Fler som aldrig går ut?

Jag går bara ut när jag ska handla eller ibland på sommaren när jag ska fiska, annars är jag alltid inomhus. Börjar få lite ångest över att aldrig vistas i naturen och få frisk luft, speciellt en dag som denna varmaste dagen hittills i år. Vet inte vad jag ska göra ute riktigt, gillar inte promenader och det är lite för tidigt för att fiska. Kan ta en cykeltur men jag tycker att det är obehagligt att cykla bland folk och trafik. Går inte att njuta utan du försöker bara att inte vara i vägen.

Alltid när jag funderar på varför jag ska gå ut så slutar det alltid med att jag stannar inomhus där jag faktiskt har saker att göra men jag vet att jag skulle må bra av att vistas i naturen.

Fler som aldrig går ut och hur bryter man mönstret?

Jag känner igen mig i detta och har svårt att ta mig ut självmant ibland men iom att jag hittat en hobby (klättring) så har det hjälpt. Speciellt om du hittar en där det krävs att man gör det tillsammans med någon.

Vad gäller promenader är de extremt hälsosamma och ngt fler borde göra oftare, helt klart. Dagligen, efter måltider, etc. Det är ok att inte gilla saker men för vissa behövs lite av ett "mål" med utgången, precis som du beskriver det. Du går när du handlar för att du har ett mål. Du går när det behövs.

Jag har lite samma tanke kring springande. Tycker det är kul men att springa samma sträcka och komma hem blir monotont och jag tröttnar. Springer dock till klättergymmet som uppvärmning när väl det ska ske. Kan fortfarande rent mentalt kännas meh, men när man väl är framme och på plats är det inga konstigheter.

Tror det här är i samband med ngt som kallas executive dysfunction till viss grad är handlingskraft är ett problem.

Sen är det helt enkelt svårt ibland när man har depression eller liknande problem och det är där det hjälper att hitta ngt mål. En hobby eller annan sysselsättning. Då blir det genast lättare.

Det eller vänner som aktivt vill umgås men lite svårare att hitta de, speciellt om man letar hemma.

jag HATAR krogen!
senast jag var på lokal var runt milleniet cirkus.....

Ts låter ung. Då är man rädd för andra människor och världen. När man blir äldre så slutar man bry sig. Jag kan gå ut helt själv och sätta mig på en parkbänk i solen och sitta och titta. Imorgon ska jag gå och fiska vid en sjö. Så TS får antingen vänta tills han blir gammal eller så får han börja leva här och nu

Känner lite samma och dessutom känner hunden samma sak. Vi går ut och går när det börjar mörkna, vilket är ganska sent nu. Man missar när det är som varmast. Går ut för att handla men det är väl nästan det enda. Funderar då på om jag ska sätta mig på ett hak och äta något. Men det blir inte så. Det är jättelätt att ovana blir till en psykisk spärr. Jag har funderat på någon plats man kan sätta sig, så gör de andra i området på sommaren, de lägger sig på en filt i gräset och solar. Tycker det ser obehagligt och sårbart ut men förr kunde jag sätta mig i skuggan och läsa en bok. Tyvärr inte hittat något mysigt ställe nära bostaden och där även hunden skulle känna sig OK. Hon blir stressad när andra springer omkring. Ibland hatar jag att bo i en stad.

Är 35 men har alltid varit folkskygg.

Prova att sitta en halvtimme ute i naturen, på en kudde på någon sten. Observera och lyssna ett bra tag. Varva ner och andas medvetet.

Jag är med folkskygg, men man ska inte låta sånt stoppa en. Det kommer man ångra sen när man blir ännu äldre. Sen ju mer du går ut, desto mer blir du van vid att gå ut. Jag tvingar mig själv att gå ut även när jag inte vill, för jag vet att det blir bättre.

Jag har alltid varit lite av en hemmakatt, men går ut med vänner på restauranger, men mest för att min tjej insisterar.

Hur man bryter mönstret är väl lite svårt att svara på ifall du inte beskriver din sociala situation. Har du vänner? Isåfall: bjud med dem på olika ställen. Ifall du inte har det: gå med i en schackklubb eller gå en danskurs, gitarrcirkel, vad som helst.

Man måste börja någonstans.
Som innesittare kan man inte bara få för sig att vara ute i flera timmar helt avslappnat.

Börja med små promenader. Du får ro i själen. Tvinga dig ut, du ångrar dig aldrig efteråt. Vill du slippa folk så finns det utmärkta vandringsleder och skogsrundor.

Ha små uppdrag. Typ "gå till plats X, rök en cigarill, gå hem".

Cigariller var en morot för mig ett tag eftersom jag köper dem styckvis då jag egentligen inte röker längre, men uppskattar nikotinet ibland. Som ex-rökare är det alltid väldigt motiverande med en cigarill och öl i solen.

Gå och ta en öl på en uteservering när det är soligt och läs flashback på luren.

Småsnacka lite med folk.

Det är trevligt när man hamnar "in the zone" socialt när man är på egna äventyr. Det skönaste är ju att du inte behöver tänka på någon annan och gör precis som du vill. Drick bärs med gubbarna på nåt socialt hak, ät på restaurang, gå på loppis etc.

Du missar ju hela livet om du bara sitter inne och har ångest över att du inte är utomhus.

Bara tanken på vilken ångest det skulle ge, ger mig ångest. Jag har varit i samma bubbla nån gång så jag vill att TS tar sig ur sin med.

Häromdagen spenderade jag dagen helt spontant i en helt främmande stad. Jag hann dricka öl i solen, se över min aktieportfölj, hittade ett nytt bra kebabställe och så rökte jag en joint.

Jag hade det skittrevligt med mig själv under min upptäcktsfärd.

Gå ut och slappna av bara. Det känns som att du stressar med att försöka njuta.

Vad roligt med en till som beskriver sig som hemmakatt, jag är nog dessutom innekatt!

Till TS, kan du ta med en bok ut och sitta och läsa eller lurar och lyssna på musik?
Jag avskyr också att gå och har just inga utomhusintressen, mer än att åka och bada på sommaren. Men jag trivs på min balkong och det är ju lite "utomhus".

Har du uppsökt professionell hjälp för din sociala fobi?