte konstigt. Visst kan det vara problematiskt, men jag ser inte problemen på samma sätt som många andra här.

De politiker som faktiskt svarar ja, vad har de gemensamt?
Inte nödvändigtvis invandrarbakgrund, men ofta en uppväxt i mindre fina områden. De vet hur verkligheten ser ut.

Det är mer än man kan säga om stora delar av den politiska adeln, som oavsett färg framstår som fullständigt frånkopplade.
Trygga hem. Trygga områden. Politiskt aktiva föräldrar.
Sedan ungdomsförbund, statsvetenskap och karriär.
Och aldrig ett “riktigt” jobb.

Ja, det är en generalisering.
Men poängen kvarstår:

Det är inte invandrarnas fel.

Vi har i över 40 år anpassat Sverige till en nyliberal modell som sticker ut jämfört med andra västländer. Vi har sålt ut stora delar av det gemensamma till privata intressen och samtidigt skurit ner i välfärden. Vi beskattar arbete hårt medan annat i praktiken lämnas betydligt lindrigare, och det skapar de klyftor vi ser idag.

Det här är samma unkna klasspolitik som alltid. Rött eller blått spelar mindre roll.
Hjalmar Branting stod inte på vanligt folks sida så som man gärna vill tro, och där skiftade också riktningen på den kraft arbetarrörelsen byggde upp i början av 1900-talet.

Makten i Sverige har konsekvent verkat för splittring. Vi ska arbeta och vara nöjda. Om vi klagar ska vi sparka nedåt. Aldrig uppåt.

Tror du på allvar att människor beter sig på ett visst sätt beroende på etnicitet?
Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att du är betydligt vettigare än så.

En familj med hederskultur kommer att bete sig på visst sätt..

Du kallar det etnicitet, men hoppar över varför områden faktiskt havererar. Det som återkommer är koncentration av arbetslöshet, svaga skolor, trångboddhet och kriminalitet. När det klumpas ihop uppstår problemen. Att det i Sverige ofta sammanfaller med invandring gör det inte till förklaringen.

Att ropa etnicitet är inte analys. Det är att stanna halvvägs.

Det korta svaret är att Socialdemokratin som parti lever kvar i sin identitet med Sovjets parti...

Det har bott svenskar i dessa områden en gång i tiden. Och då var det lungt och fungerade bra.

Nej, 70-talet är inte 60-talet, det har du helt rätt i.

Men samtidigt visar just det att vi pratar om en utveckling som pågått under väldigt lång tid. Det här är inte något som plötsligt började 2015, eller när Sverige började ta emot större grupper flyktingar från Mellanöstern.

Och visst, när många av förorterna var "flångans" nya såg de naturligtvis bättre ut. Det var nya bostäder, modern standard, fungerande planering och ofta närhet till centrum, skola, handel och kollektivtrafik. ABC-tanken var inte dum i sig.

Men vilka var det som flyttade dit?

Det var ju inte direkt överklassen som lämnade sina paradvåningar för att bosätta sig i nybyggda hyreshus i förorten. Det handlade i stor utsträckning om vanligt folk, arbetare, barnfamiljer och människor som kom från trånga, omoderna bostäder i innerstaden.

Så nej, de var kanske inte socioekonomiskt utsatta på samma sätt som många områden är idag. Men det betyder inte att de var klasslösa idyller heller.

Sedan måste man också hålla isär olika saker. Den arbetskraftsinvandring Sverige hade under efterkrigstiden kom i ett helt annat läge. Folk kom hit till ett land med stark industri, hög efterfrågan på arbetskraft och fungerande framtidsutsikter. Det var finnar, jugoslaver och andra som ofta gick rakt in i arbete.

Det är en enorm skillnad mot att människor hamnar i områden där arbetsmarknaden redan är svag, skolorna redan pressade, bostadsmarknaden redan söndertrasad och klassklyftorna redan dragit iväg.

Då är det inte konstigt att utfallet blir ett annat.

Min poäng är alltså inte att allt var lika illa då som nu. Det var det inte.

Min poäng är att det är för enkelt att säga: förr var det svenskar, därför fungerade det, nu är det invandrare, därför fungerar det inte.

Det hoppar över hela samhällsutvecklingen däremellan.

Sverige hade ett enormt historiskt försprång efter kriget. Vi stod inte med sönderbombade städer på samma sätt som stora delar av Europa. Vi hade industri, bostadsbyggande, framtidstro och behov av arbetskraft.

Sedan har vi under flera decennier monterat ner mycket av det gemensamma, sålt ut, avreglerat och låtit klyftorna växa.

Och nu står folk och pekar på de människor som hamnat längst ner i systemet och säger: där är problemet.

Jag köper inte det.

Problemet är inte att människor med fel blod flyttade in.

Problemet är att vi har skapat ett samhälle där problem koncentreras, där vanligt folk pressas, och där makten gärna ser att ilskan riktas nedåt istället för uppåt.

Men ändå så vill dom fylla landet med invandrare, politikerna borde vara tvungna att bo där deras röstboskap bor

Ja, detta vore en intressant egenskap, att man tvingas ta konsekvenserna av sin egen politik, men Ygeman, Andersson och Persson är väldigt tydliga med att de INTE tänker göra så även OM de avser utsätta det svenska folket för det.

Hur många svenska S-politiker vill utsätta sig för sina egna förslag? Tydligen inte många!