Jag orkar inte längre

Jag vet ju att detta är ett rätt så tabo samtalsämne.
Men alltså, jag vet ju inte längre vad jag ska göra, jag vill ha mer i mitt liv, men jag vill inte arbeta, samt så vill jag inte heller sno ifrån andra, så jag känner mig helt knekt eftersom jag har börjat fatta att enda vägen ut är att jag lyckas på något sätt... skapa en uppfinning som hela världen älskar..... Det är lättare sagt än gjort. Så nu sitter jag här i tomhet och tycker allt är bara dåligt, börjar mig närma snart 40 år och har knappt ens något som jag känner mig jätte stolt över..... Heh, trodde aldrig att jag skulle bli en 40 år virgin, heller..... hade förhoppningar på om ifall jag bara blev vältränad och hälsosam, så kanske jag hittar en flickvän förr eller senare.... heh det har inte hänt ännu och nu får jag bara grovaste ångesten någonsin, jag vill ju inte heller föda in barn i samma jävla ojämnlika ekonomiska, uppgång, som jag fick gå igenom. Självförtroende gick ju bara isär, när man kom till en klasskamrat's födelsedag fest och såg att han fick så otroligt många fina presenter, sen när man hade sin egna födelsedag, så fick man ingenting. Så jag sitter på ett ställe, där allt känns bara piss.....
På något sätt så ska man ''vara tacksam, hur fan ska man lyckas vara det, när man vet att man är en löneslav till någon annan". Heh inte undra på varför vissa människor, väljer att gå kriminellt, det känns som systemet vill ha en fattig och att man ska låna till sig pengar till saker..... Jag mår bara piss och funderar på att bara avsluta mitt liv. Jag ser inte någon anledning längre, varför jag ska ens fortsätta..... det är ju typ som att jag ska ''hoppas'' på att det kommer vända....

Se livet för vad det är, det är motgångar hela tiden. Men vägen mot motgången kan vara rätt trevlig också.

Du får inget extraliv, det är är det du har, ta vara på det.

Du kanske kan råna såssar, de gillar ju och tycker synd om kriminella.

Har du dragit nitlotten i livet, försök göra något bra av det. 90% av alla har dragit nitlotten men lyckas ändå hyfsat bra i livet. Livet är vad du gör det till, du formar ditt liv.

Leta efter glädjen i dem små sakerna. En serie du tycker om, ett spel du gillar, någon hobby.

Om du seriöst tänker på att ta ditt luv så snälla sök hjälp! Ring självmordslinjen på 90101 eller chatta med dem. Börja gå hos en psykolog om det behövs, för du kan må bättre bara du inte ger upp.

Tror många känner detsamma för dessa som postar utan något som helst konsekvenstänk. Som förmodligen masspostar för att snabbt avsluta sitt konto.
Så sant. Det är många motgångar under livets gång som känns oöverstigliga, sen plötsligt upplever man sån lycka man inte ens trodde var möjlig. Man vet verkligen aldrig vad livet har i beredskap vare sig det gäller lycka eller olycka.
Man måste dock vara modig nog att möta både ock.

Ingen har väl sagt den resan kommer vara lätt?

Bebis. Gå och lägg dig hos mamma.

Du verkar sakna empati. Man tipsar inte en självmordsbenägen person om sätt att ta sitt liv.

Sorgligt tycker jag när självmorsgamarna hittar någon som mår dåligt och skriker på hjälp,
Bara för vi är ett anonymt forum betyder det inte att vi är människor. Vi är fortfarande människor även om vi har olika åsikter om allt.

Ropar någon på hjälp, hjälper jag efter bästa förmåga. TS ropar på hjälp.

Har du provat det här?
https://sv.wikipedia.org/wiki/12_livsregler

Har du provat att göra någonting nytt, som du inte har gjort tidigare?
Det finns mycket som kan vara kul att pröva innan man dör.

Har du provat att be någon som skriver idiot-inlägg på Flashback att dra år helvete?

Var som lyckligast när jag var fattig, ja även dagarna jag fick äta mögliga flingor med vatten till frukost. Det är våra motgångar som formar oss. Har du någon diagnos (ditt nick indikerar detta) då kanske det är läge att prata med någon? Många går ett helt liv och vägrar be om hjälp pga. stolthet, du har förhoppningsvis inte ens kommit halvvägs.

Får intrycket av att du dumscrollar för mycket på sociala medier, allt är skådespel so bort med den skiten. De fräcka bilarna är leasade på 20 personer som har ett löpande schema när de plåtar bilder för att imponera på unga vuxna och slussa vidare dessa till pyramidspel, skulder och ångest (jag har haft god insyn i sådana ärenden).

Återigen du verkar helt såld på materiella ting, det viktigaste är vad man har på insidan och är en god människa. Jag är yngre än dig och avskyr presenter, men tycker samtidigt att man är lite för gammal för sådant i din ålder, det räcker väl med ett fint ord från någon man tycker om, som tex. familj eller kompisar.

Vill du inte jobba med det du jobbar har du alla förutsättningar att utbilda dig till vad du vill eller brinner för. Kör på det!

Tycker du ska fokusera på ditt mående och dig själv innan du ältar över kvinnor och vad andra har och inte har. När du mår bra faller dessa bitarna på plats automatiskt.

Du låter iofs lite små-lat men det är väl rätt solklart att tom helt okända människor tycker du ska ge det en -eller flera - chancer till?

Testa lite ny "approach"? "Jag ska jävlar göra livet som jag tycker jag vill ha det" är ett.

I övrigt skiter jag fullständigt i hur du hanterar det. Jag har liksom fullt upp med mitt.

Bra råd va?

Tänk på att det finns människor som anser att du är viktig och som älskar dig. Om du mår dåligt så tala med en läkare om dina tankar så att du snabbt får prata med en proffsionell. Du kommer hitta den rätta vägen men ibland behöver man hjälp att hitta den, det är ok att må dåligt och det är ok att be om hjälp. Att berätta är starkt gjort och det är det första steget till att må bra igen.