Klippa banden till sina föräldrar

Jag är över 30 med en relation till föräldrarna som består i att vi ses kanske fem gånger årligen och pratar i telefon kanske varannan månad. Jag överväger dock starkt att klippa banden till dem helt.

De har inte gjort något illa men jag känner att jag inte direkt får ut något av relationen. Jag ägnar mig hellre åt fritidsaktiviteter, hänga med sambo, träning eller jobb än att umgås med dem.

Tidigare har jag upprätthållit kontakten eftersom jag fått pengar; gratis restaurangbesök och resor. Nu har jag dock kommit upp i en inkomstnivå som gör att dessa förmåner knappt lockar längre.

Det är inget allvarligt fel på mina föräldrar men jag är totalt ointresserad av deras liv. Jag är lite bitter över att de inte hjälpte mig med kontantinsatsen till en lägenhet när jag flyttade hemifrån, vilket många andra gjorde. Min filosofi är att de som inte har gott om pengar att ge till barnen när de fyller 18 borde tänka sig för både en och två gånger innan de bildar familj så som samhället är beskaffat .

Men annars är jag mest likgiltig inför föräldrarna. Varken en starkt positiv eller starkt negativ känsla.

Bör jag avsluta relationen helt? Hur i så fall? Eller fortsätta höra av mig någon gång om året för att vara snäll?

Inget hat tack.

Min dotter har inte fått någon kontantinsats (är hyfsat förmögen med arbetarmått i disponibla medel) vi har en bra relation och jag har lärt henne att alltid klara sig själv. Alltid tänka tre steg framåt.

Curlade ungar blir det mest skit av.

Lev vidare som tidigare utan drastiska steg i relationen till dina föräldrar.Även om du inte fick insatsen betald så verkar de ha uppfostrat dig till en kapabel person,var tacksam för det.

Du verkar ju uppenbarligen bara vara intresserad av hur du själv känner och vad du "får ut" av relationen till dina föräldrar.

Jag blir mest uttråkad av att prata med min mormor, men ändå ringer jag henne varje vecka eftersom att jag vet att det gör henne glad - och jag bryr mig om hennes välmående.

Kanske dags att börja fundera på varför du inte värderar vad de känner?

Du verkar se på relationen med dina föräldrar på samma sätt som med en affärspartner. "Ger vårt samarbete avkastning?" Det låter faktiskt inte sunt.
Men nej, du ska inte avsluta relationen. Har dom inte gjort dig direkt illa så är det ett barns förbannade skyldighet att ha någon slags kontakt med föräldrarna.

Tja, jag försöker se på allt i livet i termer av nytta. Och eftersom vår tid här på jorden är begränsad har jag svårt att se hur något annat synsätt skulle vara bättre.

Förekommer ingen psykisk misshandel eller så, så finns det väl inget att vinna på att klippa banden. Det är till en persons nackdel att leva utan familj/släkt. Om något händer dig så har du inget skyddsnät på samma sätt. Och när du själv får egna barn blir det väl synd att dom inte får några mor/farföräldrar. Det är nog inte så kul som du tänker att vara den "onormala" som ska förklara för folk varför du inte har någon kontakt med dina föräldrar, när alla andra pratar på om hur dom besökte morsan och farsan i helgen osv.

Du behöver inte fortsätta höra av dig för att vara snäll mot dom, men för att vara snäll mot dig själv. Det är en jävla skillnad på att vara ensam om du blir svårt sjuk och kanske hamnar i en ekonomisk kris pga det, jämfört med om du har nära familj som kan hjälpa dig. Det svenska samhället må ha ett skyddsnät till en viss grad, men det är så gott som alltid förväntat att man ska ta hjälp av nära familj om något händer, innan man får någon hjälp från samhället. Och i många fall så blir dom som påstår att dom inte kan få hjälp av sin familj ofta misstänkliggjorda för att ljuga och försöka utnyttja systemet. Hemskt men så är det.

Det finns alltså goda skäl till varför folk drar ut på det i det allra sista innan dom klipper banden med nära familj. Tex vid misshandel av olika slag som gör att det blir ohållbart.

Så är det så att dina föräldrar får dig att må dåligt så ska du såklart överväga att bryta kontakten. Annars rekommenderar jag dig att tänka igenom det några varv till.

Varför skulle dina föräldrar betala din kontantinsats till din lägenhet?

Ligg lågt och lev vidare som vanligt.
Ni hörs sällan och träffas också sällan. Även om du känner att det inte är någon mening med relationen så skadar den inte.
Låt det vara som det är säger jag.
Du vinner ingenting med att bryta helt.

Har man gott om pengar som föräldrar så tycker jag det är märkligt att inte vilja hjälpa sitt egna barn. Om man har råd dvs och det inte påverkar ens egna livsstil avsevärt att lägga ut dessa pengar.

Hen kanske inte är enda barnet, får han pengar så bör de andra få lika mycket. Kan bli jävligt dyrt i längden! Sen, varför skulle han inte kunna sköta den biten själv? De kanske inte heller fick nån hjälp med pengar när de startade bo en gång i tiden?

Tiden du fått på jorden är tack vare dina föräldrar, å det enda tack en förälders förväntar sig från sitt barn är relationen till denne. Det MINSTA du kan göra är att fortsätta vara i dina föräldrars liv, din tragiska sate.