Hur ser politiska centrister på de som "bär sin politiska färg" inom de egna laget?

Med centrister menar jag nu vanliga Svensson-företrädare för vilket politiskt parti som helst egentligen (men ytterligheter brukar ju höra ytterpartier till).

"Moderata" Vänsterpartister som går i vanliga kläder, hur ser de på de som vill signalera sin politiska tillhörighet med allt vad det innebär (radikala frisyrer med färg, piercings överallt, vulgära slagord o s v).

Och SD-are, hur ser de på de liknande elementen inom partiet, de som har vikingatröjor och vulgära slagord på ett liknande sätt ("identitära Sverigevänner" s a s)

Det slog mig när jag satt på tåget att en sån där självutmärkande feminist som förmodligen röstar rött stod och bräkte i telefon, och jag tänkte att det kändes lite tondövt. Då funderade jag på huruvida de som ser sin politik endast som politik ser på dessa element inom de egna leden på något visst sätt? Avsmak? Beundran? Nödvändigt ont?

Stör de er "centrister" att någon är "mer" än er?

Intressant frågeställning; synd att ingen partianhängare har svarat än, men jag bumpar tråden lite med hopp om det.

Själv är jag en obotlig relativist som inte kan hålla mig till ett enda parti, men jag irriterar mig väl mest på alla ytterligheter i sammanhanget.

Det blå frisyrerna, de beigetonade kläderna, de dyra slitna jeansen inom Grisch, t-shirtar med någon "fyndig" text om kvinnans plats i köket, för att nämna några exempel på lite olika politiskt färgade stilar.

Jag har själv blivit så tråkig att jag kör nästan uteslutet svart, med ett väldigt normcore:igt snitt, men det finns ju egentligen samma typ av problematik i att visa att man tillhör just den gruppen också.

Centrister är fan det sunkigaste vi har. Jag hoppas att de störs allt mest jämt.